tag:blogger.com,1999:blog-52393016873731548552024-03-13T17:27:27.005+01:00Livet i en sydfransk byBetraktelser och bilder om vardagslivet i Provence.Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.comBlogger2065125tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-163528536974360172017-08-19T21:11:00.001+02:002017-12-21T20:52:08.317+01:00Lokala nyttigheterEn stor fördel med det sydfranska livet är alla närproducerade nyttigheter vi har omkring oss. Vår by är sedan länge känd för sin fina olivolja och landskapet domineras av olivodlingarna på den terrasserade marken längs bergssluttningarna. I byns finrestaurang står den gamla olivkvarnen kvar, byggd över den brusande lilla floden i byns mitt. Olivkooperativet med sin erkänt goda olivolja drivs gemensamt och har man tur ett år med den egna skörden kan man lämna in sina oliver mot färdigpressad olivolja. Än har våra två träd inte riktigt räckt till men en vacker dag så...<br />
<div>
<br /></div>
<div>
I kooperativets butik säljs inte bara olja och olika olivröror utan också tvålar och andra olivoljeprodukter. Här är mitt senaste tillskott - schampoo och duschcreme på olivolja med svag lavendeldoft. Hår och hy blir verkligen väl behandlat och det riktigt känns hur nyttigt det är. Här botaniserar man också bland äkta stora marseilletvålar och lite mindre handproducerade tvålar gjorda på åsnemjölk. Och så traditionella inlagda oliver och olika goda olivröror förstås.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Lavendeln finns också överallt. I vår lilla trädgård har vi en stor lila rabatt som vid blomningen doftar underbart och också drar till sig mängder med svirrande citronfjärilar - naturens egna komplementfärger med det gula mot den ljuslila botten. Vi skördar och binder buketter eller syr in i små påsar. Här en vacker variant, gåva från en av grannarna.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Senaste nyttotillskottet är helt nyslungad honung i två smaker. Vår fantastiske distriktssköterska som länge varit på dagliga tillsynsbesök har som bisyssla (!) biodling och tar fram två smakvarianter av sin honung. En, där bina förser sig med traktens olika blommor. Och en annan där han tar sina kupor med innehåll och allt och kör dem i bilen till ett arrenderat ställe nära de stora lavendelfälten. Det blir två helt olika sorters honung med helt olika smak och färg. Men lika rinnigt goda på frukostbaguetten! </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Återstår att pröva på ljummen chèvre och förstås i annan matlagning också. Varsin stor burk av varje sort fick vi köpa av honom och de går åt i ett nafs. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Idag är det lördag och traditionell inhandling på det lilla bytorget av provencekryddad grillad stor ekokyckling, så långt från stormarknadernas färdiggrillade man kan komma! Och till det lite närodlade grönsaker från det lilla ståndet, bifftomat och saftig honungsmelon till efterrätt!<br />
<div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4TaFmQROH5nn2vB2Kw-TZnsp1q9QQvYbES_iyrulVWBI4rg-MRxVIY2BknnThf35zkgn8J5ZKOcFjkvhKiJKvEid4PnIeHkjdZP_pIj5clZf5hesSdLaTEUCue6pkV7SnWqSTmXpOUyg/s640/blogger-image-2052811707.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4TaFmQROH5nn2vB2Kw-TZnsp1q9QQvYbES_iyrulVWBI4rg-MRxVIY2BknnThf35zkgn8J5ZKOcFjkvhKiJKvEid4PnIeHkjdZP_pIj5clZf5hesSdLaTEUCue6pkV7SnWqSTmXpOUyg/s640/blogger-image-2052811707.jpg" /></a></div>
</div>
Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-16524902002820303032017-02-24T16:34:00.001+01:002017-02-24T16:34:02.331+01:00Sjukvården - ett sjukhusbesök inför nästa operation<br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNI2B99O08ma-nRuDXW1-QsxqLfpqDT0EsB9JJUphCYQFHgUOfdwU93gATPhD0T_pdzrF2wgqBOg4qhgEljZnFU3OIhsixEJFk_J21VK7UktWUs_zYHCiZyG1H7C0LiGLzLHt0CEWSjRk/s640/blogger-image-725756638.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNI2B99O08ma-nRuDXW1-QsxqLfpqDT0EsB9JJUphCYQFHgUOfdwU93gATPhD0T_pdzrF2wgqBOg4qhgEljZnFU3OIhsixEJFk_J21VK7UktWUs_zYHCiZyG1H7C0LiGLzLHt0CEWSjRk/s640/blogger-image-725756638.jpg"></a></div>Att det blir lätt tjatigt att läsa om den utmärkta franska sjukvården kan jag förstå. Det går ändå inte att låta bli att förmedla hur det går till och sen kan ju var och en jämföra själv. Jag ska omopereras om några veckor på "mitt" fina och moderna sjukhus, en kvarts bilresa från oss. Inför detta har jag redan träffat min opererande kirurg och vi har gemensamt kommit fram till vilken dag som kunde vara lämplig. Jag fick välja datum själv. Inför operationen ska man träffa narkosläkaren och själv ha fyllt i ett antal uppgifter om mediciner, tidigare operationer, sjukdomar, allergier - ja allt sånt som är viktigt inför både narkos och operation. Det är en bukoperation igen så det är lite av ett ingrepp trots allt och minst en vecka, tio dagar efter det på sjukhuset.<div><br></div><div>En hel del frågor som jag svarat på hemma är av det lite svårare svaret och det gäller att kunna både sin franska och sina medicinska termer. Att jag också är så tjatig kring det här med att lära sig så mycket franska man kan handlar också om detta: att själv utan hjälp kunna fylla i rätt avancerade formulär och sen också kunna svara på - och ställa - frågor från läkare och sjukvårdspersonal känns bra. Man förstår och blir förstådd.</div><div><br></div><div>Idag hade jag tid hos narkosläkaren kl. 1330. Jag var på plats fem minuter innan, följde instruktioner om att ta den blå hissen till våning 1 strax bortanför receptionen. Man kommer nu direkt fram till nya receptionsdiskar och tar en nummerlapp och väntar i några minuter. Man plingas fram, lämnar sina dokument, sitt Carte Vitale och sin "mutuelle" och efter ett par minuter är man inskriven för dagens besök (som inte kostar något) och ropas direkt upp av sjuksköterska bredvid som i sitt behandlings- och provtagningsrum tar blodtrycket. Hon går sedan med och visar in till doktorn som väntar i sitt rum. Där ställs ett antal frågor och formuläret gås igenom och hon kontrollerar ömsom det, ömsom de tidigare uppgifterna kring förra operationen och narkosen. Hon lyssnar på hjärta och lungor, kikar i halsen, berättar att hon vill att det tas kompletterande blodprover redan idag, bl.a eftersom jag blöder lätt och mycket lätt får blåmärken. </div><div><br></div><div>Hon frågar om hjärtat, hur många trappor jag kan gå i utan att stanna, om jag dricker vin till maten varje dag och hur länge sen det var jag slutade röka, hur många barn jag fött. Och berättar vad som kommer att hända vid operationen och vilken smärtlindring jag kommer att få. Sen reser också hon sig och visar mig tillbaka till sjuksköterskemottagningen i rummet bredvid, lämnar de papper som behövs för provtagning till dem och sägera adjö och trevlig helg. Då har hon under vårt möte som varade cirka en halvtimme tagit emot två mobilsamtal av akut karaktär och dirigerat dem vidare. Hon får ytterligare ett samtal på sin mobil inne hos sjuksköterskorna och svarar men markerar att hon inte kan gå ifrån då hon har mig som patient just nu och andra som väntar i korridoren. </div><div><br></div><div>Den effektiva och erfarna sjuksköterskan som ser ut att vara långt över pensionsåldern gör i ordning för provtagning och trots att det är erkänt svårt att "sticka" mig lyckas hon snabbt fylla de provrör som behövs. Under tiden gör hennes kollega i ordning alla papper, dels de jag ska ha tillbaka, dels de som ska tillbaka i min sjukhusjournal. Efter plåster på provtagningsstället leds jag in i nästa rum, placeras på brits och man tar ett EKG - lika snabbt och effektivt som på de olika andra "stationerna". Jag kommenterar hur professionellt allt går till och sköterskan ler och säger: "ja vi är bra organiserade här". Och så får jag instruktion om att komma till sjukhuset dagen innan operationen om några veckor och gå direkt till den avdelning där jag tidigare legat. Inga papper behövs, man kommer att vänta på mig där på eftermiddagen (det är dessutom en söndag) och kommer att förbereda mig inför operationen på måndagförmiddagen.</div><div><br></div><div>Sen är allt klart och det är bara att ta hissen ner igen och gå ut till bilen som står parkerad 10 meter från huvudingången. Hur lång tid det hela tog? Jag sätter mig i bilen EXAKT en timme efter det vi anlänt och är hemma igen efter en kvart. <br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDDv_-F5Qg3_9upiUzSxcC9e_L7-t2OCB6tzos3dlNa8QgK_Jd_SMNR73fic4ZXzUGv6lwA7_i4_T1V1Ll2mmsp0aYHdqJc3Me7uXJWvPTBx-e6kibD7_3QkJPEv1yFYCB-qdd45jzmms/s640/blogger-image--76085277.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDDv_-F5Qg3_9upiUzSxcC9e_L7-t2OCB6tzos3dlNa8QgK_Jd_SMNR73fic4ZXzUGv6lwA7_i4_T1V1Ll2mmsp0aYHdqJc3Me7uXJWvPTBx-e6kibD7_3QkJPEv1yFYCB-qdd45jzmms/s640/blogger-image--76085277.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVE2NcCidxDFik-_VsBhr8l2JbmLKALdqTrqW8nE3RuqpePqemSz1hVUYl9PIwIzNEsdcFy4jx_GGVCr66bVLWgfN3u5p6kMh4mxUi1d11JI7AgwGH2Q2QtsWWB08NXogURq25mr-QYFY/s640/blogger-image-2051037728.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVE2NcCidxDFik-_VsBhr8l2JbmLKALdqTrqW8nE3RuqpePqemSz1hVUYl9PIwIzNEsdcFy4jx_GGVCr66bVLWgfN3u5p6kMh4mxUi1d11JI7AgwGH2Q2QtsWWB08NXogURq25mr-QYFY/s640/blogger-image-2051037728.jpg"></a></div></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-11287177888735804862017-02-18T17:41:00.001+01:002017-02-18T17:41:30.986+01:00Mera om att prata franska i FrankrikeBilderna på de franska barnen på en stor och jättefin camping i Bretagne får illustrera lite av det jag personligen tycker är så viktigt när man valt att bosätta sig - permanent och "på riktigt" - i ett annat land. Varje dag, och flera gånger om dagen kom de här rara, roliga och som alltid med franska barn, väldigt väluppfostrade ungarna och hälsade på oss på vår lilla häckomgärdade trädgårdsplats. Avsikten var inte i första hand att träffa oss förstås utan att få leka med och gulla med Dessi, vår lilla pudel som alltid fungerar som dörröppnare var vi än går. <div><br></div><div>Barnen såg förstås på vår svenskregistrerade husbil att vi inte var från Frankrike. Trodde de först. När vi sen berättade att vi bodde i Provence och de märkte att jag både talade och förstod franska blev de genast mycket nyfikna, pratsamma och ville veta precis allt. Om hunden, om vår fina husbil som de fick titta in i, om hur det såg ut Sverige och i norra Europa, om vad vi skulle äta till middag och hur vi lagade mat i vår bil. De bubblade och pratade och berättade om sig själva, om sina familjer, var de bodde när de inte var på semester och vad de gjorde på campingen på dagarna. Om sina utflykter, om alla upptågen vid stranden och i poolen och vilka nya kompisar de träffat. De kom med tips på vad vi kunde göra och de berättade initierat om hela området runt campingen och vad som var roligt, fint och viktigt att se och lära sig om. Och inviterade oss att komma till dem för att vara med på olika kvällsdivertissemang som alltid ordnas i det franska campinglivet. Alltid öppna och glada och kindpussande och med en inledande fråga om de störde eller om de fick komma in till oss. </div><div><br></div><div>De här tre kusinerna tog så småningom också med sig sina grannbarn och ytterligare ett syskon och vi hade ofta gräsmattan full med de här trevliga barnen som dessutom gärna gick promenader med Dessi och också introducerade sina lika trevliga föräldrar som kom förbi och såg till att barnen inte störde oss för mycket. Och som förstås också gärna pratade med oss om ditt och datt. </div><div><br></div><div>Inte en enda gång tyckte barnen att det var märkligt att vi var svenskar. Efter de inledande stunderna insåg de att det här med språket inte var ett dugg konstigt och deras frågor rörde helt andra saker. Det de tyckte var mest underligt var faktiskt att vi hade svart hundbajspåse fäst vid kopplet och var klart förvånade över att vi självmant plockade upp efter Dessi. Då frågade de om man var tvungen att göra det i "La Suède" och när vi berättade att det gör man där blev de mäkta förvånade. Lite äckligt tyckte de allt att det var och den snusförnuftiga pojken till vänster gav mig ett litet råd: "Men Madame, nu när ni bor i Frankrike där man inte gör så här, så behöver ni ju faktiskt inte heller göra det?" Han tyckte definitivt att vi skulle ta seden dit vi kom med andra ord!</div><div><br></div><div>Att det blev så här trevligt, för dem och för oss och att vi hade dem hos oss i flera dagar och alla blev ledsna när de skulle åka vidare och vi stanna kvar, det hade inte hänt om vi inte hade kunnat kommunicera på deras språk. Ett eller annat engelskt ord kunde de nog men det var ingenting som ens var aktuellt att lägga möda på nu när det här med franskan bara flöt så naturligt. Hade den inte gjort det utan vi bara kunnat det mest basala hade vår vistelse och samvaron med barnen och deras familjer blivit något helt annat och inte alls lika givande. </div><div><br></div><div>Precis så här var det i min ungdom när jag för första gången konfronterades med språket. Utan att kunna ett enda ord mer än Merci och Bonjour kom jag som femtonåring till en fransk familj som mina föräldrar kände och som lovat ta hand om mig under en hel sommar. Den enda i familjen som kunde engelska var pappan men han var kvar i Paris under veckorna och kom bara till familjens sommarställe vid Atlantkusten varannan helg. Under tiden var jag tvungen att försöka kommunicera med de tre barnen som var i ungefär samma ålder som jag, med deras mamma och moster och ytterligare en fransk släkting som bodde i det stora huset. Inte ett ord engelska kunde någon och det var upp till mig att slå upp ord efter ord i mitt medhavda lilla lexikon och på egen hand försöka lära mig de enklaste meningarna i en liten nybörjarkurs i franska som min mamma skickat med mig. Alldeles förskräckligt ensamt och svårt var det trots att alla var snälla och hjälpsamma och på alla sätt försökte se till att jag skulle ha det bra. Men det var bara att använda kroppspråk, peka och visa på ord i lexikonet och försöka lyssna och gissa sig till vad samtalen handlade om. Och allt var annorlunda: vilka konstiga frukostar med café au lait i stora skålar, färsk baguette med hemlagad sylt, starka ostar och underliga köttgrytor och haricots verts till allting, bröd med chokladbitar till mellanmål, konstiga skaldjur och varje dag färska ostron som inte ens ansågs som delikatess utan åts helt naturligt dagligen. Levande och som en havskallsup och förskräckligt äckligt men det var ju bara att pröva. Till middagen fick vi, de äldsta barnen hälften rödvin och hälften vatten som måltidsdryck - bara en sån sak. Och på söndagarna gick man i mässan och jag var tvungen att ha schalett på huvudet och fick inte bada i bikini utan det inköptes hel sedesam baddräkt, solglasögon, fina sandaler, pepitarutig sommarklänning och stor solhatt. Riktigt fransk såg jag ut bortsett från det blonda håret och de gröna ögonen men inte ett ord kunde jag säga. Och jag lärde mig direkt att jag inte ens skulle försöka med den engelska jag som ung svensk faktiskt var mycket duktig i. Det blev bara konstigt, generande och alla i familjen (utom den frånvarande pappan) fick nästan skämmas för att de inte kunde prata med mig annat än på sitt eget språk. </div><div><br></div><div>De enda gånger jag kände mig någorlunda glad och avspänd var när jag ensam gick tvärs över gatan ner på den vidsträckta stranden för att bada och sola mig. Där fanns en kull med ensamma barn i just den här åldern som de bretagnska campingbarnen som också nyfiket ville veta vem jag var och var jag kom ifrån. På precis samma naturliga sätt visade de mig hur de byggde sandslott, plockade snäckor, hur man kunde se när ebb skulle gå över till flod, var man kunde plocka krabbor och de skrattade högt och tillrättavisade mig när jag försökte härma dem och lära mig så enkla saker som vad höger, vänster, öga, mun och hår hette. De var i samma ålder som mina egna småsyskon som jag var van att passa så det var lätt för mig att leka med dem på deras nivå och de brydde sig inte ett dugg om att jag var betydligt äldre än de var. Lekstunderna med Didier och hans vänner på stranden var min bästa språkintroduktion och det är ju precis så här barnen lär sig språk så snabbt men det visste jag ju inte då. </div><div><br></div><div>Ändå tog det nästan hela sommaren innan jag kunde och vågade säga något i familjen där jag bodde. Med pappan pratade jag engelska när han var där och med de jämnåriga barnen nästan ingenting - de visste inte hur de skulle bete sig med mig och inte de vuxna heller. Strax innan jag skulle resa tillbaka till Sverige hade jag lärt mig så mycket att det ändå gick att föra någorlunda vettiga minikonversationer och kunna ställa frågor och svara själv. Jag läste i mitt lexikon och försökte memorera det jag lärt mig men med stavningen var det si och så - i mina fotoalbum från den sommaren ser jag att jag skrivit nästan uteslutande fonetiska bildtexter och hur skulle det kunnat vara på annat sätt? </div><div><br></div><div>Vilken tur att jag sen vid höstterminens början skulle börja i gymnasiet och hade valt dåvarande latinlinjen där språken, inklusive franskan förstås var dominerande ämnen. Vilken enorm glädje för både mig och min lärare att det då gick så lätt för mig att förstå, att uttala med riktigt franskt uttal och att min motivation att lära mig ännu mera verkligen hade fått fäste i mig. Trots den ensamma och språkligt isolerade sommaren la den ändå grunden till MIN franska och att den idag är vad den är. Men utan barnen på stranden hade det aldrig blivit så och igenkänningen var därför stor med allt barnpratet de där dagarna på en camping i Bretagne. </div><div><br></div><div>Hur jag sen har arbetat för att behålla och utveckla språket och vilket engagemang och hårt arbete det inneburit genom åren ska jag berätta mera om i nästa inlägg. Vi gör alla olika "språkresor" och det här var början till min. <br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCeFEtd2WcTchCJ3xcXQ-Bk4jUQuWrfx4Q1ODaT-iXcfjDPhd5uublfcrLZhJzVBN0Rc3sYcanTHrazmne2ASIFpogU9-LtXVMdvkI3SE6iF708hH2CQ4u87wNPAv78lPLqHScTsjpePM/s640/blogger-image-1521488606.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCeFEtd2WcTchCJ3xcXQ-Bk4jUQuWrfx4Q1ODaT-iXcfjDPhd5uublfcrLZhJzVBN0Rc3sYcanTHrazmne2ASIFpogU9-LtXVMdvkI3SE6iF708hH2CQ4u87wNPAv78lPLqHScTsjpePM/s640/blogger-image-1521488606.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuK0OOWzaQiN8Ug0ndJx2DqvE1tMLFbDFYvKQUNCNeGshyDBZvQQCxt7YHKJATKLvtM3dxSLo1Yu9nzbdLQlfUn5bQd-96_jgiZ0uBHyW32o6Fvcc1uQdv4oh077unNqXZ1Rt8ZUVK6Rs/s640/blogger-image--698069357.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuK0OOWzaQiN8Ug0ndJx2DqvE1tMLFbDFYvKQUNCNeGshyDBZvQQCxt7YHKJATKLvtM3dxSLo1Yu9nzbdLQlfUn5bQd-96_jgiZ0uBHyW32o6Fvcc1uQdv4oh077unNqXZ1Rt8ZUVK6Rs/s640/blogger-image--698069357.jpg"></a></div></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-64677408186603152182017-02-16T17:41:00.001+01:002017-02-16T17:41:47.112+01:00Prata franska i Frankrike?Ganska ofta uppstår en diskussion bland svenskar i Frankrike om hur viktigt det egentligen är att kunna tala franska när man bor helt eller delvis här. Och oftast blir det en lustig polarisering bland åsikterna. Jag kan bara gissa vad det beror på och det har förstås som vanligt att göra med vilka egna erfarenheter och utgångspunkter man har. Eftersom jag kan fundera lite över vad jag vill på min egen blogg ska jag i ett par inlägg fokusera på det jag själv tycker i den här frågan. Här kommer därför lite spridda tankar i ett första avsnitt.<div><br></div><div>I mitt och mannens fall hade det varit en omöjlighet att permanentbosätta oss i Frankrike om inte jag tala och förstått språket hyfsat från början. Och att B också haft en grund i sin studentfranska, visserligen saligen insomnad men grunderna fanns där ju och gick att plocka fram. För oss var det också en självklarhet att noga undersöka vilka möjligheter och förutsättningar vi hade för ett så pass viktigt beslut i livet som att byta land och det tog oss lång tid av olika typer av undersökningar och förberedelser. Men språket var det viktigaste fundamentet, det visste vi båda efter många års besök och temporära boenden här. </div><div><br></div><div>Vi har nyligen, nu efter snart nio års permanentboende i vår franska by och med sverigebesök bara en gång om året, blivit intervjuade av Aftonbladet inför det som sen blev en ganska stor artikelserie, kallad "pensionärsäventyret". Man ville veta vilka bevekelsegrunder vi hade inför vår flytt, hur vi tänkte, vad det var som drog, hur vi gick till väga, vad vi vunnit och vad som varit mindre bra. Avsikten var inte att framställa oss och de övriga paren som man träffat som någon slags skatteflyktingar utan snarare visa på att det går att med hyfsat normala pensioner också göra det vi gjort - flytta utomlands.</div><div><br></div><div>Men också i de här intervjuerna skiljer sig våra erfarenheter åt. Ett av paren som också bor i Provence säger sig inte tala just någon franska alls men störs inte av det. Man har däremot ett ganska stort umgänge med andra svenska familjer i närheten och är väldigt nöjd med sitt sociala liv på det sättet. (Ett par andra par som bor i Portugal har valt det landet delvis för att man där generellt sett talar mera engelska än vad som görs i Frankrike och det verkar inte som om man har för avsikt att lära sig portugisiska i mogen ålder.)</div><div><br></div><div>För det är ett känt faktum: fransmännens kunskaper i engelska är begränsade. Enligt en färsk undersökning som visar att svenskarna talar bäst engelska i hela EU ligger fransmännen sist i samma undersökning. Många säger att det numera är annorlunda men inte mycket har hänt. Delar av den yngre generationen talar och studerar engelska men väldigt sällan språket på samma nivå som motsvarande svenskar. Engelskundervisningen är förskräckande dålig fortfarande och man hör aldrig engelska talas eftersom allt är dubbat, till och med amerikanska presidenter ersätts med fransk röst i nyhetssändningarna. Uttalet är därför lika svårt för fransmännen som det är för engelsmännen att tala franska utan brittisk brytning. Det är klart att det finns undantag - i storstäder och på turistorter tar man sig förstås fram och i internationella affärssammanhang finns många fransmän som talar flytande engelska. </div><div><br></div><div>Men många tror fortfarande felaktigt att t.ex läkare och alla yngre människor kan engelska. Så man förväntar sig att man ska kunna prata engelska med fransmän när den egna franskan tryter och att det är lika naturligt för dem som för oss. Det många inte vet är att många fransmän visserligen kan basal engelska men är så pass osäkra på både uttal, grammatik och ordval och dessutom genom sitt skolsystem och de auktoritära lärarna är "skrämda" till en slags perfektionism så att de helt enkelt inte vågar tala. Man skäms och känner sig generad och dessutom besviken över att man inte getts möjligheten att lära sig språket på ett bättre sätt. Många fransmän turistar därför också i sitt eget land - och det är ju ett fantastiskt land att göra det i så det förvånar inte - men också för att de inte känner sig bekväma med att inte kunna göra sig förstådda annat än i andra fransktalande länder. </div><div><br></div><div>I vårt lilla villa/radhusområde har vi två grannar som talar utmärkt engelska. Den ene är en fd internationell företagsledare som också bott i England. Den andre är universitetslärare - i helt andra ämnen - och gift också med en lärare och hon kan inte ett ord engelska. Med alla övriga grannar, bybor och övriga fransmän vi råkar på (utom vår öron-näs-och halsdoktor) måste vi tala franska. Inte ens läkarna, yngre eller äldre på de stora universitetssjukhusen talar annat än rudimentär engelska och därför mycket motvilligt. </div><div><br></div><div>Vi har därför sedan länge bestämt oss för att inte "utsätta" våra franska vänner/grannar eller andra för det som vi vet de inte känner är särskilt roligt. Även om de alltid är vänliga och inte låtsas om hur de känner om de tilltalas på ett språk de inte kan svara naturligt på. Det är faktiskt vår sak som inflyttade här - riktiga invandrare är vi ju - att tala landets språk och lära oss det så att vi kan klara vårt liv här på egen hand tycker vi. Vi brukar också tipsa våra besökande vänner om att undvika engelska fraser och hellre lära sig enkla saker som hur man hälsar och beställer och betalar och frågar efter vägen på "turistfranska". Det är också ett känt faktum: bara man visar att man gör försök att både förstå och tala blir man bemött på ett annat sätt än om man blandar in andra språk. Utom kroppsspråket förstås men det är ju universellt! </div><div><br></div><div>Fortsatta tankar och erfarenheter följer. Nedan några bilder på franska symboler, trikoloren i vårt köksfönster efter terrorattacken i Paris. I Frankrike flaggar man normalt aldrig privat som i Sverige, flaggan hänger bara utanför officiella byggnader och i vår by utanför borgmästeriet. Men efter attackerna hände något - för att visa solidaritet hängdes flaggorna också ut i privata fönster under några sorgedagar. </div><div><br></div><div>Mellanbilden visar franska flygvapnets "Patrouille France", pilotteamet som här flyger över Champs Elysées på nationaldagen den 14 juli och släpper ut de franska färgerna. Och så vår egen svenska flagga tillsammans med den franska en midsommarafton. Väl dold i vår egen trädgård - aldrig att vi skulle kunna hänga ut den synlig för grannarna som någon slags markering av vår nationalitet. Möjligen vid livsviktiga fotbollsmatcher men bara då!<br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhpuFKKnT-TJjm3zR7u1Kkfp_XQxz4H4wKwrKrbzm5AkpZyc9ostIDEQwl4gZuVSod6Lw77DkokReCSyLEPKYrNplQZ98L1CHbTA7kQJlqn_XB246bNLxlUhgQghHZPNj6pIQ-DAFs0VY/s640/blogger-image-1463629808.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhpuFKKnT-TJjm3zR7u1Kkfp_XQxz4H4wKwrKrbzm5AkpZyc9ostIDEQwl4gZuVSod6Lw77DkokReCSyLEPKYrNplQZ98L1CHbTA7kQJlqn_XB246bNLxlUhgQghHZPNj6pIQ-DAFs0VY/s640/blogger-image-1463629808.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6UWfa_Z9Wx4Wz-SmlpEkeYlGgl94gsJEyZyqcGbOCGKu2T4vh9iFSO0Xt4ERUtmeF0NCdeXyz3s_N32ec6P_uiZ1oUd6LbU3Uhu69M55mzSW7hUAEoSLZkw8Myrjd9BFk5URZeXt98JM/s640/blogger-image--1958782320.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6UWfa_Z9Wx4Wz-SmlpEkeYlGgl94gsJEyZyqcGbOCGKu2T4vh9iFSO0Xt4ERUtmeF0NCdeXyz3s_N32ec6P_uiZ1oUd6LbU3Uhu69M55mzSW7hUAEoSLZkw8Myrjd9BFk5URZeXt98JM/s640/blogger-image--1958782320.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHJSTfhArl-fgxd_3nCfUwF8AIwvp6m3GNyyPDbQVOLUw3NmUA1fPFUYoHTaBZ_t5xmj8luHDyTJksjLJqZX3TI1TRajq6o6J-3vYcK6E7_YasggzCUMw_x4KvpX8tEMRraDeA1dcvcac/s640/blogger-image--1697775226.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHJSTfhArl-fgxd_3nCfUwF8AIwvp6m3GNyyPDbQVOLUw3NmUA1fPFUYoHTaBZ_t5xmj8luHDyTJksjLJqZX3TI1TRajq6o6J-3vYcK6E7_YasggzCUMw_x4KvpX8tEMRraDeA1dcvcac/s640/blogger-image--1697775226.jpg"></a></div></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-31533590602342772542017-02-11T16:49:00.001+01:002017-02-11T16:49:02.827+01:00Vår franska bokklubbI nästan sju år har vi träffats nu - vännerna från Sverige vi lärt känna under våra år här i Provence men som precis som vi bott permanent härnere i många år. Vi bor inte direkt grannar utan har några mil åt lite olika håll mellan oss. En del bor nere vid den direkta kusten, andra en bit högre upp i landet, några lite mittemellan som vi själva. Men vi har inte längre från varandra, några mil bara, än att vi försöker träffas regelbundet ett par gånger om året. Vi turas om att ses hemma hos varandra och den som är värd ansvarar då för allt som behövs för att våra träffar ska bli så trevliga som möjligt.<div><br><div>Så <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">det som från början skulle vara enbart en bokklubb har numera utvecklats till att bli både det och en näst intill gastronomisk förening också. Alla är intresserade av mat och vin och duktiga i köket så vi förenar nytta med nöje varje gång vi ses. Måltiderna är inte huvudsaken men oftast väldigt uppskattade ändå och det är alltid trevligt att börja vår samvaro med god och vällagad mat. Men målsättningen med vår lilla klubb - vi är åtta personer och har bestämt att det är ett alldeles lagom antal - är att läsa böcker som berikar vår kunskap om vårt andra hemland Frankrike. Vi läser alltså allt från historiska romaner, historieböcker, biografier, klassisk och modern litteratur men allt med utgångspunkt från det franska. Författarna kan vara svenska med franska ämnen men i regel är det franska författare (som vi läser på svenska) och ämnena varierar i all oändlighet. Ibland läser vi de gamla klassikerna som Voltaire, Maupassant, Camus och Sartre och ibland de moderna som Hollebecque eller andra, inte så helt kända i Sverige. Det finns två svenska förlag, Sekwa och Elisabeth Grates förlag som specialiserat sig på fransk litteratur och de flesta böcker vi bestämmer oss för finns i svenska bokhandlar eller på nätet så det brukar inte vara svårt att hitta det vi bestämmer oss för att läsa till nästa gång. </span></div><div><br></div><div>Vi läser alltså alla samma bok samtidigt och under lunchens senare del och resten av eftermiddagen diskuterar vi vars och ens personliga uppfattning om det vi läst och går laget runt så att alla får ge sin syn på den aktuella boken. Oftast leder själva litteraturvalet sen in på andra ämnen som kan röra allt från dagens franska politik (väldigt aktuellt just nu i dessa märkliga presidentvalstider) till religion, kulturskillnader, språkligheter, könsskillnader, filosofi, psykologi, resor, franska utflyktsmål och skillnader i barnuppfostran - ja det blir ett väldigt spann i diskussionerna. </div><div><br></div><div>Det här kanske låter uppstyltat och "intellektuellt" men det är det verkligen inte. Lärorikt och intressant är det - flera av medlemmarna är mycket litteratur- och historiekunniga dessutom och förmedlar gärna av sin kunskap och vi andra lyssnar och lär. Och förmedlar av vår egen erfarenhet och kunskap. Det som är den stora skillnaden om man jämför med en vanligt lunch- eller middagssammankomst där många pratar om olika saker och kanske enbart med sin bordsgranne är att här pratar vi alla om samma sak. Och när någon berättar något eller kommer med ett inlägg så är alla vi andra tysta och lyssnar till vad var och en av oss har att säga. </div><div><br></div><div>Stämningen är alltid på topp, vi har så fantastiskt roligt tillsammans, diskussionerna går höga och skratten är många och alla ser verkligen fram mot de här mötena och gör sitt bästa för att kunna vara med. Ibland är någon sjuk eller i Sverige eller på annan resa men vår lilla bokklubb är verkligen prioriterad bland oss som har förmånen att vara med. Varje gång samlar vi också ihop de bilder vi tar på lunch, medlemmar och diskussioner och om vi varit ute eller inne och gör en sammanfattning av både bok och diskussioner. Det här sätts in i en särskild bok och värdparet är de som ansvarar för denna "dagbok". Idag är den proppfull med bilder, roliga sammanfattningar, kopior på andra recensioner och/eller andra urklipp som har just med boken, dess epok eller personer att göra. </div><div><br></div><div>I förrgår var det vår tur att ha vännerna hos oss. Eftersom vi har en så eminent slaktare i vår by med det mest otroligt möra och ekologiska kött så brukar vi passa på att hämta råvarorna från honom. Den här gången blev det lite lyxigt: gåslever med fikonmarmelad och lite andra skandinaviska snittar till förrätt, som varmrätt smördegsinbakad oxfilé med trattkantarellstuvning och portvinssås. Och så lite ostbricka och liten citrontarte till kaffet. Goda viner till också!! Mitt på dagen till och med men i måttliga mängder förstås. </div><div><br></div><div>Låter det gott och trevligt? Ja, det var det också. En av höjdpunkterna med livet här och ett så roligt sätt att träffa trevliga landsmän. <br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEintTL6mEeam8DW1jiSFFfI-nvxYhPIBnlOu9YurRmVOxiru8YQjvL1mxYzbPznXD6fW5t7p3HT9ONZ84Rr6557hBkUJFUDF_M225upMdmIkiEZWiKeoIVQbSn2u0VZ-et4a8JtrAkqbdo/s640/blogger-image-731288373.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEintTL6mEeam8DW1jiSFFfI-nvxYhPIBnlOu9YurRmVOxiru8YQjvL1mxYzbPznXD6fW5t7p3HT9ONZ84Rr6557hBkUJFUDF_M225upMdmIkiEZWiKeoIVQbSn2u0VZ-et4a8JtrAkqbdo/s640/blogger-image-731288373.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9GsPS2Q3IGG25Hgk0BtoS7DYpMJGApQAATHo0lSiBm2Dsyx49rPuS6r4V8-IVAbh6uf-n1HxkZdyrwUaI4Qm_SZeyq8kwuJ-Ch22HNT8JrBEPymkVAM1aHnMKKH8nWgNZJTmSjDMu1K8/s640/blogger-image--1072049342.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9GsPS2Q3IGG25Hgk0BtoS7DYpMJGApQAATHo0lSiBm2Dsyx49rPuS6r4V8-IVAbh6uf-n1HxkZdyrwUaI4Qm_SZeyq8kwuJ-Ch22HNT8JrBEPymkVAM1aHnMKKH8nWgNZJTmSjDMu1K8/s640/blogger-image--1072049342.jpg"></a></div></div></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-1809245412695870932017-01-12T15:33:00.001+01:002017-01-12T15:33:48.442+01:00ÅterkomstI över ett och ett halvt år har bloggen legat orörd. Senaste inlägget i september 2015 hade Förändringar som rubrik och föga anade vi då hur omfattande de skulle bli under framförallt år 2016. Det har varit ett omtumlande år i sjukdomens tecken och både käre maken, jag och Dessi har opererats, legat i omgångar på sjukhus och så legat på sjukhus igen. <div><br></div><div>Det har varit ett fullkomligt gräsligt år som vi nu med glädje lägger bakom oss. Det är också en förklaring till varför det varit tyst här. Facebook har fått fungera som tillfälligt substitut när det gäller att då och då visa omvärlden att vi trots allt är vid liv. </div><div><br></div><div>Och det är vi - allt är inte över men mycket bättre och vi kan inte annat än vara extremt glada över att vi bor i det fantastiska vårdlandet Frankrike. Jag har skrivit om det förut och när vi nu haft anledning att på flera sätt få ta del av olika sjukvårdsinsatser kan man inte annat än bli både lugn, glad och tacksam över den omsorg man så professionellt visat oss på alla plan. Bor man utomlands utan sina nära och kära i närheten och svenska och franska grannar och vänner är på hembesök i Sverige eller på annan semester blir man enormt utlämnad och mycket ensam när svårigheter av det här slaget hopar sig. Tack och lov att då bo i ett land där vården fungerar mer eller mindre oklanderligt och man tas omhand på ett otroligt sätt, allt från ambulanspersonal till sjukhusvård på supermodernt sjukhus med all tänkbar utrustning. Och där man inte drar sig för att gå till botten med allt och göra de mest avancerade och grundliga undersökningar. Inte skickas man hem från sjukhus i förtid heller, man stannar kvar tills man är så frisk det går. </div><div><br></div><div>Och sen vidtar eftervården i form av olika insatser, antingen i hemmet eller via vårdhem eller utomstående specialister. Man tror inte detta är sant faktiskt - via min tilläggssjukförsäkring fick vi dessutom gratis hemtjänst i många timmar och varje morgon sedan min senaste operation kommer en av byns tre (!) distriktssköterskor hem för att lägga om och se till att allt är som det ska och också snabbt kontrollera att vi mår bra. Och alldeles nyss ringde en rar representant för det larmsystem som installerats hos oss. Bara för att höra hur vi mådde, om allt var bra och om vi var nöjda med systemet. Som vi tack och lov inte behövt använda men det är ju en trygghet att det finns också. Det sjukvårdsmaterial som behövs levereras fram till dörren och representanten kommer in och ställer frågor om hur man mår och om allt är till belåtenhet. De prover som eventuellt behöver tas görs i hemmet av sköterskorna som sedan lämnar in dem till laboratoriet i närheten och sedan läggs provsvaren i brevlådan nästa dag. Behöver man, kan man bara ringa till sin distriktsläkare som kommer hem om hon tycker att det behövs. Man ringer henne på mobilen och hon svarar både när hon är på hembesök eller har sin mottagning. Här går man inte genom någon som helst annan instans - behöver man träffa doktorn går man bara ner till hennes lilla mottagning i byn och väntar sedan på sin tur i väntrummet. Ibland får man komma in direkt, aldrig att man behöver vänta mer än en halvtimme och alla håller reda på vem som står näst i tur när doktorn själv kommer och hämtar sina patienter. Hon sköter själv all journalhantering, skriver ut recept och remisser under besöket om det behövs och tar sig all tid i världen - det är helt otroligt att det kan gå till så här faktiskt!!</div><div><br></div><div>Så rosorna nedan, som är fotograferade med den nya IpadPro som införskaffats för att både dator och gamla Ipad varit döende länge (och som lite plåster på alla sår och för att husbilen äntligen sålts), de tillägnas alla de underbara franska vårdmänniskor som tagit så väl hand om oss under det här året. Och fortsätter att göra det. I morgon är det dags för ett av återbesöken på det stora sjukhuset och om hur smidigt det går till ska jag berätta en annan gång. </div><div><br></div><div>Livet i den sydfranska byn fortsätter alltså att gå sin gilla gång trots allt. Och de trogna läsare som väntat på bloggens återkomst hälsas förstås särskilt välkomna. Ett Gott Nytt År till er alla - Bonne Année 2017!!</div><div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrq2g2OGUFryhBM6nuZiskR8PLw4DZA9SZwCID4YkosAT6_A8WW1FnnDsgbdnriCoc86BpBpjtrPqlbjmJIC4OM7KNeK1PO6cWjvo570vYiXckCZWn6KlJMeXrSJtNTYV59oAkJ41eWIs/s640/blogger-image-1721692935.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrq2g2OGUFryhBM6nuZiskR8PLw4DZA9SZwCID4YkosAT6_A8WW1FnnDsgbdnriCoc86BpBpjtrPqlbjmJIC4OM7KNeK1PO6cWjvo570vYiXckCZWn6KlJMeXrSJtNTYV59oAkJ41eWIs/s640/blogger-image-1721692935.jpg"></a></div></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-72667407791884436892015-09-02T16:05:00.000+02:002015-09-02T16:05:53.025+02:00Förändringar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh55_IkyURzlSmDYER8jiHVYrRedk0Jh4jEkB_PlNF0oblnWwt7ACM_cijV_ovBgOwz2Ek2C0URipgSpDeohHr90aV2M18-nGF_W_nSEn-BBGss-mFdA8zXxq6i-TvTCxxrUcmtCNZd8vk/s1600/P1050025.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh55_IkyURzlSmDYER8jiHVYrRedk0Jh4jEkB_PlNF0oblnWwt7ACM_cijV_ovBgOwz2Ek2C0URipgSpDeohHr90aV2M18-nGF_W_nSEn-BBGss-mFdA8zXxq6i-TvTCxxrUcmtCNZd8vk/s320/P1050025.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbRMTNsipaxc5f8HzkrqImeXw4vX-JnsxuDYCK7jJioj3A4KuOpPPw2b8SXfZpaplBg0a069OeB2q6JV4YIo4mvzGTqAsw0ow-mBBIc3Q4Mq57gB2jAP8e7gzBvolAg5AuivQ0bLp7__A/s1600/P1050028.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbRMTNsipaxc5f8HzkrqImeXw4vX-JnsxuDYCK7jJioj3A4KuOpPPw2b8SXfZpaplBg0a069OeB2q6JV4YIo4mvzGTqAsw0ow-mBBIc3Q4Mq57gB2jAP8e7gzBvolAg5AuivQ0bLp7__A/s320/P1050028.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6m-f-IvBBe1wT_K2snHvgzoWjboi6sNN00cN_u5f5gPjxniYSDbu-2HGJY6vxeoA0LT_ryowO1vAi38xpiqy7SZJUMulChYryoS_QDw8cgdcadq00E10HfQu_2WtyHnetCT57cNRKua4/s1600/P1050029.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6m-f-IvBBe1wT_K2snHvgzoWjboi6sNN00cN_u5f5gPjxniYSDbu-2HGJY6vxeoA0LT_ryowO1vAi38xpiqy7SZJUMulChYryoS_QDw8cgdcadq00E10HfQu_2WtyHnetCT57cNRKua4/s320/P1050029.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrLbJEsKTOWaPCVHVnvC8SBh9l0peKH6LOJI93pWnluQFBVw7nvfxElPWBQdYlBn9h-Iqe9cBAJoVDcLW7uVuVwQ2htgAgpWJGxXlnpLHF0PgQQ0SwhQc9eJdF81LNdbKmiM9QouH01xg/s1600/P1050034.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrLbJEsKTOWaPCVHVnvC8SBh9l0peKH6LOJI93pWnluQFBVw7nvfxElPWBQdYlBn9h-Iqe9cBAJoVDcLW7uVuVwQ2htgAgpWJGxXlnpLHF0PgQQ0SwhQc9eJdF81LNdbKmiM9QouH01xg/s320/P1050034.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Trogna följare av bloggen vet ju att vårt svenska "sommarhem" fram till nu har bestått av vår fina husbil Liberty. Med den har vi tagit oss fram och tillbaka till Sverige varje sommar och den har också fungerat som vårt mobila hem när vi hälsat på familj och vänner på olika ställen. Har man barn, barnbarn och övrig familj i Luxembourg, Skåne, längs med vägen upp till Stockholm och sedan Roslagen så har det varit mycket praktiskt att kunna passera och i förekommande fall parkera utanför eller i närheten för att både kunna sova, äta frukost och i övrigt sköta sig själv utan att störa. Det har känts viktigt för oss.<br />
<br />
Sen har bilen förstås använts till andra typer av utflykter också, inte minst här i Frankrike, nu senast till Bretagne denna smällheta sommar. Den står oss ständigt bi vilket ju inte är så konstigt - den har inte gått mer än 6.000 mil och är i toppskick och med väldigt bra, snygg och praktisk inredning. Som en båt på land och med mycket fiffiga inredningsdetaljer som gör att den verkligen blir både ombonad och trivsam att både köra och vistas i. Allt har man ju i komprimerat skick. Kök, kyl/frys, toalett, dusch, varmt och kallt vatten, tv med video, AC när det är varmt och värme när det är kallt. Och två supersköna sängar, sk. långbäddar där man sover fantastiskt bra. Och en mysig "vardagsrums- och matdel" när man svänger runt förar- och passagerarstol efter avslutad körning.<br />
<br />
Men nu har vi bestämt oss. Husbilsperioden är trots allt över på samma sätt som båtlivet och sommarstugelivet blev det på sin tid. Campinglivet skippar vi likaså och Sverigeresorna framöver kommer att ske antingen med flyg eller med vår personbil så som vi reste förut. Vi får se hur det blir.<br />
<br />
Man kan ha många skäl för den här sortens förändringar. För oss är det flera - främst kanske att vi vill ha en lite smidigare bil att ta oss fram med när vi framöver gör våra Europakörningar och kör runt i Frankrike. Husbilar är visserligen klassade som personbilar och får parkeras som sådana men i små franska orter med smala gränder och begränsade parkeringsutrymmen fungerar det inte alltid så. Detsamma gäller smågator i villaområden eller inne i centrala svenska städer - man ställer den helt enkelt inte var som helst utan vidare. Det blir på camping, också för att få tillgång till el vilket är nödvändigt för oss och kommer man fram sent en dag är det inte alltid man orkar hoppa på en buss för att ta sig in till närmaste ort.<br />
<br />
Många löser detta genom att ha med sig cyklar men det har aldrig varit vår melodi utan vi blir kvar på våra, i och för sig många gånger trevliga campingplatser och missar ett antal utflyktsmål på det sättet. Med få undantag kan vi parkera hos släkt och vänner annat än några timmar också, det är inte alltid vi kan stanna ett par dagar eller så även om det förekommer.<br />
<br />
Så nu körs den till Sverige i mitten på oktober i samband med stor svensk familjefest i Skåne och lämnas in till försäljning där. Att den säljs i Sverige beror på att den är svenskregistrerad och man slipper då krångel med omregistreringar och annat.<br />
<br />
Detta skrivs som information till familj, släkt och vänner men också till mina kära bloggläsare. Finns det någon därute som skulle vilja pröva på husbilslivet (som blir mer och mer eftertraktat, det ser man ju inte minst på hur antalet bilar bara ökar och ökar) och tycker att vår ser ut att passa behoven så är det bara att skriva en rad så kommer både flera bilder och övriga detaljer.<br />
<br />
Som alltid när man bestämmer sig för förändringar känns det lite sorgligt. Vi har verkligen haft så många fantastiska upplevelser med hjälp av den här fina bilen och det har varit en stor trygghet att ha "huset med sig" dessutom. Men allt har sin tid och nu ser vi fram mot andra lösningar framöver!Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-29600143698076320802015-08-27T14:07:00.000+02:002015-08-27T14:07:25.388+02:00Överväldigande<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTTp0WY7CcZN3MV-Us4QuJ4joXD6TwlAoD5aMESj7RZLiOECmuoeMONYL_Akf5SgqwsgRrkDkR8L9eqC5gKxr_IYvmNN6YxvrDV4-7iQxLvfIetS70UjMZKVrbuNm3si8dKbNOGsCmRHM/s1600/IMG_1747.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="268" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTTp0WY7CcZN3MV-Us4QuJ4joXD6TwlAoD5aMESj7RZLiOECmuoeMONYL_Akf5SgqwsgRrkDkR8L9eqC5gKxr_IYvmNN6YxvrDV4-7iQxLvfIetS70UjMZKVrbuNm3si8dKbNOGsCmRHM/s320/IMG_1747.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHGKHfeCLMeTzy-EkpWYD6BABYKPVBMnp7tMHZvu6CN6Bli4ntzkFoL3ZBU6pFJoGEWaJBRQt_6gbJyqzXqWzIHUslYPL7RvZQAs6j4PwlqkLX_SqsA763fiYFya2fRZHAuFrKyybptys/s1600/IMG_2505.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHGKHfeCLMeTzy-EkpWYD6BABYKPVBMnp7tMHZvu6CN6Bli4ntzkFoL3ZBU6pFJoGEWaJBRQt_6gbJyqzXqWzIHUslYPL7RvZQAs6j4PwlqkLX_SqsA763fiYFya2fRZHAuFrKyybptys/s320/IMG_2505.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMSqUnQ-EsXSrPC_in21CvqonC2SJUxKk2eLPkuzw9D1GoancgwIkrcvqkbhUQxvB-4o4uC3iFGBD5P3Wa32F9F2t7gHW2RXpXx62rSrHYZEW0HVRnhR3GE67DVOCeM2NsX9SiuUBPG48/s1600/IMG_2507.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMSqUnQ-EsXSrPC_in21CvqonC2SJUxKk2eLPkuzw9D1GoancgwIkrcvqkbhUQxvB-4o4uC3iFGBD5P3Wa32F9F2t7gHW2RXpXx62rSrHYZEW0HVRnhR3GE67DVOCeM2NsX9SiuUBPG48/s320/IMG_2507.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Nu har vi varit hemma i Provence i lite drygt 14 dagar efter vår rundresa i Frankrike den här sommaren. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss - otroliga värmeböljor ställde till det för oss och att turista i landet Frankrike under högsäsong med trafik och överfullt precis överallt krävde en anpassning vi inte riktigt räknat med.<br />
<br />
Men nu vet vi: Att köra i och campa i Frankrike, särskilt längs de attraktiva kustområdena under juli och augusti kräver sina förberedelser. Det är inte bara att köra på och tro att man hittar en övernattningsplats där man förväntat sig. Det är trångt på vägarna och det kryllar med folk överallt på de vanligaste turistställena. Tror man att man ska få uppleva hisnande utsikter eller stränder utan att vara omgärdad av mängder med folk så har man fel. Ofta är det välorganiserat men väldigt "turistigt" med mycket affärer med souvenirer och enklare restauranger som serverar faktiskt riktigt dålig mat. Till och med de berömda crèpen i Bretagne var smaklösa och schablontillverkade.<br />
<br />
Men vi hittade våra smultronställen ändå förstås eftersom vi varit här förut för länge sen och vet att det finns ställen dit egentligen bara fransmännen själva åker. Vi körde också längs med vackra småvägar och hittade fantastiska campingar med riktiga parkanläggningar - dominerat av hortensior i drivor i höga häckar. Aldrig att vi sett detta förut och just de här exemplaren fanns i höga buskar två meter ifrån vår uppställningsplats på en trevlig camping med gångavstånd till havet.<br />
<br />
Bretagne är fantastiskt. Vackert, vilt och omväxlande. Och med behagliga sommartemperaturer, som en normalsvensk sommar. Vi slapp de 40-gradiga temperaturerrna och kunde vistas ute på dagarna. Väl hemkomna har vi återigen varmt -vissa dagar upp mot 30 grader mitt på dagen och bara lätt avsvalnande mot kvällen. Men det är ändå uthärdligt även om det inte blir så mycket utevistelse dagtid mer än utemåltider till lunch och kväll förstås.<br />
<br />
Men nu håller allt på att lugna ner sig. På tisdag i nästa vecka är det "La Rentrée", dvs skolan börjar. Många har redan haft sina semestrar och återgått i arbete och allt känns som vanligt igen. Vi är en erfarenhet rikare och kommer nog, som förut, att förlägga våra Frankrikeutflykter till sommar och höst framöver - milslånga köer i ökenhetta behöver man ju inte utsätta sig för frivilligt!Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-48024036883828155782015-07-31T09:09:00.001+02:002015-07-31T09:09:04.276+02:00I gamla fotspår. Bretagne några år senareFör lite drygt tjugo år sen var vi här. I det fantastiska Bretagne. Nästan en hel sommar bodde vi här, vi var nyblivna egenföretagare och kunde styra vår tid som vi ville och tog en lång och välförtjänt semester. En del av tiden tillbringade vi också tillsammans med en fransk god vän och hans familj. Vi hyrde hans systers hus i en pytteby - ja knappt ens det, en samling stenhus överklädda med rosor var det - inte mycket mer.<div><br></div><div>Längst ut vid havet, ett stenkast från en milsvid hed med ginst och ljung i ett fantastiskt gult och lila färghav och med en vild och vacker strand nedanför de höga strandravinerna bodde vi i flera veckor. På heden fanns gamla stenstoder, menhirer, som är så vanliga här och smala stigar slingrade sig genom ljungfälten. Vi gjorde utflykter och vandrade bort till olika otroliga utkikspunkter där bergen stupade ner i det fräsande havet och vi badade nästan alltid helt ensamma vid den släta stranden med sin vita mjuka sand.</div><div><br></div><div>Utflykter i det omgivande landskapet gjorde vi förstås också. Området där vi bodde är en halvö i Finistere, inte så känd och turistig. Presqu'ile de Crozon heter den och med staden Crozon som sin mittpunkt. Igår återsåg vi den igen. Vi kopplade loss husbilen, stuvade in oss själva och hunden och åkte på,eftermiddagsutflykt. </div><div><br></div><div>Den här delen sv Bretsgne är hisnande vacker och med ett underbart och omväxlande landskap. </div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">På ett oar timmar hann vi med att göra återbesök på våra "gsmla platser" . Från bördig jordbruksmark och lummiga skogar når man strax havet med milsvida stränder. Landskapet känns svenskt, nästan lite som min barndoms nordvästra Skåne fast lite mer kuperat. Här finns badorter, två av de trevligaste heter Morgat och Camaret sur mer och är klassiska med strand, småbåtshamn, restauranger, kafeer och förstås här också creperier. Trots att det är högsäsong är det ändå ett lugnt och stillsamt liv, människor leker med barnen på stränderna, dricker ett glas cider på en bar eller flanerar längs strandkanten. Allt ser ut som för precis tjugo år sen och det blir hög igenkänningsfaktor. </span></div><div><br></div><div>Vi tar oss på småvägar ut till de mera kända utsiktspunkterna och det är förstås makalösa utsikter med de mest otroliga raviner och bergsformationer ner mot havet men trångt ich trassligt med bussar, bilar, kollobarn och turister som vi själva. Så vi kör vidare, genom små stillsamma pittoreska byar med de hortensiahav vi vant oss vid här. En bit raksträcka och så ser vi nästa havsbukt med vidunderlig utsikt. Och att det är en utpräglad jordbruksbygd märker vi genom alla traktorer vi hamnar bakom. Och till sist en lång rad sävliga kor som långsamt går på vägen, hem till mjölkningen. En leende bonde dirigerar dem med en käpp och tackar oss artigt för att vi fick vänta. Kontrasten mellan det mondäna badortslivet någon mil därifrån och den här femtiotalsscenen kunde inte varit större. </div><div><br></div><div>Så mycket bilder från vår trevliga tur blev det inte mer än ögonblicksbild från några hamnrestauranger. Förstås serveras här galette och crepe! Längst ner en del av den idylliska stranden i Morgat.<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-Cc0w34Kt8uXwFap6bMeLjR9YahmjChnsEhgeAbI90rYNAcPMQ5n5ozUpRBRfQWyoQ3RioGwcIkZR8UPlTgmCci7UhE8Dreg89RujFRQTpxJZFz0C0gM3bWTVa5k2ICxeYAsoCDMJ4qM/s640/blogger-image-1966370248.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-Cc0w34Kt8uXwFap6bMeLjR9YahmjChnsEhgeAbI90rYNAcPMQ5n5ozUpRBRfQWyoQ3RioGwcIkZR8UPlTgmCci7UhE8Dreg89RujFRQTpxJZFz0C0gM3bWTVa5k2ICxeYAsoCDMJ4qM/s640/blogger-image-1966370248.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRdB6P9Dzmb0eA6e2MzCGAc0OWCpJZQzIqZwUcMIo3aN5WuYD722WvTcFRzmCVIQ6WvSbzQSjEisoV6El2gXaXtii-e1QIdBuhcbXDVNYw8ugauxs_WYbDiVScI64iH7zpgqAoguaHw-A/s640/blogger-image--1124098745.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRdB6P9Dzmb0eA6e2MzCGAc0OWCpJZQzIqZwUcMIo3aN5WuYD722WvTcFRzmCVIQ6WvSbzQSjEisoV6El2gXaXtii-e1QIdBuhcbXDVNYw8ugauxs_WYbDiVScI64iH7zpgqAoguaHw-A/s640/blogger-image--1124098745.jpg"></a></div></div><div> </div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-90952329736740374762015-07-28T17:13:00.001+02:002015-07-28T17:13:04.627+02:00BloggspråkInte bara bloggspråk för den delen, det fenomen jag funderar över förekommer på samma sätt på FaceBook och Instagram. <div><br></div><div>Att språket förändras och utvecklas i riktningar som många av oss inte riktigt hänger med i är ju bara att acceptera. Både när det gäller talspråk och influenser från andra språk (som exempel det nygamla "hänga" från amerikanskans hangout. När jag läser om mormödrar som "hänger" med sina barnbarnsbebisar blir jag både beklämd och full i skratt över ambitionen att verka ungdomlig. Eller vad det nu kan vara)</div><div><br></div><div>Men det som förbryllar mig allra mest är det mer och mer utbredda sättet att (miss)-bruka interpunktionsreglerna. Hur många texter tvingas man inte läsa där skribenten istället för att sätta punkt efter en mening istället skriver dit två till fem punkter, ofta till ochmed efterföljt av komma och ibland utropstecken. Ibland är det bara två punkter.., som i det här fallet..., men det kan lika gärna vara tre eller fyra...., och ibland blandar man också in kolon: som för att understryka att NU...., nu... ska man verkligen göra någon form av uppehåll i läsningen..... Tankstreck används också för att bryta <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">av meningar - det är ju inte fel i sig om det görs korrekt - men som läsare blir man ju till slut rätt trött över textsjok som till hälften består av interpunktionstecken </span></div><div><br></div><div>Man använder sig också friskt av VERSALER, kursiverad och fetmarkerad stil....., och varför begriper jag och många med mig inte alls,....kanske har det att göra med stt man vill verka personlig i sitt tilltal och låta som när man talar???? Versaler och annan markering av ord eller meningar innebär ju att extra emfas ska läggas vid just detta, ungefär som när man skriker eller höjer rösten. Eller till och med är FÖRBANNAD!!!! Med förstås fler utropstecken än de jag nyss la till. Inte sällan blandar man utropstecken med frågetecken i oanad mängd!!??!!!</div><div><br></div><div>Att använda sig av ett antal punkter, plus ibland efterföljt av kommatecken ett antal gånger, mitt i och i slutet av meningar förutsätter ju att man vet vad man gör. Två eller fem punkter existerar inte, tre kallas för ellips och används oftast i slutet av en mening för att indikera att läsaren får dra sina egna slutsatser av det författaren skrivit. Förr skrevs det åtminstone så för att också markera en slags form av ironi eller sarkasm vilket helt verkar ha undgått interpunktionsfantasterna. Med uppembar risk för missförstånd som ändå är vanliga när det gäller innebörden av det skrivna ordet jämfört med de personliga mötena.</div><div><br></div><div>Jag skriver inte det här inlägget för att agera språkpolis. Skulle man anta den rollen hade man gudinog att göra när man läser texter på internet. Det gäller inte bara svenskan, "nätspråket"är lika slarvigtoch konstigt förkortat på franska och engelska så det verkar vara en internationell företeelse. Jag har heller inte någon speciell person i åtanke - därtill är det här "nya" språkbruket alltför vanligt och förekommer hos var och varannan. Men smittsamt verkar det vara. Personer vars inlägg jag följt på olika medier under rätt lång tid nu går successivt över till det här nya sättet att skriva, det är min reflektion. </div><div><br></div><div>Någon annan som märkt samma sak och undrar, precis som jag, undrar vad detta beror på? Rätt många funderar över fenomenet, det märks inte minst när man googlar på "många punkter". Ett "språkråd" tror att det kan vara så enkelt att många punkter helt enkelt betyder "ööh", för att markera ett talspråksuppehåll. Men så enkelt kan det väl ändå inte vara?</div><div><br></div><div>Funderat en regnig eftermiddag i Bretagne... </div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRjp6wYE_JGnsmZkHo4VNN2oJdmru0zAlziVuNTwIaiAxjUtymqamDvWKyrFLmdvXIi98aeMsBMKIl3M1BIvwAePYwA_LzQefGxFXmbVnOrlxdObNglLZCV2JdHhKV0edpORQBd7_DXcM/s640/blogger-image-139210442.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRjp6wYE_JGnsmZkHo4VNN2oJdmru0zAlziVuNTwIaiAxjUtymqamDvWKyrFLmdvXIi98aeMsBMKIl3M1BIvwAePYwA_LzQefGxFXmbVnOrlxdObNglLZCV2JdHhKV0edpORQBd7_DXcM/s640/blogger-image-139210442.jpg"></a></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-31023127504310582392015-07-25T17:33:00.001+02:002015-07-25T17:33:37.845+02:00Campingliv<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2o3WYPOZehAZKzoTyEaY6PEaVN3l69aN_dfPip9An2uEO97qUvRoOa93X8-r53zYTMx-T_re5AjwfZrrduj-76ExKH0XPSeAecRIHNr3ySMF8BwrwFR-xuXJuNc2qkntUkShZk8Rp3u8/s640/blogger-image-1249307554.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2o3WYPOZehAZKzoTyEaY6PEaVN3l69aN_dfPip9An2uEO97qUvRoOa93X8-r53zYTMx-T_re5AjwfZrrduj-76ExKH0XPSeAecRIHNr3ySMF8BwrwFR-xuXJuNc2qkntUkShZk8Rp3u8/s640/blogger-image-1249307554.jpg"></a></div>Det finns mycket att säga - och tycka - om det här med campingliv. Som med så mycket annat är det på gott och ont och mycket beror förstås på vilken form man väljer. När vi normalt amvänder vår husbil för att köra till Sverige på somrarna blir det korta stopp på campingar längs vägen. Aldrig förbeställda och max två nätter i rad. Oftast en. Vi brukar se till att det är hysad standard och gärna med restaurang inom området. Det är skönt att kunna sätta sig vid dukat bord efter en hel dags långkörning.<div><br></div><div>Nu är det aanorlunda campingliv som gäller. Vi ska stanna i Frankrike ich klra runt till för länge sedan besökta platser. Främst längs atlantkusten. Vi har i omgångar fått ändra våra planer, dels pga av extrema värmeböljor som dlrabbat södra men också mellersta Frankrike. I spåren har följt kraftiga åskoväder och skyfall. Mitt i detta börjar fransmännen sin semester - och de är många - 60 miljoner invånare märks när många av dem börjar förflytta sig. Långa köer blir det.</div><div><br></div><div>Och så blir det klassisk fransk strejk. Uppretade, med rätta, jordbrukare, främst mjölk- och köttbönder barrikaderar strategiska vägar med sina traktorer, bränner däck, halmbalar och lägger ut djurkroppar på vägarna och framför de stora matvarukedjorna. Nittio procent av fransmännen stöder aktionerna trots besvären de innebär. Alla är väl medvetna om att den inhemska produktionen inte ger bönderna mycket till övrrlevnadsmöjligheter och problemen diskuteras på regeringsnivå. </div><div><br></div><div>Det gäller att snirkla sig förbi alla dessa hinder på vägen och vi hamnar till slut där vi tänkt. I det svala och sverigesomriga Bretagne. Här måste vi boka våra campingplatser, det är högsäsong och det mesta är redan fullt. Camping är fransmännens semestervariant nummer ett och det märks också, även om vi träffar både holländare, tyskar och en och annan skandinav är det fransmännen som dominerar. Vi väljer genomgående fyr-och femstjärniga ställen, de är obetydlgt dyrare per natt men man vet att de ligger bra placerade och har den service vi behöver om man nu som vi stannar ett par dygn på varje ställe.</div><div><br></div><div>Franska campingar i den här prisklassen håller hög standard. Man har stora uppställningsplatser, alltid omgärdade av buskar eller häckar så insynen är minimal. Långt ifrån det man är van vid när det gäller viss typ av båtliv där man ligger vid brygga och skaver, fender mot fender och tvingas åse grannens tamdborstning elller potatiskokning. El och vatten och avtappningsmöjligheter finns också oftast på tomten, stora poolanlöggningar, servicebutiker och restauranger med hämtservice och färskt bröd på morgonen också. Områdena känns som stora välskötta parker och som små samhällen i sig. </div><div><br></div><div>Har man tur träffar man också trevliga grannar och bättre språkträning får man knappast när det gäller att prata med tyskar, engelsmän och fransmän. Ibland, dock, men mycket sällan, har man otur. På vår nuvarande camping där vi ska stanna till på måndag har det idag varit stort skifte på flera tomter, inklusive de närmaste runtomkring oss. Hela dagen har gått åt att lyssna på och bese ett stort antal franska familjer, uppenbarligen släkt eller bekanta, installera sig runt oss. Ett herrans liv, skrik och tjut, skrammel med förtältspinnar och svordomar och obehärskade utbrott kring uppsättningar ich placeringarn har virvlat kring oss. Vi har omväxlande skrattat åt det farsartade i det hela men efter många timmar är det rätt tröttsamt med folk som inte ens låtsas om att det finns andra runtomkring som man behöver ta någorlunda hänsyn till. </div><div><br></div><div>Med stigande förvåning ser vi också hur folk brer ut sig. Det verkar som om man tagit med sig halva hemmet och när allt ser ut att vara någorlunda på plats mitt i den saliga röran kommer den oundvikliga monteringen av fransmännens förtjusning: olikfärgade och blinkande lampor upphängda på snören. Och så kolgrillarna, fräckt placerade intill tomtgränserna så man blir<span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">helt grillad själv. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Den här sortens dagar känner man sig verkligen som i "Vi hade iallafall tur med vädret". Om vi inte hade tvingats till förskottsbetalning hade vi självklart kört härifrån redan i morse. Nu får vi glädja oss åt gårdagskvällens trevliga restaurangbesök med god mat, vacker havsutsikt och underbar urfransk musikunderhållning. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Vi står här, svenskregistrerade,, bland alla fransmän. Troligen har de inte en aning om att vi flrstår allt de säger. Troligen tror de också att vi är tyskar, det brukar vara då när mindre civiliserade fransmän inteens säger Bonjour. Vi befiiner oss också norröver och det märks, den glada och lättsamma attityd vi oftast möter nere hus oss i södern är påtagligt annorlunda här!</span></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-50896836773755761202015-07-13T13:36:00.001+02:002015-07-13T13:36:15.245+02:00Les enfants - de franska barnenÄntligen har vi kommit på plats i det svala Bretagne. Vädret är som en perfekt svensk sommar, mellan 21-25 grader, sol och växlande molnighet. Det är minst sagt en lättnad. Gårdagens resa hit startade i ett fyrtiogradigt Bordeaux och tack och lov för AC i bilen. Men att kliva ur den har varit en plåga. För den som jag är extremt värmekänslig efter ett allvarligt solsting för mänga år sen är det klart obehagligt, det flimrar och svartnar för ögonen och benen blir som spaghetti. En dallrande hetvägg slår emot en och svimningskänslan är nära.<div><br></div><div>Vi hade en femtiomilaresa framför oss och hade räknat med en och annan kö eftersom det är semestertider och också helg. Det vi inte tänkt på var att det riktiga Tour de France (inte vår egen) körde sin nionde etapp precis i närheten av vårt slutmål. Kilometerlånga köer och sen ankomst till den semestranläggning där vi bokat plats blev det därför. </div><div><br></div><div>Normalt bokar vi aldrig plats på campingar utan kör och chansar vilket oftast alltid går bra. Men om någon dag är det Frankrikes nationaldag som alltid firas enormt och ibland någon dag i förväg. Vi ville inte riskera att bli utan plats utan bestämde oss för en veckas vistelse i en typisk fransk stugby. Den ärfyrstjärnig och anlagd kring en vacker "manoir" och består till 90procent av små sportstugor i ett mycket välordnat och vackert område. Några campingplatser finns förstås, bebodda av fransmän enbart. Vi har inte sett en enda utlandsregistrerad bil här, vi är de enda.</div><div><br></div><div>Vi är också de som har områdets minsta och gulligaste hund. Det har de frimodiga franska barnen runtomkring oss genast upptäckt. Artigt ställer de sig utanför vår tomtgräns med sina cyklar och frågar om de får hälsa på,hunden. Såklart går det bra, under uppsikt. Dessi är känslig för om det blir för intensivt och för mycket men det räcker med att förklara det så förstår alla barnen detta och instruerar varandra att ta det försiktigt. "Doucement".</div><div><br></div><div>Under gårdagskvällen hade vi i omgångar mellan fem och sju barn här hos oss. Glada, öppna, artiga och nyfikna. Nästa inlägg kommer att handla om vad de berättar om sig själva och vad de vill veta om oss. Först förstår de inte alls att jag är från Sverige, de tror faktiskt att jag är fransk som de själva. Det känns väldigt roligt att märka det, är det något som visar att man är hysat integrerad i ett land är det ju förmågan att kommunicera med barnen som ju alltid är raka och aldrig förställer sig.</div><div><br></div><div>Idag har vi haft samma barn på förnyade besök och nu tar de också med sig kusiner och andra kompisar. Husbilen intresserar dem också och nu vill de veta allt om Sverige. Och varför vi har en svart hundbajspåse knuten om Dessis koppel till exempel. När jag visar hur man plockar upp hundbajs med den tycker de förstås att handgreppet är "genial" men konstaterar att det här gör man ju inte alls i Frankrike. När jag säger att jag tycker att man borde göra det också här hör svarar en liten kille: "men Madame, nu är ni ju i Frankrike, då behöver ni ju inte göra det"!</div><div><br></div><div>Vilka roliga ungar och så totalt annorlunda än hemma i Sverige. Det känns verkligen helt annorlunda med den här sortens kontakt mellan generationer som de här barnen är vana vid. Vi firar nu semester på verklig franska och gläds också åt att vara tillbaka i det vackra Bretagne som vi lärde oss uppskatta för många år sen. </div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwnK-BF33kJMy6_GMg3zqgVwwggFEjnnVImQ4rOcfDI3GJcketAWvHsVhP0xl-Et_OXrq1PMOU3E8psckNtVERK5UNHkdg1jY-F8bL70qI8MKO3YAh_XtwMseEDpatpUz4vk-Dlj64kK8/s640/blogger-image-338804677.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwnK-BF33kJMy6_GMg3zqgVwwggFEjnnVImQ4rOcfDI3GJcketAWvHsVhP0xl-Et_OXrq1PMOU3E8psckNtVERK5UNHkdg1jY-F8bL70qI8MKO3YAh_XtwMseEDpatpUz4vk-Dlj64kK8/s640/blogger-image-338804677.jpg"></a></div></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-11130493934782609202015-07-08T18:18:00.001+02:002015-07-08T18:18:38.182+02:00CaniculeAldrig under våra smart sju år i södra Frankrike har vi varit med om märkligare väder. Alldeles för tidigt och alldeles för het kommer den, värmeböljan, la canicule. Här ligger vi nära Sahara och det känns när de heta vindarna sveper in och ger dagstemperaturer på upp mot 40 grader. <div><br></div><div>Vi skulle tedan ha varit på väg på vår tur runt i Frankrike med husbilen ett par veckor den här sommaren. Men i omgångar har vi fått skjuta upp själva resandet. Antingen har det varit för varmt att ge sig ut på vägarna.eller så har första omgången europeiska semesterfirare givit sig iväg söderöver förra helgen med sedvanliga trafikstockningar. Eller också,har första destinationen Bretagne med sitt svalare väder, drabbats av kraftiga åskväder och strömavbrott i caniculens fotspår. Det är sk Alerte Orange för både det ena och det andra och tur är det ju att vi själva helt bestämmer hur vi vill göra, inga tider att passa har vi och vår lilla camping är inte precis överfull. Vi är nära hemmabyn och har vår andra bil parkerad bredvid oss så vi har full frihet att göra som vi vill. </div><div><br></div><div>Vi står kvar där vi står, föralldel inte alls dumt. Vi har el, vatten, toaletter, dusch och tvättmaskin. Och egen vattenslang vid knuten. Men ganska tjatigt och långtråkigt blir det ju efter ett tag. Det tycker både vi och Dessi. Det är inte precis uteväder och några strandpromenader kan man inte göra med hund här. Vi roar oss efter bästa förmåga och planerar nu avfärd i rappet. Det må bära eller brista, idag varit den hetaste dagen hittills och värre lär det bli just i vårt område under den närmaste tiden. </div><div><br></div><div>Vi packar in det sista, inklusive den färska basilikan vår vänlige campingägare bestod oss med häromdagen. <br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpX8C-Fy7GSMBOluHCHUFrSc1CJ8L4oqLWV1C-C46jQKMcxcJp3EsY7LfJotno4tr-g1Co-hFTi1jOguhgquiVyXxtSYu0EpHL1fL6QFYAPOiBbtQh4V1Qmb7puygpUix6_PkISwHVYgQ/s640/blogger-image-1230225738.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpX8C-Fy7GSMBOluHCHUFrSc1CJ8L4oqLWV1C-C46jQKMcxcJp3EsY7LfJotno4tr-g1Co-hFTi1jOguhgquiVyXxtSYu0EpHL1fL6QFYAPOiBbtQh4V1Qmb7puygpUix6_PkISwHVYgQ/s640/blogger-image-1230225738.jpg"></a></div></div>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-35572356709734659932015-06-23T15:36:00.001+02:002015-06-23T15:36:17.325+02:00Mera upphittatBloggen är sorgligt försummad. Och då är vi ändå tillbaka efter det iskalla svenska våräventyret där vi körde ca 800 mil på fem veckor och det tog en stund att återhämta sig. Nu har vi också den riktiga provencevärmen här på runt 30 grader mitt på dagen och det är ju inget att klaga över men blir ibland ganska varmt.<br />
<br />
Nu ska vi ut på turné igen med vår kära Liberty. Huset ska bebos av andra ett par veckor och i år ska vi göra vår egen "Tour de France", dvs åka runt lite överallt i Frankrike medan vi fortfarande har ork och lust att köra husbil. Det blir en tur bort till Atlankusten och sen upp mot Bretagne och Normandie och gudvet var sen - det är ju det som är charmen med att köra så här. Varken nya kameran och den döende datorn vill samarbeta så det blir nog mest uppdateringar via facebook och instagram framöver. Vi har också en sjuk Dessi som har lunginflammation sen en tid tillbaka och behandlas på olika sätt så vi vet inte riktigt när vi kommer iväg.<br />
<br />
Dock måste man gå igenom köksskåp, garderober, skåp och lådor och sortera kläder, mediciner, böcker och allt som har med det administrativa att göra. Vi är inte tillbaka förrän i början av augusti så det blir några veckor på rull igen.<br />
<br />
Sist jag städade så här inför en långresa ramlade Topelius ut och jag la ut den texten på bloggen. Nu flyttar jag på en bok av Selma Lagerlöf och då ramlar nedanstående text ut. Den är från tiden före Frankrikeflytten, säkert skriven för mer än tio år sen på den tiden jag var regelbunden krönikör i Norrtelje Tidning och skrev om ditt och datt. Nu lägger jag in texten igen på min blogg och skickar den med särskild hälsning till Kicki Pettersson som sedan dess blivit min vän på facebook. Varsågod Kicki, minns du hur speciellt detta vårt möte blev?? Och tänk vilket intresse det blivit för detta sedan det här skrev - hade man kunnat tro det? Vi bodde då fortfarande på vår skärgårdsö och Provence fanns bara som en tyst tanke.<br />
<br />
<span style="color: blue;"><i>Man tror sig vara klar med den sk. "dödsstädnigen". Den man gör för att barnen ska slippa stå där sen med gamla dammiga kartonger med okänt innehåll. Men länge har vi sagt att lådor av just sådan sort nu måste gås igenom och innehållet sparas, slängas eller ges bort. Lådor som följt med i alla flyttar med påskrift "babykläder", "gamla foton" eller "barnböcker".</i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>En av kartongerna heter "Mormors kläder". Sen mormors död för över tjugo år sen har jag funderat över vad jag ska göra med dem.</i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>Mormor, född i början på förra seklet - en vacker kvinna , modeintresserad och alltid smakfullt klädd. Hennes man, min morfar, drev i familjeregi ett modevaruhus i Linköping, ett dåtidens lilla NK i den öskötskta stiftsstaden. Fast morfars firma hette A-K, för Axel- Karlson, min morfarsfar. På Drottninggatan i Linköping bodde de i ett stort hus intill Trädgårdsföreningen mitt i stan. </i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>Där åts det många fina middagar, där bjöds till bröllop och fest under 30- och 40-talen. Frack och smoking var legio, aftonklänningarna i frasande siden och spets specialsydda av sömmerska förstås. En annan tid, en annan värld. Svartklädda husor med nystärkta förkläden serverade sorlande festgäster under kristallkronorna i mormors stora matsal med stuckatur och takmålningar. Mitt under brinnande världskrig klädde man sig i silke, sammet och importerad spets - skålade och drack i ett klassamhälle för länge sedan förbi.</i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>Vad gör jag med detta klädesarv? Sidenet faller tungt mellan mina händer, kräver ett beslut. Myrorna svävar förbi under en sekund. Enklast så. Men nej, second hand kanske ändå är bäst. Nog finns intresse för denna tidsepoks kläder?Det eminenta Google visar genast upp ett antal adresser och genast faller min blick på en butik som säger sig handla med "vintage".. Ett klick och butikens hemsida dyker upp på skärmen.</i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>Och jag blir yr av förvåning. Nog handlar man med kläder och vintage är det också. Men var!! Förbluffad läser jag: Drottninggatan i Linköping! Ett par gatunummer från min mormors hus.Jag ringer och en kvinna svarar och säger "Vi har egentligen stängt idag men jag är här för att hjälpa en flicka kring ett projekt om 1900-talets kläder i Sverige. Precis den sortens aftonkläder som du pratar om har vi letat efter idag!</i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>Känner hon möjligen till morfars modehus undrar jag?. Nej hon var för ung för det, det lades ner någon gång på femtiotalet.. Men plötsligt tystnar hon och säger: Det är inte möjligt. Häromdagen kom en kvinna in med kläder i en kartong. Nu ser jag vad det står på den A-K, Axel Karlson. Vi turas om att bli stumma, den okända kvinnan i Linköping och jag på min skärgårdsö. </i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>Bodde din mormor just där säger hon sen, så lustigt, jag gick just förbi det huset på vägen hit. Jag står här nu och tittar på mitt EK.skåp där min A-K-låda står. Inte så konstigt säger jag, min mormor hette EK-löf och nu är jag inte längre ens förvånad. Och förresten är et hennes namnsdag idag kommer jag plötsligt på. Astriddagen är det idag, så hette hon min mormor. precis som min mamma och sen också jag själv.</i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>Vad är detta? Slump. Tillfällighet? Nej inte då. Nog var det väldigt tydligt mormor Astrid som sa: "flicka lilla, här ges inte bort till några myror. Det här är klädhistoria. Mina vackra klänningar ska tillbaka. Till Drottninggatan i Linköping där det finns en kvinna som vet att rätta ta vara på dem!"</i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i>Idag går bilen. Med kartonger och hattask i baksätet. Till Linköping. Bara att lyda!</i></span><br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
Det finns förstås en uppföljning på den här historien men den kommer vid annat tillfälle!<br />
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<span style="color: blue;"><i><br /></i></span>
<br />
<br />Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-10066550929689807712015-04-17T16:25:00.000+02:002015-04-17T16:27:00.049+02:00Upphittat inför avresa.....<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCNP7Kgh8b1lVnNSytTq2FDYGuhWLNJZIImSM4TDN-IzKh3VkDTALnWENqkn8av0k7FrfGi7hMC94TPl1_IzsCjilivXvtxl144id0EjNelD6eQiK5ll6jk7U78HnY2Diu9lGOfyXl1QA/s1600/DSC01055.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCNP7Kgh8b1lVnNSytTq2FDYGuhWLNJZIImSM4TDN-IzKh3VkDTALnWENqkn8av0k7FrfGi7hMC94TPl1_IzsCjilivXvtxl144id0EjNelD6eQiK5ll6jk7U78HnY2Diu9lGOfyXl1QA/s1600/DSC01055.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieSOtT-41FyEwTXWbzvWcUCUp6OtaMPaBV-9bOCjiKG6J4glSAJWoWYFwPn0R6F37dk6nvXOcIx1iuvpndf95AqUE4mCzsPdnDuH77g_S5nJNVb0RVse1P-mXpCE2BRDm3HrQHw5QVF44/s1600/DSC01059.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieSOtT-41FyEwTXWbzvWcUCUp6OtaMPaBV-9bOCjiKG6J4glSAJWoWYFwPn0R6F37dk6nvXOcIx1iuvpndf95AqUE4mCzsPdnDuH77g_S5nJNVb0RVse1P-mXpCE2BRDm3HrQHw5QVF44/s1600/DSC01059.JPG" height="320" width="173" /></a></div>
<br />
Det ramlar fram lite allt möjligt inför en resa som innebär att man måste gå igenom skåp och lådor. Varsågod, lite vacker och nostalgisk poesi från förr. Och gissa gärna vem som skrivit det här::<br />
<br />
<span style="color: blue;">Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar</span><br />
<span style="color: blue;">och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,</span><br />
<span style="color: blue;">och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå.</span><br />
<span style="color: blue;">och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.</span><br />
<span style="color: blue;"><br /></span>
<span style="color: blue;">De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,</span><br />
<span style="color: blue;">så saligt leende, som om ej död på jorden fanns,</span><br />
<span style="color: blue;">Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,</span><br />
<span style="color: blue;">jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?</span><br />
<span style="color: blue;"><br /></span>
<span style="color: blue;">Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;</span><br />
<span style="color: blue;">hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.</span><br />
<span style="color: blue;">Och Salami så hette hon, och Zulamit var han,</span><br />
<span style="color: blue;">och båda älskade så högt och älskade hvarann.</span><br />
<span style="color: blue; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: blue;">De bott på jorden båda förr och älskat redan då,</span><br />
<span style="color: blue;">men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.</span><br />
<span style="color: blue;">Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro;</span><br />
<span style="color: blue;">de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.</span><br />
<span style="color: blue;"><br /></span>
<span style="color: blue;">----------</span><br />
<span style="color: blue;"><br /></span>
<span style="color: blue;">Och då har Zulamit en kväll, av längtans makt förtärd,</span><br />
<span style="color: blue;">begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld;</span><br />
<span style="color: blue;">och då har Salami, som han, från randen av sin sol</span><br />
<span style="color: blue;">begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.</span><br />
<span style="color: blue;"><br /></span>
<span style="color: blue;">I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,</span><br />
<span style="color: blue;">och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,</span><br />
<span style="color: blue;">som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban</span><br />
<span style="color: blue;">och binder samman strand vid strand av rymdens ocean</span><br />
<span style="color: blue; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: blue;">--------------</span><br />
<span style="color: blue;"><br /></span>
<span style="color: blue;">Och Salami och Zulamit, när bryggan färdig var,</span><br />
<span style="color: blue;">de sprungo i varandras famn - och strax en stjärna klar,</span><br />
<span style="color: blue;">den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,</span><br />
<span style="color: blue;">som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.</span><br />
<span style="color: blue;"><br /></span>
<span style="color: blue;">Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt</span><br />
<span style="color: blue;">och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,</span><br />
<span style="color: blue;">har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,</span><br />
<span style="color: blue;">var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.</span><br />
<span style="color: blue;"><br /></span>
<span style="color: blue; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: blue; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: blue; font-size: large;"><br /></span>Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-52980307556401280142015-04-15T15:56:00.001+02:002015-04-15T15:56:44.048+02:00On the road again<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9N-1jGsHKnBRBfUqostYtqh9GzL2I7WHMNlPK0ABAidtx3r0peV_cVTBji6JV___nEvdigxWdsbSH-XNS-SE4r2kK7DxE5FJf7l_GeMbyShCaoynqJTS4xKTVAJqX6fAG3VuLpqtjggU/s1600/P1050025.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9N-1jGsHKnBRBfUqostYtqh9GzL2I7WHMNlPK0ABAidtx3r0peV_cVTBji6JV___nEvdigxWdsbSH-XNS-SE4r2kK7DxE5FJf7l_GeMbyShCaoynqJTS4xKTVAJqX6fAG3VuLpqtjggU/s1600/P1050025.JPG" height="223" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4gTd1dR7hBqatmOrKNIltvkgUz4uOlgSXROgVc2DfHGPtuVhkEhlAH9JZvCt6L-lP4M6xI911Nv50l4pYJF3fU9bMljzEjbt9ARDeP0CA83GZDn2MlVqHdr2ZB4t-uQxqMRcleKIEALw/s1600/P1050028.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4gTd1dR7hBqatmOrKNIltvkgUz4uOlgSXROgVc2DfHGPtuVhkEhlAH9JZvCt6L-lP4M6xI911Nv50l4pYJF3fU9bMljzEjbt9ARDeP0CA83GZDn2MlVqHdr2ZB4t-uQxqMRcleKIEALw/s1600/P1050028.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqfuZ-eR1uEUz6CisIKmjuz2Kb98Q_grLP-hPzWkK-3O_JCGoqjhyIpjrjbNc8LefBDm4La25F21uHFnK5s84P7Q2kLU4JIDCPraQVnM-335BLTFA7XxVvxs00-lGBRqu6G_VAclesJ9s/s1600/P1050029.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqfuZ-eR1uEUz6CisIKmjuz2Kb98Q_grLP-hPzWkK-3O_JCGoqjhyIpjrjbNc8LefBDm4La25F21uHFnK5s84P7Q2kLU4JIDCPraQVnM-335BLTFA7XxVvxs00-lGBRqu6G_VAclesJ9s/s1600/P1050029.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij04gYD7eB_IySv6MQoqOhgppgQzlBae_7VfWA3OrRC9Q3XIzksapw_oHKGVxZcFu0HUiugxgAST1jqRyEO0Rffjb-y0Rdr3YFYsjl71kw5jtizQszxro83XwPHJrwbBuKJA_CJNdFDDM/s1600/P1050034.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij04gYD7eB_IySv6MQoqOhgppgQzlBae_7VfWA3OrRC9Q3XIzksapw_oHKGVxZcFu0HUiugxgAST1jqRyEO0Rffjb-y0Rdr3YFYsjl71kw5jtizQszxro83XwPHJrwbBuKJA_CJNdFDDM/s1600/P1050034.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Om några dagar blir det miljöombyte i några veckor. Lite tidigare än vanligt lämnar vi vårt provencehus i goda händer och kör husbilen till Sverige för det årliga besöket. där.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
För den som undrar hur vi bor under den tiden kommer här några bilder på vårt trogna ekipage, Liberty. Vi har precis allt som behövs men det är "compact living" som gäller, precis som på båt av motsvarande storlek men det är vi å andra sidan vana vid sedan många, många år.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Kök med gasolspis, fläkt, varmvatten och kyskåp med frysfack har vi. LIkaså badrum/toalett med lättskött toalettsystem som töms på campingar. Dusch och förstås varmvatten där också. Värme via el eller gasol om det skulle behövas. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Varsin mycket bekväm säng, separerad från den övriga "boytan" som består av litet minivardagsrum med plats för sex personer när man vänt förar- och passagerarstolen åt matbordshållet. Vi har tv, radio med högtalare i hela bilen, mängder med fiffiga garderober och stuvningsutrymmen, både inne i bilen och utanför. Står vi stilla ett dygn eller mer fäller man ut markis utanför dörren och placerar sina stolar och sitt bord där och har sedan olika typer av utsikter beroende på var man parkerar sig. Internetuppkoppling sker via de campingar eller ställplatser vi står på och när vi är i Sverige utnyttjar vi vårt mobila Telia-abonnemang. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Det här är ett roligt sätt att ta sig fram genom Europa och vi är ganska vana husbilsåkare numera. Det finns de i vår bekantskapskrets som fortfarande tror att det här påminner om "Vi hade iallafall tur med vädret" eller att detta transportsätt är att jämföra med "trailer camps" eller andra lätt nedsättande omdömen. Inget kan vara mera fel och vi bryr oss heller inte längre om de som kommenterar eller gör sig lustiga på det sättet. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Just husbilmarknaden (på bekostnad av husvagn) har exploderat under det senaste decenniet och det är framförallt människor i vår ålder som kanske tröttnat på både sommarstugeunderhåll och båtar som väljer att resa och bo på det här sättet. Många tillbringar många månader i södra Europa, andra åker runt både i Sverige och utomlands, kanske under lång tid och med stor upptäckarglädje. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
För oss som har en utspridd familj är det här än så länge ett perfekt sätt att resa. Vi kan stanna till där vi vill och kan rå oss själva vilket är viktigt för oss. Det där med att sova över på soffa hos vänner och bekanta har liksom aldrig känts bra för oss så det här är ett bra alternativ. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Nu står den här för den årliga översynen och inpackningen av tusen prylar. Vi lämnar om några dagar ett 25-gradigt Provence i sol och kör uppenbarligen mot något kyligare temperaturer. Men hoppas förstås ändå på en härlig svensk vår!!</div>
<br />Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-32991757407822024212015-04-14T15:43:00.005+02:002015-04-14T15:48:15.901+02:00Rosor och rosor....<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIKZtMObYqszqer18Okoyd23Sd_rO_za1wiurKxkKijHtdphPq2oPg82lk-DOz3yPO8Try9kIlNeiRVHlViuvuXR7bv6s06M8gFxq4hMEFXM8Ii44FSeamJqWU0-Qq3t_uWGd6QzRn0nU/s1600/DSC01141.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIKZtMObYqszqer18Okoyd23Sd_rO_za1wiurKxkKijHtdphPq2oPg82lk-DOz3yPO8Try9kIlNeiRVHlViuvuXR7bv6s06M8gFxq4hMEFXM8Ii44FSeamJqWU0-Qq3t_uWGd6QzRn0nU/s1600/DSC01141.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
Mitt i våra förberedelser för den i år tidigarelagda sverigeresan med husbilen kommer käre maken på söndagmorgonen och berättar att han haft en besvärligt natt med stickningar, klåda och allmänt ont i pannan och övre hårfästet (det i och för sig obefintliga:-). Och undrar vad detta kan vara.<br />
<br />
Jag ser begynnande rodnad och tendenser till små knottror och eftersom jag faktiskt är erkänt bra på att ställa diagnoser tidigt och korrekt - yrkesskada förmodligen - tänker jag genast: BÄLTROS.<br />
<br />
Hade det inte varit för att min mamma drabbats av detta just i pannan och i ögat för ett par år sedan hade jag nog tänkt i de klassiska bältrosbanorna (de som ger symptom mest på bålen) och trott att detta var något mystiskt annat.<br />
<br />
Nu avvaktar vi under söndagen men på måndagen har det hela förvärrats och jag skriver mitt vanliga brev på överkursmedicinsk franska till husdoktorn och skickar ner mannan med det i handen och en förfrågan om utifall inte detta är vad vi tror. Och ögat har dessutom börjat bli rött och rinnigt och det känns riktigt oroligt. Jag ber vår husläkare ringa mig efter undersökningen vilket hon också gör.<br />
<br />
Jodå, mycket riktigt - det är "le zona" som varicella zoster eller bältros heter på franska. Något atypiskt och tack och lov i begynnelsen så man kan sätta in antivirusmedel inom de 72 timmar som gäller. Hon skriver ut ett antal läkemedel men eftersom ögat är påverkat (vilket kan ge svåra besvär om de inte behandlas i tid) vill hon att jag ringer till vår ögondoktor.<br />
<br />
Jag framhåller ju - till mångas förundran i Sverige och ibland också irritation tror jag, den makalösa franska sjukvården - men just när när det gäller att få tider till oftalmologerna brukar det ta några månader så jag ställer mig tveksam till hur det ska gå. Jodå säger Madame Husläkare, det är bara att hälsa från mig och säga att det är akut så går det nog bra.<br />
<br />
Och se, doktorn, som håller till ett par km från oss svarar själv inom några minuter och när han hör vad det handlar om säger han åt mig att skicka mannen direkt ner till honom för undersökning. Han tar emot utan väntetid, mannen får gå före andra patienter, undersöks och det konstateras att det är vad det är. Tack och lov är ögat inte så illa angripet än - han kompletterar med ytterligare antivirusmedel och antibiotikakräm - och sköljmedel och säger sen att det inte alls är något körförbud inför den långa sverigeresan i nästa vecka utan det kommer att gå bra.<br />
<br />
Inom loppet av två och en halv timme har mannen besökt och undersökts av två läkare, varav en specialist och sen varit på apotek och fått hjälp med att hämta ut ett icke oansenligt antal läkemedel. Körtiden inkluderad. Behandling insätts omedelbart och det tar en bra stund att klura ut vad som är vad - bara ögonen ska skötas fem gånger per dygn, skalpen smörjas sex gånger och antivirustabletter i högdos tas tre gånger per dygn. Det blir en lång lista i badrummet!!<br />
<br />
Nu ett dygn senare har det hela lugnat ner sig - alla symptomen verkar klinga av och vi kan pusta ut. Det enda som är tråkigt är att det planerade barnbarnsbesöket fick ställas in. Småttingarna har inte haft vattkoppor och man vill inte gärna att de ska smittas och få det just nu. Det är ju samma virus så det känns inte så roligt att utsätta dem för det heller. Deras chokladpåskägg står här därför och väntar i kylskåpet, vi får väl se om de kan tas med på vägen upp till Luxemburg vid resan nästa vecka.<br />
<br />
När vi är i Sverige har vi det franska huset väl omhändertaget inklusive trädgården. Under just den här tiden och ett par veckor framåt brukar våra Flammentanzrosor blomma som bäst och det är bara att konstatera: av de olika rosor man kan välja emellan så föredrar vi dem!Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-17929891084331984972015-04-09T16:24:00.002+02:002015-04-09T16:24:24.285+02:00Fransk funkis på hög nivå<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh77tfz9_jgVJYBm2KMFk8oQ8Taxe8hzgteD9_slUYs3LW-DOSBh306337bmZ7L6X4hd_Vh2wGRVSC-D6Ux2da8pjGiT3JqM4Y1VZpqWda5dBhirUFUSi1657uiOvNfUZSBjh4X-Fme4cs/s1600/DSC01134.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh77tfz9_jgVJYBm2KMFk8oQ8Taxe8hzgteD9_slUYs3LW-DOSBh306337bmZ7L6X4hd_Vh2wGRVSC-D6Ux2da8pjGiT3JqM4Y1VZpqWda5dBhirUFUSi1657uiOvNfUZSBjh4X-Fme4cs/s1600/DSC01134.JPG" height="220" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiw_QNyHESEG3d1kiINVdrQAJkKOXiC4fyMnMgz9K64Sqr3dQN-CGK4fNBb_7OjKSiZ-_ls_1GogTnQozbHk2CdIDFCWCRV4w6BKaJW4HFxnEiboLfVvDXNeFxDd_C2wBZTJHlDFEw3Fek/s1600/DSC01135.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiw_QNyHESEG3d1kiINVdrQAJkKOXiC4fyMnMgz9K64Sqr3dQN-CGK4fNBb_7OjKSiZ-_ls_1GogTnQozbHk2CdIDFCWCRV4w6BKaJW4HFxnEiboLfVvDXNeFxDd_C2wBZTJHlDFEw3Fek/s1600/DSC01135.JPG" height="197" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglg3maltOoCW9w8PvWWmT6VzTfdHX29zTtlx7FnhGoXIIDM6xrlNgaj3GGvf7M6PhLok4dCWQGvdc8-58ZiRa6ZmdhISLHmi2e6Y0aQ-_VRcZcUzaYKFpursnOcQq-40ns0M0IGsczuO8/s1600/DSC01137.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglg3maltOoCW9w8PvWWmT6VzTfdHX29zTtlx7FnhGoXIIDM6xrlNgaj3GGvf7M6PhLok4dCWQGvdc8-58ZiRa6ZmdhISLHmi2e6Y0aQ-_VRcZcUzaYKFpursnOcQq-40ns0M0IGsczuO8/s1600/DSC01137.JPG" height="227" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgewlmaSKRRuxp9VMuJ-1Robd31BGjvW3VkCVhXVNT2h7OCcBdw9Wf8A1RB3s0z6YtsBjvbq1eb-K8fT0OMP_o3Hjk9paGXmB7OktHCoSe49QE2wjLLbziviuXmkR-0ULVKcZkdZ90tWsE/s1600/DSC01138.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgewlmaSKRRuxp9VMuJ-1Robd31BGjvW3VkCVhXVNT2h7OCcBdw9Wf8A1RB3s0z6YtsBjvbq1eb-K8fT0OMP_o3Hjk9paGXmB7OktHCoSe49QE2wjLLbziviuXmkR-0ULVKcZkdZ90tWsE/s1600/DSC01138.JPG" height="203" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLbuw6qKz1w7lXTa93N6H1LwUfO5troE6V_tv8_dhtuCTL3yhTvsmBfuyxJ7sPayvBdkOvMZCtTdZ-CECWJv3WVDEWAc16qX5nH5W3h-831Tb4tJbTFgBhgv9rnUjVpaK3hzL6baQdBYA/s1600/DSC01140.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLbuw6qKz1w7lXTa93N6H1LwUfO5troE6V_tv8_dhtuCTL3yhTvsmBfuyxJ7sPayvBdkOvMZCtTdZ-CECWJv3WVDEWAc16qX5nH5W3h-831Tb4tJbTFgBhgv9rnUjVpaK3hzL6baQdBYA/s1600/DSC01140.JPG" height="208" width="320" /></a></div>
<br />
Vi gör en söndagsutflykt tillsammans med goda vänner. Närliggande staden Hyères bjuder på många spännande ställen att besöka och vi börjar med en traditionell och mycket god marockansk lunch - tajines som de olika grytorna med lamm och kyckling med dadlar, aprikoser, nötter, russin och apelsiner heter.<br />
<br />
Högst upp på en kulle vid den äldre delen av stan ligger ett fantastiskt hus dit vi sedan trasslar oss - Villa Noailles - döpt efter paret som lät bygga det 1923. Det är funkis i sin bästa form och trädgården och utsikten är helt fantastiska. Paret var konstmecenater och här har alla dåtidens berömda konstnärer vistats och förlustat sig, det känner man tydligt när man går runt och ser på bilder från tiden. Man Ray, Dali, Picasso och mängder med andra har bott och verkat här.<br />
<br />
Mme Noaille var född 1902 och min mormor var bara ett år äldre . Hon och min morfar byggde också ett hus i den här nya stilen om än inte alls lika stort förstås. Men så jag känner igen mig när jag går runt här. Det är något med ljuset, de raka linjerna och så att det är så supermodernt för sin tid förstås. Mme Noailles är klädd i tidstypiska vackra tjugotalskläder och skulle kunna vara fransk syster med min mormor!!<br />
<br />
Under kriget ockuperades huset av italienska armén och gjordes om till sjukhus men återgick sen i familjens ägo för att senare köpas in av staden Hyères. Huset är nu centrum för diverse konstaktiviteter igen och att det drar publik märktes - mängder med besökare en vanlig söndag!!Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-55041640108263362052015-04-06T18:59:00.002+02:002015-04-06T18:59:51.571+02:00Vår magiska trädgård<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzvUPfoprkjSjVx0T7mWF554qqyewkjH2-nPnTMQdr8vJf6hrkwV3S57-nGmwyVJvxLemNefP81uUEGsBtF4EbzDi_96FcpgP4dlhgGxnbMJ4FJUBQeT5NTGypeZtjONjywVSR0Sr_lcA/s1600/DSC01083.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzvUPfoprkjSjVx0T7mWF554qqyewkjH2-nPnTMQdr8vJf6hrkwV3S57-nGmwyVJvxLemNefP81uUEGsBtF4EbzDi_96FcpgP4dlhgGxnbMJ4FJUBQeT5NTGypeZtjONjywVSR0Sr_lcA/s1600/DSC01083.JPG" height="320" width="273" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3rZDQBxO-FvcAPoJsDtKotSp7I0QcrMc5l2L4La142eR2UGe3qTGjWQVHZ1fb5s9-cg-WXnd7HZptuW2IAGJPTg7qB0FahJ8Cz_yDJPUpRfgnNOB9jl5CUvGyfHQlpLpMZOnVOEe6o-o/s1600/DSC01085.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3rZDQBxO-FvcAPoJsDtKotSp7I0QcrMc5l2L4La142eR2UGe3qTGjWQVHZ1fb5s9-cg-WXnd7HZptuW2IAGJPTg7qB0FahJ8Cz_yDJPUpRfgnNOB9jl5CUvGyfHQlpLpMZOnVOEe6o-o/s1600/DSC01085.JPG" height="320" width="213" /></a></div>
<br />
Nu har vi firat påsk på traditionellt svenskt sätt med allt vad som ingår - för oss själva och med goda vänner och svenska grannar. Återstår att göra detsamma nästa vecka när barnbarnen kommer på¨påsklov men då med lite mera franska inslag.<br />
<br />
Under tiden rensar vi och fixar i trädgården, sätter igång bevattningen, och får bort de sista envisa eklöven. Och ordnar med kvällsbelysningen som ger magiska effekter i provencenatten.<br />
<br />
Vi som bytte vår havsutsikt i skärgården mot bergen i södra Frankrike har inte ångrat oss en enda sekund. Kan man få det vackrare än så här?Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-76245282602121636932015-03-25T14:16:00.000+01:002015-03-25T14:16:21.416+01:00Damfrisyrer och lite annat franskt mode<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYBGL6fC3z0lEORxdnSMcbKyJRFX73WTykHI1sxIX78LazK6UynN4pLcJnGPELRK1PYHB1wOzDs_ZzV9HUjIX1mGEanf0VKqCP2q5EkfiOh0Qcxl0FRc_cYrgjxfhBdOmpUqc1zKifIOg/s1600/DSC00923.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYBGL6fC3z0lEORxdnSMcbKyJRFX73WTykHI1sxIX78LazK6UynN4pLcJnGPELRK1PYHB1wOzDs_ZzV9HUjIX1mGEanf0VKqCP2q5EkfiOh0Qcxl0FRc_cYrgjxfhBdOmpUqc1zKifIOg/s1600/DSC00923.JPG" height="208" width="320" /></a></div>
<br />
Angående inlägg om långt eller kort hår över en viss ålder kommer här ytterligare tankegångar i ämnet. Jag tycker mig - rätt eller fel - här i Frankrike se att man är mindre ortodox kring den här gamla sanningen att kvinnor över en viss ålder ska ha håret kortklippt och inte envisas med jättelångt hår som i tonåren.<br />
<br />
Överhuvudtaget tar ju franska kvinnor (i storstäderna, inte på landsbygden) ut svängarna mera när det gäller att klä sig feminint och kanske i svenska ögon utmanande. De har en förmåga att gå på skyhöga, sylvassa högklackade skor som numera skulle fått mig på fall efter en kvart. Å andra sidan minns jag ju att jag själv gick så utan problem jobbdagarna igenom men det var ju bra länge sen förstås. Korta kjolar har man också, smala byxor och nästan alltid svarta strumpor.<br />
<br />
Häromdagen, den 8 mars, just på kvinnodagen var jag på en utställning som uppmärksammade just detta. "Femmes" hette den. Och publiken bestod förstås mest av kvinnor. Här är några av dem i minglet och det är bara att konstatera att de alla verkar vara i femtioplusåldern och att ALLA på den här bilden har kort hår. Alltid lika snyggt uppklippta och välfriserade och man slipper här också den fullständigt gräsliga hennafärgen som fortfarande finns kvar i Sverige. Ska det vara åt det röda hållet är det mera stilfullt gjort - klicka på bilden och se själva.<br />
<br />
Ingen färgar heller här håret helt kolsvart som man också ofta ser i Sverige. Det är alltid nyanserat även om det är mycket mörkt och slingor används flitigt för att mjuka upp intrycket, det ser jag ju hos Martine, min byfrissa. Ingen skulle heller komma på tanken i våra år att färga håret i flera olika neonfärger - det är möjligen förbehållet vissa ungdomsgrupper i storstäderna men inte i övrigt.<br />
<br />
På några av mina andra bilder från den här konstutställningen står kvinnor - unga och också gamla med längre hår. Det verkar som vanligt vara en slags blandning men ändå tycker jag mig se den här trenden att just äldre kvinnor väljer att behålla sitt hår långt. Så gjorde man ju förr i Sverige också även om det då alltid var uppsatt i mer eller mindre stränga fula knutar i nacken.<br />
<br />
Många väljer att sätta upp håret, många unga har det antingen utslaget en bit ner på ryggen eller i hästsvans. Det och jeans och svarta täckjackor är standardutstyrsel för tonåringar idag. Plus stövlar i olika utformning, ofta högklackade de också.<br />
<br />
Själv ler jag fortfarande åt mina "tantpapiljotter" och har ännu inte prövat dem. Mitt eget tunna skandinaviska hår, som visserligen alldeles naturligt fått en av fransyskorna avundsjukt betraktad silverfärg är lika bångstyrigt och väljer att falla ihop platt efter en föning som åtminstone den första kvarten ser ut att ge lite volym och luft. Jag ska pröva lite knep framöver - har bland annat hittat ett torrschampoo som kanske kan ha viss effekt - men känner jag mig själv kommer jag att nå en viss gräns och sen tar Martine hand om det hela och tycker nog att min vanliga pagefrisyr ändå är den som är mest klädsam.<br />
<br />
Men kort som damerna har det på bilden blir det inte!!Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-82136119476793522892015-03-21T16:10:00.001+01:002015-03-21T16:10:15.299+01:00Konsten att bli gammal på några minuter<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ_vZqcPsq_80e7aKqJgs4mRJUOTQf97MsMPNvdwLop0fDjFs0BmqRgX6Y7fwfFi96qrYoznuMqBQzen2O8uZlUIa09SbaESrYochK8puwMOGYfrwQzPyxwm29LzZOjm9HVzMeKGV7Hic/s1600/DSC01022.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ_vZqcPsq_80e7aKqJgs4mRJUOTQf97MsMPNvdwLop0fDjFs0BmqRgX6Y7fwfFi96qrYoznuMqBQzen2O8uZlUIa09SbaESrYochK8puwMOGYfrwQzPyxwm29LzZOjm9HVzMeKGV7Hic/s1600/DSC01022.JPG" height="234" width="320" /></a></div>
<br />
Sen ett bra tag tillbaka har jag försökt låta håret växa. Det är verkligen inte lätt om man inte har begåvats med tjockt och lättskött hår vilket inte är fallet. Vid en viss given tidpunkt sviktar hela projektet, allt faller samman och blir bara tungt och omöjligt att få till.<br />
<br />
Jag vill gärna kunna sätta upp håret i någon form av svans när det behövs och också kunna låta det få vara långt ner till axlarna vid andra tillfällen men då i snygg form. Här i Frankrike har nästan alla kvinnor långt hår - alldeles oavsett ålder. Det är inte som i Sverige där alla över en viss ålder klipper håret kort och kanske till och med kruspermanentar det. Även i den "tredje åldern" får man ha sitt långa hår utan att det anses som om man försökte hålla sig fast vid tonårsåren.<br />
<br />
Så jag försöker. Men varje morgon funderar jag på torrschampoo, volymprodukter, extentions, gå till byfrissan och få det etageklippt eller till och med - o fasa, för det var verkligen länge sen - få det lättpermanentat. Allt i akt och mening att ha det lättskött inför den stundande sverigeresan med husbilen om en månad.<br />
<br />
Jag har välja på att låta coiffure- Martine klippa min vanliga normala page eller att stå ut ytterligare en tid och se vad som händer. Men när maken idag åker till stora varuhuset för att handla ber jag honom också gå förbi skönhetsavdelningen och titta efter "bigoudis", dvs papiljotter på franska. Kanske kan det vara ett alternativ som gör att håret stadgar sig och inte ögonblickligen faller ur sin fönade frisyr? Han har väl. precis som jag, inte sett sådana sedan 1960-talet men tror sig ändå veta vad det är han ska köpa.<br />
<br />
Och vad kommer han hem med. Jovisst, bigoudis. Men den smalaste och minsta sorten, just den sort som de äldre damerna på Martines frisering (och likadant i Sverige) sitter med för att få håret sådär gråkrullat som man ju envist försöker undvika. Att det skulle finnas papiljotter i större storlek föll honom inte in och vips är man mentalt förvandlad till riktigt gammal dam på några minuter!!<br />
<br />
För att förvilla begreppen något när jag tog bilden satte jag dit en tidstypisk liten läslampa, avsedd att sätta fast i boken för extra läsljus. Det är alltså en miniatyr men storleken på papiljotterna ser man om man tittar på de svarta pinnarna som de ska fästas med.<br />
<br />
Jag får se vad jag gör. Kanske vågar jag ändå pröva dem. Risken finns ju att de fastnar i det halvlånga håret och så står man där och kanske måste gå igenom tvångsklippning iallafall!Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-9947112739541413602015-03-04T16:23:00.002+01:002015-03-04T16:23:28.091+01:00Vårtecken i Provence<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0NR9TTNszzlv3VMN3-KUwggdOh1_bT9cDCs_NyDMuDvcY8pfxnTJvPKyM8vuE9PzJUjc5U-R8UzerASTuN0nT5jI7VQasKA8gNtaVJStcHDcEUn3B59A1_uu8EfM-lmjYta1wETqTB8A/s1600/DSC00888.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0NR9TTNszzlv3VMN3-KUwggdOh1_bT9cDCs_NyDMuDvcY8pfxnTJvPKyM8vuE9PzJUjc5U-R8UzerASTuN0nT5jI7VQasKA8gNtaVJStcHDcEUn3B59A1_uu8EfM-lmjYta1wETqTB8A/s1600/DSC00888.JPG" height="241" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRRB5u5KZJewWtwF5-u_ON-fKVjwNbkjp3JYpCFrZgoT2X6F9ILeh3fWqGAQz7mlzWpb3DRzwoBWV3aQzkZzcVxJusJcBEcii_pPog-rSAGQu8Ihl21s1TzmL-QkerZq5eUJzrvd42AoY/s1600/DSC00890.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRRB5u5KZJewWtwF5-u_ON-fKVjwNbkjp3JYpCFrZgoT2X6F9ILeh3fWqGAQz7mlzWpb3DRzwoBWV3aQzkZzcVxJusJcBEcii_pPog-rSAGQu8Ihl21s1TzmL-QkerZq5eUJzrvd42AoY/s1600/DSC00890.JPG" height="227" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_j2WcSHOpv2Og3-HXcnsvC-lIRMhdGOiCWs9FXIg8kJx801q1PH0MQmhNhBjlKzRYFh_Z2LiiiS00AxxOkotkeKDYxM5EMkgmi3r4r3dvoliTbCmAQdB2CvfeZxGRGfXKadvgYL-aHXY/s1600/DSC00895.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_j2WcSHOpv2Og3-HXcnsvC-lIRMhdGOiCWs9FXIg8kJx801q1PH0MQmhNhBjlKzRYFh_Z2LiiiS00AxxOkotkeKDYxM5EMkgmi3r4r3dvoliTbCmAQdB2CvfeZxGRGfXKadvgYL-aHXY/s1600/DSC00895.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJCRzrjBrYuIviLadVmR4Ad-YBj4yPBTgFau_8Ohs0CHD_-cx6em5kIL8FZB-9gl8D5yfr7UtOG-9WFoN-vUP1P8ggbHX-Xt1LrmhA6ibrdbPJ4X9YgU11KfHRCqQ07kkA1TfkORThJyI/s1600/DSC00902.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJCRzrjBrYuIviLadVmR4Ad-YBj4yPBTgFau_8Ohs0CHD_-cx6em5kIL8FZB-9gl8D5yfr7UtOG-9WFoN-vUP1P8ggbHX-Xt1LrmhA6ibrdbPJ4X9YgU11KfHRCqQ07kkA1TfkORThJyI/s1600/DSC00902.JPG" height="320" width="271" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZDusCFincVvYAoaa0vor3U37HKYfTA4laVM3ejDnefREGkaYhGLhVks0omTVfYCQdjsUPBqL-4rp_jGI4mHRrrB8RmhdxoAA_7qkCTrWvp2-WeVYqKAL3GcVdo7MkjhxjxmB8l9o8qA4/s1600/DSC00903.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZDusCFincVvYAoaa0vor3U37HKYfTA4laVM3ejDnefREGkaYhGLhVks0omTVfYCQdjsUPBqL-4rp_jGI4mHRrrB8RmhdxoAA_7qkCTrWvp2-WeVYqKAL3GcVdo7MkjhxjxmB8l9o8qA4/s1600/DSC00903.JPG" height="320" width="261" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Precis som i Sverige så gungar de franska vårtecknen så här års lite fram och tillbaka. Inte så att vi har snö men soldagar med uteluncher varvas med kallare gråmulnare dagar med regnstänk i luften.<br />
<br />
Trots allt dyker fler och fler vårtecken upp. Nu har vi säkert ett tiotal cameliablommor utslagna och mandelblommen ger ett vacker och skirt träd längst ner i trädgården. Och den här gula städseblommande "prästkragen" står i full blom som den alltid verkar göra.<br />
<br />
Lite flera påskliljor är uppe men annars har vi dålig jord på berggrund och inte alls samma klimat som vid kusten där rabatterna prunkar av penséer och sommarblomster redan nu.<br />
<br />
Men för oss är det här lagom takt. Mest förtjust är jag i den nya camelian. Vilken fantastisk vacker blomma!! Och så köper vi ju tulpaner också - här står de i evigheter och förgyller tillvaron inomhus. Så det känns totalt sett som om det är någon större skillnad på svensk och sydfransk vår. Skillnaden kommer om en månad eller så - då får vi ren svensk sommar här om det blir som det brukar!Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-12987732466139957662015-02-25T16:22:00.002+01:002015-02-25T16:22:22.186+01:00Utflykt till annan sydfransk del<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6Hc63xd1wTrytH3GWTXeB8bOtm3NtQbmZITGtVqq2Ttp4FlBehKpYuEhMpoHpN6angdvNCBzXDNH5vwbBs_nbezyIGddm83YfwPRdeKIw4LHOv2nJ6zPF3-o4kasWumXp0mV-hN1wI04/s1600/DSC00822.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6Hc63xd1wTrytH3GWTXeB8bOtm3NtQbmZITGtVqq2Ttp4FlBehKpYuEhMpoHpN6angdvNCBzXDNH5vwbBs_nbezyIGddm83YfwPRdeKIw4LHOv2nJ6zPF3-o4kasWumXp0mV-hN1wI04/s1600/DSC00822.JPG" height="233" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlLLhAOH5zGCkPBLe5gpD9yEHkly_DntvId_ybhR36KJRFVIr0UW8oQwDFLA8NoRL40uXNMI2ukoYmiiPMbI6mkHHhjoyatfH35_z8tNsg8KEjLVRZGJtTIEQKAT3ZGx73_Vz3epnkaB8/s1600/DSC00824.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlLLhAOH5zGCkPBLe5gpD9yEHkly_DntvId_ybhR36KJRFVIr0UW8oQwDFLA8NoRL40uXNMI2ukoYmiiPMbI6mkHHhjoyatfH35_z8tNsg8KEjLVRZGJtTIEQKAT3ZGx73_Vz3epnkaB8/s1600/DSC00824.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg89_OEI0VyW7H3IIeOYfAdu93AvQRZeE9zMFnmOa9Od-7-AGHwmSi2pvfsSlbfyPC0_ye891djWm8jouPGCAlRPdUED2_LMi30XWE4QoZA3jkYZi9UlJmQK1aC1SdkWW8eNYDga4AapNI/s1600/DSC00826.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg89_OEI0VyW7H3IIeOYfAdu93AvQRZeE9zMFnmOa9Od-7-AGHwmSi2pvfsSlbfyPC0_ye891djWm8jouPGCAlRPdUED2_LMi30XWE4QoZA3jkYZi9UlJmQK1aC1SdkWW8eNYDga4AapNI/s1600/DSC00826.JPG" height="127" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWGoPrZA0mD16Pr6Bh1y7HBWtFX5MhjooMue0GCTX9XDo8FRQDdvEb_aoMa-JPQJNlpSZtyA-MUyr8ESJnTJYfZNJlc9DjgJ4QwYT7d3w1emKW3s3FsE26cGTezvjk7sph7r7s8j33qpQ/s1600/DSC00827.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWGoPrZA0mD16Pr6Bh1y7HBWtFX5MhjooMue0GCTX9XDo8FRQDdvEb_aoMa-JPQJNlpSZtyA-MUyr8ESJnTJYfZNJlc9DjgJ4QwYT7d3w1emKW3s3FsE26cGTezvjk7sph7r7s8j33qpQ/s1600/DSC00827.JPG" height="224" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Ibland har vi anledning att förflytta oss en bit bort från närområdet. Vi har visserligen inte mer än kvart ner till havet från vår sydfranska by och där finns både palmer och långa mjuka sandstränder överallt. Några lite större städer finns också och kusten är bebyggd med charmiga småstäder med fokus på hamnlivet där promenader och restauranger ligger tätt. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Nu åker vi österut och susar fort fram på den stora franska betalmotorvägen A8 som leder till Nice och sedan vidare in till Italien via Monaco. Vi ska till Cagnes sur mer, en trevlig stad vid havet där svenskarnas föreningshus, Villa Ingeborg är beläget. Det delar man med Svenska Kyrkan som finns härnere. I närheten, i Nice, ligger också Svenska Konsulatet och det finns mycket svensk verksamhet just härikring. Skolverksamhet, mäklare, restauranger, bed and breakfast och ett antal andra saker som drivs av svenskar och/eller andra skandinaver. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Nice är ju navet i det här området och därifrån flyger man också enklast till Sverige - flygtid lite drygt två timmar till Köpenhamn. Många svenskar har valt att bosätta sig här och i områdena kring och ovanför Nice. Det är tättbebyggt förstås och städerna går nästan i varandra. Det är typisk medelhavskänsla här - stränderna och promenadstråken längs med dem dominerar nere vid havet. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Det märks att det är ett annorlunda klimat härnere vid havet. Vi har inga palmer i vår lilla by utan plataner. Här blommar redan penséer och andra vårblommor i rabatterna och mimosan lyser gul överallt, både längs motorvägen och inne i trädgårdarna. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Det är storstad och småstad på samma gång i de här franska städerna. Kaféerna och restaurangerna ligger tätt och längs huvudstråken ligger lägenhetskomplexen med sina balkonger med prunkande växtlighet året om. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Nu har vi landat i Cagnes sur mer, ungefär en och en halv timme hemifrån och konstaterar att trafiken som vanligt är intensiv men att en och annan äldre fransk medborgare (jag vägrar, till skillnad från många andra att skriva "fransos") ändå stannar upp en stund för att byta några ord med närmaste grannen. Här utanför den lokala vinbutiken på en av de större gatorna. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Och på kaféet intill sitter också flera äldre med en kopp kaffe, en cigarrett och dagens tidning. Så ser det ut hemma i byn också med våra stamgäster!</div>
<br />Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-59279915760671265382015-02-19T16:52:00.000+01:002015-02-19T16:52:23.752+01:00Mandelblom och yttre oro<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRd4oU6T2Nk8eUVCGBMlMmOQM7yN4Xl9toGNazXiZA5ecMcWM-Zn5QYv8JOoTcbcDv8Z80-QClS6XmvXCBkwORifE585LValYUnjeMjaNUKOo5Njih8IObRuN1yLiSFd7XtLbSCpFIQvE/s1600/DSC00761.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRd4oU6T2Nk8eUVCGBMlMmOQM7yN4Xl9toGNazXiZA5ecMcWM-Zn5QYv8JOoTcbcDv8Z80-QClS6XmvXCBkwORifE585LValYUnjeMjaNUKOo5Njih8IObRuN1yLiSFd7XtLbSCpFIQvE/s1600/DSC00761.JPG" height="196" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIJAaE-NTf2BkwwMn87lPT2hqmiyFS1ycdd01LU4oanHlOlX9ZsRyvh4bFALTEZ8kUaYA_MiSMynGAkvSc5-l3L5trd7rFkoYtrbKe58EwBrhFMY_t-0xibpr-emc3gQsxiBUcrqSfoDc/s1600/DSC00763.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIJAaE-NTf2BkwwMn87lPT2hqmiyFS1ycdd01LU4oanHlOlX9ZsRyvh4bFALTEZ8kUaYA_MiSMynGAkvSc5-l3L5trd7rFkoYtrbKe58EwBrhFMY_t-0xibpr-emc3gQsxiBUcrqSfoDc/s1600/DSC00763.JPG" height="231" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq9_uU95ZbPGP9wuwJXpkU30SiXZ3NclQMjojIIxwH8o2fsbc6idRqV1zSMWSQIuKyqBR97rYKnSa32RasF-Bq4etQsnFKvv7F84WGHWtHlGvTMUoLDErFHrAjDIFfh7eZlKeJLWq7wNo/s1600/DSC00764.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq9_uU95ZbPGP9wuwJXpkU30SiXZ3NclQMjojIIxwH8o2fsbc6idRqV1zSMWSQIuKyqBR97rYKnSa32RasF-Bq4etQsnFKvv7F84WGHWtHlGvTMUoLDErFHrAjDIFfh7eZlKeJLWq7wNo/s1600/DSC00764.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP6UjtPgf7f93MMRDiTbZjTXqi1jAlvWaPATvBNiq9CxB6DzTsHMSD9CMHtTBjU89kzyHJg5sHEYBSfUSh4n2UBVvXOnsoAMmbX3n7cCwUj_TsgeHaB3yct3CAoLx-vn1QGTYEQg1ap5g/s1600/DSC00765.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP6UjtPgf7f93MMRDiTbZjTXqi1jAlvWaPATvBNiq9CxB6DzTsHMSD9CMHtTBjU89kzyHJg5sHEYBSfUSh4n2UBVvXOnsoAMmbX3n7cCwUj_TsgeHaB3yct3CAoLx-vn1QGTYEQg1ap5g/s1600/DSC00765.JPG" height="213" width="320" /></a></div>
<br />
Det här är lycka. Att ha ett alldeles eget mandelträd längst ner i trädgården som nu lite försynt sätter igång att blomma. Det är knappt så man märker det förrän man kommer alldeles nära.<br />
<br />
Vi har också fått några pyttesmå påskliljor och den vackra kamelian på terrassen har släppt sin första blomma men lovar gott med många sprängfyllda nya knoppar. Det är vår i luften i Provence även om vi fortfarande har kyliga nätter och morgnar. Och ömsom sol, ömsom regn. Men mer och mer går det att vistas ute och lapa sol en stund. Just detta är en av de absolut största fördelarna med att bo så här i södra Europa - vi får väldigt mycket av det livgivande ljuset - också in i huset och det märks på alla sätt att det är bra för kropp och själ.<br />
<br />
Inte minst är det en bra motvikt när det gäller att hålla ifrån sig det som händer i den yttre världen. Attackerna i Köpenhamn påverkar förstås - det är ju bara ett par veckor sedan vi på så nära håll upplevde detsamma fast i större skala i Paris. Att bli varse att antisemitism och islamofobi sticker ut sina fula trynen igen är bara helt fruktansvärt och när det dessutom sker i Sverige som med frågor om Israels skuld till ökat "judehat" som någon uttryckte det blir man ju bara fullkomligt mörkrädd. Historielösheten är häpnadsväckande där den borde vara som bäst.<br />
<br />
Att franska judar idag lämnar landet i ökad takt och att många känner sig så osäkra att de avser att göra det är ju som att se gamla dokumentärfilmer från mellankrigstiden. Tack och lov står här politiker och andra makthavare enade och säger med en och samma röst och mycket tydligt: INGEN, varken jude eller muslim, ska behöva känna sig rädd att bo här i sitt land. Frankrike har rum och plats för alla som tillhör landet sen kanske många generationer.<br />
<br />
Däremot, som replik på en kommentar på annan blogg och med annat innehåll har man intagit en betydligt tuffare attityd mot de rumänska romer som sedan många år utnyttjat EUs fria rörlighet och kommit hit i stora skaror. Av olika skäl - också eftersom man bara får stanna i tre månader - försöker man sig inte ens på att integrera sig i landet. Barnen går inte i skola, man lär sig inte språket, man anpassar sig inte till de områden de olika städerna och kommunerna anvisar utan ställer helt fräckt upp sina husvagnar och andra fordon på parkeringar nära stadsskärnor och ockuperar dem helt, kopplar upp sig olagligt på elledningar, kapar privata internetkonton och söker inte ens arbeten. Det säger sig självt att kriminaliteten också ökar i områdena närmast de här illegala "bosättningarna" och här har man nu satt i system att sedan ett par år föra tillbaka dem till sina ursprungsländer. För detta har man fått kritik förstås men det har åtminstone fört det med sig att man inte på samma sätt som i Sverige har invaderats av romska tiggare i varje liten stad och by. Antagligen vet man att det inte längre lönar sig här.<br />
<br />
Att den här olyckliga gruppen däremot då söker sig just till Sverige har vi förstått är ett verkligt problem. Sveriges flyktingpolitik är ju sedan länge omdiskuterad och det är ju ett faktum att man sedan lång tid tillbaka misslyckats med att integrera dem som av olika skäl söker sig till landet. Att man tar emot för många är ju också ett ovedersägligt faktum - och kan man inte ens härbärgera de romska tiggarna som tvingas till ovärdiga och förnedrande liv utanför lokala ICA i vinterkylan är det ju ett stort nederlag för ett modernt europeiskt land. Handfallet verkar bara vara förnamnet och man undrar hur det här kommer att sluta?<br />
<br />
Frågorna är många och hopar sig och käre mannen och jag har många saker vi pratar om vid lunch och middag som är våra gemensamhetsstunder. Vi varvar också information från svenska och franska medier (men kommer aldrig mer att titta på Mello och den skånska kvinna som renderade mig obehagliga personliga nätpåhopp dessutom då jag uttryckte min personliga åsikt om hennes kvalifikationer som "underhållare"). Det är oroliga tider vi lever i och jag är fortfarande omskakad efter att i går kväll sett senaste Uppdrag Granskning på SvtPlay om den unge svenske göteborgaren som nu är tillbaka för förnyad krigstjänst i Syrien. Gud bevare oss får man verkligen önska sig.<br />
<br />
Så tillbaka till mandelblommens tid och dags för en stunds lek för Dessi i den grönskande trädgården med sina vårfåglar. Och ett glas rosé på terrassen för oss!Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5239301687373154855.post-9317104571224871612015-02-15T12:54:00.000+01:002015-02-15T12:54:23.257+01:00Franska tv-program - lite om morgon-tv<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMzIgQv94dA0wgQ4SJnh6umjHVHSDysjKw9XV4qrwB7PCM4Hffh2vM8gYIEET3ILLK9ZziHH4juU4wI3-J0Ir5qXnk7stTEetlX8K-gjO1MJIqY9g9q9ZX_LARaGzuYCQLyTFJ3JFiV0U/s1600/DSC00750.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMzIgQv94dA0wgQ4SJnh6umjHVHSDysjKw9XV4qrwB7PCM4Hffh2vM8gYIEET3ILLK9ZziHH4juU4wI3-J0Ir5qXnk7stTEetlX8K-gjO1MJIqY9g9q9ZX_LARaGzuYCQLyTFJ3JFiV0U/s1600/DSC00750.JPG" height="201" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbHv3HOBoMB54XLOGAX5t3dm2hDTSDerwf3nnfpIylUdIed66OBuyMSEBWS335_8uTIL2y00s_CAMPB-j69hPHjA2MGksp5qqKQ52TMjNRffJIMxy3E_C6hpqwgBYBuGlDLUW-O6Z2_YE/s1600/DSC00751.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbHv3HOBoMB54XLOGAX5t3dm2hDTSDerwf3nnfpIylUdIed66OBuyMSEBWS335_8uTIL2y00s_CAMPB-j69hPHjA2MGksp5qqKQ52TMjNRffJIMxy3E_C6hpqwgBYBuGlDLUW-O6Z2_YE/s1600/DSC00751.JPG" height="231" width="320" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: x-small;"> Bruden på bilden har inte med morgon-tv att göra utan förekommer i ett speciellt eftermiddagsprogram</span><br />
<span style="font-size: x-small;"><br /></span>
Som jag skrivit förut har vi ofta vår franska tv på. Inte hela dagarna förstås men istället för radio som många svenskar låter stå på i bakgrunden kan vi låta tv:n vara på en stund under dagtid. På kvällarna tittar vi alltid - under vinterperioden vill säga. Under den varma årstiden blir det mera sällan, då sitter vi ute i trädgården på kvällarna så länge det bara går!!<br />
<br />
I början hade vi ett enormt utbud eftersom vi då också hade CanalSat. Det har vi plockat bort nu, det stora kanalutbud som finns här räcker gott och väl. Och för det mesta tittar vi på de statliga kanalerna, 1,2,3,4 och 5. Vi har olika specialkanaler för musik och sport men använder oss mest av en tysk-fransk väldigt bra kulturkanal som heter Arte. Vi har också BBC och Discovery om vi vill se engelska nyheter och program. Det finns också väldigt amerikaniserade kommersiella kanaler men man hittar så småningom det utbud som känns bäst och håller sig till det.<br />
<br />
Tv är, i rätt dosering, ett fantastiskt sätt att lära känna ett land, en kultur och ett språk. Allt finns ju där. Det börjar på morgonen med franska Godmorgon Frankrike som här heter Télématin. Programledare är en välkänd man, William som i en supermodern studio presenterar de olika inslagen. Han har sina ständiga medarbetare som är specialiserade inom olika områden och mellan nyheterna och vädret varje hel- och halvtimme samtalar han med sina kolleger om musik, historia, mat, mode, ny teknik, böcker, filmer, teater, trender - ja allt som ingår i den här typen av program. Man har ofta en speciell gäst, många gånger en politiker, som då intervjuas av en politisk reporter.Man sitter inte i några myssoffor med tända ljus och fruktskålar utan sitter vid vita bord i "spacig" miljö. Tonen är alltid glad och lättsam, man skojar friskt med varandra och kameramännen gör ibland åkningar så att deltagarna hamnar i bild med lustiga grimaser eller upp- och ner. Det franska skämtlynnet slår klart igenom även om det är ett superproffsigt hanterat. Ett program man blir på bra humör av helt enkelt.<br />
<br />
Vill man fortsätta att titta på tv på förmiddagen kan man välja ett program som heter Les Maternelles - något svåröversatt - men programidén är att ta upp och diskutera allt som har med barn att göra. Allt från graviditet till förlossning, amning och spädbarnsutveckling men också allt som täcker in lite större barn och deras utveckling. Här sitter två programledare, också de med sina specialiserade kolleger och några inbjudna föräldrar och diskuterar dagens tema. Det kan vara allt från tumsugning till potträning eller hur det är att få tvillingar. Ofta finns både barnläkare och barnpsykolog med i studion och ena delen är inredd så att barnen fått en lekhörna. Där leker de tyst och stillsamt eller sitter och ritar eller bygger Lego medan mamma är i andra delen av studion. Har hon en bebis i famnen vilket ofta förekommer och om den börjar gny och gnälla, kommer en snäll studiofarbror och bär vant ut den lille.<br />
<br />
De första åren tittade jag nästan dagligen på det här programmet. Jag lärde mig MASSOR om det franska samhället på det här sättet. Hur man tänker kring sina barn (och sina gamla med för den delen) säger ju ofantligt mycket om själva landet, dess kultur och värderingar. Att sen detta med att få och leva med barn är allmängiltigt för oss alla gör ju att det är lätt att förstå. Under den här tiden hade jag själv en liten halvfransk barnbarnspojke så det var extra intressant att följa med och se de faktiskt ganska stora skillnader som föreligger i synen på barnen och deras roll i samhälllet. Programmet följs sedan av ett kortare program som heter Allo Rufo där en av Frankrikes mest kända psykiater tar emot tittarfrågor och ger fantastiska svar till oroade föräldrar. Frankrike har ju en helt annan tradition kring psykologer och psykiatriker än vad man har i Sverige och det är intressant att höra hur olika resonemangen går här. Till skillnad från i Sverige där unga föräldrar idag mest verkar lyssna på varandra och ge varandra råd finns här fortfarande kvar ett intresse och en respekt för den lite äldre generationens erfarenhet och kunskap.<br />
<br />
Vill man kan förmiddagen sedan avslutas med ett lättsamt program som heter "C'est au programme" och som leds av en mycket känd kvinnlig programledare, Sophie Davant. En mycket vacker, blond och slank fransyska, alltid otroligt välvårdad och med supersnygga kläder och skyhöga klackar. Mer om hennes program (för hon har ett på eftermiddagarna också) kommer i nästa inlägg.Monethttp://www.blogger.com/profile/07806885381892767080noreply@blogger.com4