Tillbaka till vintern?

Jag måste titta på bilder från förr för att få riktig vinterkänsla. Så här hade vi det när det var som bäst på vår skärgårdsö. Istäckt fjärd, sol och precis lagom med snö. Någonstans i strandkanten syns Max, vår Jack Russel som älskade det här klimatet.
Nu ska vi flyga till Sverige för ett par dagar. En liten barnbarnsflicka väntar på att bli "inspekterad", det vi inte kunde göra i julas när våra resplaner fick ändras. Jag pratar idag med en kundtjänstflicka i Stockholm kring vår hyrbil och hon berättar att medan vi har sol, ljust och 17 grader är det svart, blåsigt och snöigt och minus tio grader i Stockholm där vi ska landa i morgon kväll, sent.

Min vinterbild, så som den ser ut på bilderna försvinner hastigt. Och den unga flickan frågar: Men varför åker ni till Sverige när ni har det så bra som du säger just nu. Så jag får förklara att med nya bebisar i familjen övervinner man allt:-)

Vi stökar och letar efter stövlar, handskar, mössor och halsdukar, beredda att möta isvindarna utanför ankomsthallen på Arlanda i väntan på transferbussen vid hållplats 17 som ska ta oss till hyrbilsområdet nästan mitt i natten. Brrr. Och så vinterdäckskörning, kanske då i snöstorm, till sonen i Nacka. Ja, det blir ett yrvaket möte med svensk vinter. Men framförallt med liten efterlängtad bebisflicka.  

I kloster

Nej, jag har inte gått i kloster. Även om det känns så. Vi har råkat ut för "gastro", som inte är så gastronomiskt man kanske tror utan dess motsats. Fransk vinterkräksjuka är verkligen inte att leka med. Fy så sjuka vi varit, maken och jag.

Kräkningar, diarré, hög feber, ont i huvudet och kroppen och totalt utslagen. Är vad man blir av detta djävulsvirus som nu grasserar här. Som tur var lyckades vi varva varandra någorlunda så när den ene långsamt piggade på sig insjuknade den andre.

Maken kräktes till och med blod och bydoktorn kom som vanligt springande och var i huset på tre minuter, den tid det tar att ta sig från mottagningen till vårt hus. "J'arrive. Tout de suite", - "Jag kommer. Direkt", sa han när jag ringde en halvtimme innan öppningsdags. Tack och lov blev det inte värre och med alla franska mediciner mot illamående och de övriga magbesvären fick vi lite lindring i eländet.

Jag hör att det går i Sverige också. Inte minns jag det här sen förr. Maginfluensa hade man ju på sommaren, i samband med rötmånad. Men att det grasserade såna här kräkvirus på vintern kan jag inte komma ihåg. Varken från det jag själv var liten eller barnen var små på sjuttiotalet. Nu gick dom inte på dagis, det kan ju ha varit det också förstås men hur är det egentligen? Är inte detta en relativt ny säsongssjuka?

Klosterbilderna är från favoritplatsen Le Thoronet, inte så långt ifrån oss. En underbart stilla och rofylld plats om man åker dit efter turistsäsongen.