Mamma-barn

Från den franske svärsonen kommer ikväll ett antal nya stolta bilder på mamma/barn. Dottersonen som föddes i måndags.

Fem dagar gammal är han. Och i goda mammahänder som synes. Min dotter, mitt tredje barn, har fått sitt efterlängtade första barn. Och ni som bara får se suddade bilder ser nog ändå det klassiska: Mamma - barn!

Håll i er flickor! Fransk kvinnomanual 1.

Jag borde egentligen sitta ute i solen och läsa en av mina nya svenska böcker istället för att häcka framför datorn. Men under portbildsletandet ramlade denna franska artikel fram och jag kan inte undanhålla er den. Klicka på bilden så går den att läsa i sitt sirliga original för den som gillar franska.

Min dotter, 35, sände den här till mig och frågade i upprörd ton: Mamma, GJORDE ni verkligen så här?? Det hon syftar på är artikelns innehåll - ett referat från en fransk manual för hushållsekonomi från 1960. Jag tycker ju inte det är så mycket ekonomi det handlar om utan mera hur kvinnan uppmanas att bete sig inom äktenskapet. I nittonhundrasextiotalets Frankrike! Det blir ett långt inlägg men låt er roas. Eller bestörtas eller vad det nu blir.

Den första uppmaningen ( i väldigt fri översättning) handlar om att "se till att mannen får en deliciös måltid DIREKT när han kommer hem från arbetet. Gör den om möjligt dagen innan så att han inte behöver vänta alls. De flesta män är hungriga när de kommer hem och detta är ett sätt att visa att ni tänkt på honom och uppskattar hans vedermödor.

Dessförinnan: ta en kvart för att vila er innan er man kommer hem. Rätta till er make-up, sätt något över håret och var fräsch och välkomnande. Han har tillbringat en dag tillsammans med människor som har varit stressade av bekymmer och arbete. Var glad och visa en smula intresse för vad han gjort under dagen.

Städa och plocka undan: gör en sista runda genom husets viktigaste rum. Samla ihop skolböcker, leksaker och papper och torka till sist av dammet från borden.

Se till att det är så tyst som möjligt: I samma stund som mannen anländer, stäng av alla köksmaskiner inklusive dammsugaren. Se till att barnen är tysta. Visa att ni är lycklig över att se honom och möt honom med ett leende som visar att ni verkligen är seriös i er önskan att behaga honom.

Lyssna till honom: det kan mycket väl hända att ni har ett antal viktiga saker att tala med honom om men att göra det vid hans hemkomst är fel tidpunkt. Låt honom tala först. Kom ihåg att hans samtalsämnen är mycket viktigare än era.

Tag inte emot honom med klagomål och problem. Beklaga er inte om han kommer försent till middagen eller ens om han stannar ute hela natten. Betrakta det som petitesser jämfört med de svårigheter han får utstå under dagen. Se istället till att han får det så bekvämt som möjligt, föreslå honom att sätta sig i en fåtölj eller sträcka ut sig på sängen. Ge honom en varm eller kall dryck. Arrangera kudden och föreslå honom att ta av sig skorna. Tala mjukt, tyst och vänligt till honom och ställ framförallt inga frågor om var han varit eller vad han gjort. Kom ihåg att det är han som är herre i huset och skulle han välja att göra som han själv vill så gör han det alltid rättvist och hedervärt.

När han har ätit färdigt, duka snabbt av bordet och diska. Om er man erbjuder sig att hjälpa till, avböj då detta eftersom det riskerar att kunna bli en vana som han ska besparas eftersom han har haft tillräckligt med arbete under dagen. Uppmuntra honom istället att ägna sig åt sina intressen och visa också att ni själv är intresserad av hans hobbies utan att för den skull trampa in på hans revir. Om ni själv har några små intressen, ägna er åt dem utan att tala med er man om detta eftersom kvinnors intressen oftast är ointressanta om man jämför med männens.

Vid kvällens slut, ordna till i huset så att allt står färdigt inför morgondagen. Tänk särskilt på att förbereda frukosten i förväg. Er mans frukost är mycket viktig eftersom han ska gå ut och visa upp sig för omvärlden på ett positivt sätt.

När ni sedan är klara för att gå in i sovrummet, se till att ni är förberedd så att ni kan lägga er så snabbt som möjligt i sängen. När det gäller de intima relationerna med er man är det viktigt att ni påminner er om era äktenskapslöften, i synnerhet de som handlar om att lyda er man. Om han gör bedömningen att han har behov av att sova ögonblickligen, då ska det också bli så. Under alla omständigheter, följ er mans önskningar och gör absolut inga pressande försök att provocera fram eller stimulera en intim relation.

Om er man föreslår "l'accouplement" (själva akten förmodar jag), acceptera då detta ödmjukt medan ni behåller känslan av att en mans nöje är viktigare än kvinnans. När han närmar sig orgasmen kan ett litet jämrande från er ge honom uppmuntran och det räcker alldeles väl för att indikera för honom att ni också kan ha haft nöje av det hela.

Om er man förreslår "une des pratiques les moins courantes", alltså typ en mindre vanlig övning, visa er då lydig men resignerad och visa er eventuellt uteblivna entusiasm genom tystnad. Det är då troligt att er man ganska fort somnar.

Ni kan också ställa er väckarklocka så att ni vaknar före er man vilket ger er möjlighet att ge honom hans kopp te medan han vaknar till."

Här avslutas citaten från hustrumanualen. Och i tidningen där den publicerats skriver man: "Voilà. Detta är ett verk, skrivet för inte så länge sedan, 1960. Det är nästan bara för en generation sedan. Efter det kom maj 1968... Lärorikt eller?"

Tja, vad tycker ni? Själv får jag skratthicka när jag nu lusläser detta igen, framför allt kring det som förväntas hända i den äkta sängen. Men samtidigt är det ju helt gräsligt - arma franska kvinnor, som de har haft det. Eller ska man tro att det gick till så här? Inte hos mig iallafall men det var ju efter 68 det! Hade min man kommit hem efter att ha varit borta hela natten hade jag INTE bäddat ner honom och puffat på hans huvudkudde, det vet jag med bestämdhet. Jag hade då helt struntat i om han var husets herre eller inte kan jag säga:-)

Tankar kring bloggande

Bilden från Svenska Dagbladets förstasida på Kvinnodagen den 8 mars får illustrera den känsla jag har: att det är flest kvinnor i bloggvärlden? Iallafall känns det så när jag surfar runt ibland och fastnar för olika sorters ämnen.

Jag har bara bloggat i ett halvår lite drygt. Massor med fördomar hade jag kring det hela och förstod inte vitsen med att lägga ut allt man tänker och tycker i cyberrymden. Dagbok på nätet, näe, inte för mig. Och jag tyckte instinktivt extremt illa om Alex Schyman-syndromet, det där att vara så elak och jävlig som det bara går. Linda Skugge-köret - nej jag blir bara illa berörd.

Men jag blev övertalad. Av vännerna som vant sig vid att få både bilder och berättelser - först från ön i skärgården och sen från det nya livet i den sydfranska byn. "Om du berättar på din blogg om hur ni har det, vad ni gör och visar bilderna där så kan man gå in när man vill och slipper få inkorgen på mejlen full". Så sa flera och då blev det så. Det här var tänkt för vännerna och familjen och inte hade jag en aning om att andra skulle hitta min blogg och gilla det som skrivs om Provence. Eller om min farmors kärlekssaga i Kiruna för hundra år sen!

Men så blev det - det kom kommentarer av uppmuntrande slag och det var så jag också upptäckte andra bloggare, hittade spännande nya människor som också delar med sig av sin vardag i bild och text. Det känns som om vi är flera stycken nu som faktiskt delar varandras liv fast vi aldrig träffats. När någons mamma blir orättfärdigt behandlad på äldreboendet utbryter en mindre "kommentarsstorm". När min lilla hundvalp blir jättesjuk av sin rabiesspruta kommer det mängder med deltagande och uppmuntrande tillrop. Och jag får en alldeles egen teckning av den lilla Anfadern som konstnär Christina tycker att hon liknar. Åh, det är så roligt att få brev från Sverige. En annan gång får jag tröstpris i en roligt bildtävling och det är lika roligt det.

När någon annan däckar i influensa eller storförkylning ramlar alla huskurerna in och när någon får ont i hjärtat efter Vasaloppsåkning, ja då blir vi alla sjuksköterskor och höjer varnande pekfingrar.

Det har öppnats en helt ny värld för mig. Mest en kvinnovärld känns det faktiskt som. En del är jämngamla, det märks på vad man skriver om och vilka referensramarna är. En del är något yngre och flera är MYCKET yngre men inte spelar det någon roll? Det finns alltid något man hittar som är gemensamt - till och med att läsa om hur det är att vänta barn är roligt när ens egen dotter också gör det. Det känns verkligen att man bryr sig OM och det är väldigt rart och vänligt och mycket behövligt i den tuffa värld vi lever i. Men det är också en utmaning - att kunna skriva personligt men ändå inte för privat, det är en balansgång!

Och så är det en rolig Sverigekontakt också när man bor utomlands. Att det fortfarande är så mycket snö kvar på sina ställen i Sverige känns nästan overkligt i den underbara vår vi upplever härnere. Jag är också så otroligt imponerad över hur många duktiga fotografer det finns, de flesta lägger ut så välkomponerade och vackra bilder att bara det är en njutning.

Man får se upp så man inte fastnar. Att lägga in själva inläggen tar ju ingen tid alls. Däremot tas rätt mycket tid att kommentera kommentarerna och där har jag läst mig till att "netiketten" säger att det bör man göra individuellt. Ibland går liksom inte det. Särskilt inte om det kommer många kommentarer och med ungefär samma innehåll. Jag tror inte jag kan vara ensam om att uppleva det? Att surfa runt bland de numera kända bloggarna tar ju också en stund men oj vad det är roligt att se vad x och y hittat på sen sist. En del är flitiga med inlägg varje dag som jag själv. Andra gör lite uppehåll då och då men är lika roliga att "träffa" när det väl kommer något.

Och en del drar igång diskussioner som genererar intressanta och tänkvärda inlägg de också. Recept efterfrågas och man lägger in YouTube-klipp och tipsar varandra om än det ena, än det andra. Så sammantaget känns det som en helt ny "feel-good"-värld har kommit till och det är jättekul. Berikande på alla plan.

Men det finns också undantag. Förstås. Risken för missförstånd finns ju alltid när man bara har det skrivna ordet, det tror jag vi alla upplevt, inte minst sedan mejlen tagit över brevskrivandet (där man ju ändå har lite tid på sig att läsa igenom innan man tar sig till brevlådan, den IRL, alltså). Bland alla de kloka, vänliga, kreativa och roliga människorna därute i bloggvärlden måste det ju också finnas de som inte är så nöjda med sin tillvaro och också skriver om det.

En sådan person ramlade jag på för en tid sedan och skrev ett inlägg till. Min avsikt var enbart god, jag kom med ett, som jag tyckte, gott råd. Det misstolkades helt och jag har sedan dess blivit en mycket avskydd och vedervärdig person i denna kvinnas ögon. Hon återkommer i sin blogg oupphörligt till de vidriga kvinnor (vi var två som tyckte samma sak) som trakasserat henne så att hon nu bloggar utan kommentarsfunktion. Och hon ondgör sig fortfarande över att jag går in och kollar vad hon skriver - det är det mest förskräckliga av allt - det tycks vara så att jag VILL gå in och reta mig på saker och UPPSÖKA sånt som jag mår dåligt av. Jag blir ju full i skratt - näe, så är det ju inte alls. Jag är bara storögt förvånad över hur vissa människor uppfattar sin verklighet och så mångordigt beskriver den. Jag öppnade en cyberdörr och förundrade mig över vad jag såg och är fortsatt lika nyfiken. Bara det och inget annat.

Men att kommentera på den sortens bloggar eller ge sig in i diskussioner som bara riskerar att gå snett, det har jag lärt mig att undvika. Det är något med nätet som också gör att tonen ibland blir så hätsk. Det räcker ju med att gå in på vissa sorters forum så blir man alldeles matt över vad okända människor kan skriva till varandra. Aldrig i livet tror jag att om de mötts i verkligheten att de ens tänkt alla illasinnade tankar de ogenerat skriver till varandra. Trist är den här sidan av internet.

Men trots allt så överväger det roliga. Alldeles nyss kom bokpaket från Sverige med Annika Bryns deckare som jag beställt. Jag tycker jag "känner" författaren, vi läser varandras bloggar och hon gillar min mat och min valp. Det blir ju extra roligt att läsa böckerna nu, i synnerhet som jag också hört henne berätta om författandet på webbradio.

Och den roliga "Stora Portdagen" som det är idag - vilken kul och kreativ idé som bara uppstod spontant bland ett antal bloggare. Internet när det är som bäst!

Men hur länge håller man på? Det funderar jag över. Tröttnar man efterhand? Eller blir det ett "gift" och något man bara måste göra? Har man liksom en "bloggperiod" i sitt liv som sen går över? Idag är det över för ett tag iallafall, det kommer att bli 20 grader varmt idag igen och solen skiner i Provence. Vi ska ta Dessi med oss och åka och köpa nya växter i handelsträdgården. Bilder därifrån blir det säkert senare!

Stora Portdagen 8

Här kommer mera sydfranska portar. Här från den lilla byn Goult. Någon tänder uppenbarligen sina hängande lyktor framför den lilafärgade porten.

Och den före detta porten till Bureau de Poste är säkert urgammal. Postkontor verkar det ha varit vid förra seklets början att döma av typografin.

Och kan man hitta franskare röd port än med en sån bil parkerad framför.

Portäventyret avslutas med att katten släpps in genom den lila porten som öppnas på glänt.

Stora Portdagen 7

Portar i min sydfranska by. Den första leder in till vår vardagsrestaurang. Hunden kommer varje dag efter stängningsdags för att tigga matrester.

Den andra är från sextonhundratalet och porten där kvinnorna står och tvättar är en sk. "lura ögat-bild", en "trompe l'oeil".

Och den sista porten in till bagaren har nog inte använts på mycket, mycket länge!

Stora Portdagen 6

Portar i cistercienneklostret Le Thoronet, södra Frankrike. Ett av klostren, "De Tre Systrarna" - "Les trois soeurs". De två andra heter Abbey de Sénanque och Silvacane och ligger längre norrut, ovanför Aix-en Provence.

Fantastiska platser med underbara klosterbyggnader från 1100-talet.

Stora portdagen 5

Fortfarande Bergslagen. Här Schenströmska Herrgården med portar in till en byggnad där man tillverkat stora kättingar.

Och så vackra portbeslag från förr förstås.

Stora portdagen 4

Nu är vi i Bergslagen. Första bilden visar porten till Virsbo Herrgård med sina ståtliga lejon.

De andra bilderna är olika portar på byggnader vid Engelsbergs bruk.

Åk till Bergslagen och besök de gamla bruksorterna, inte bara för portarnas skull - det är vackert, spännande och med gammal svensk historia!

Stora portdagen 3

En port mot Medelhavet. Och till den stora villan i trädgården innanför. Clos des Iles i Le Brusc, Provence

Och så två portvalv i den lilla staden Ollioules, några mil därifrån

Stora portdagen 2

Flera bilder från samma gamla fallfärdiga lada i Vagnsunda, Södra Yxlan i Stockholms skärgård.

Tredje bilden tagen inifrån ladan där ljuset strilar in genom porten. Och så längst ner den rörande årtalsinskriptionen med latinska siffror.

Den som bemödat sig har jobbat lite i onödan och ristat in fyra XXXX istället för det korrekta IV. Artonhundranittiosju verkar byggnaden vara uppförd.

Stora portdagen

Portar och portar. Dörrar kanske snarare. Gamla sjöbodar, en del från 1700-talet i Vagnsunda på Södra Yxlan.

Och några portar från en fallfärdig gammal lada inte långt därifrån.

Min blogg accepterar bara fyra bilder i taget, så det kommer några inlägg!

Dessi snart fem månader

Om två dagar fyller Dessi fem månader. Hon har varit hos oss en månad lite drygt. Och gjort sig fullständigt hemmastadd på alla plan.

Det är ett liv dagarna i ända. Det valpsovs inte särskilt mycket numera utan det är ständigt nya upptäcktsfärder.

Lite si och så med att klara alla naturbehoven ute än så länge men hon fattar uppmaningen "Kissa, Dessi" och gör det oftast då. Är ofantligt bortskämd med leksaker men har också väldigt roligt med dem, det tuggas och ruskas och slängs upp i luften.

Hennes ögon rinner inte lika mycket, kanske har hon tårkanaler ändå och det bara varit stopp i dem. Vi får se, det är inget bekymmer, hon är tålig med allt som har med skötsel att göra. Halsband och koppel har inte varit något problem alls.

Hon hoppar väldigt glatt och självmant in i sin lilla bärväska och har nu slutat med försöken att försöka krångla sig upp i matteknäet i bilen utan nöjer sig med att böka runt i väskan och sen somnar hon bra där. Vi tror hon har lärt sig att väskan betyder utflykt och att något kul händer. Som att få gå på restaurang till exempel och låta sig beundras.

Sist blev personalen helt bedårad och som en fullkomligt naturlig service kom vårt vin och till det skål vatten till hunden! Idag hörde jag att det finns över 14 miljoner hundar och katter i Frankrike, familjedjur alltså - animaux de famille - och det märks också på attityderna. Katter och hundar går lösa och ingen retar sig på det. Och de är välkomna överallt och behandlas väldigt väl.

Dessi har redan fått flera kompisar i området, en jämnårig terriervalp, en lite större uppvaktande cockerspanieltyp. Blir han för närgången sätter hon sig bara ner och stirrar rätt fram, haha, fröken Pimpinett!

Hon sover i egen korg hela nätterna och vet också att om det är tidig frukost så somnar husse och matte om en stund på morgonen och då gör hon det också.

Det vi inte gillar är att hon har börjat bli kaxig och skäller när hon hör ljud hon inte känner igen. Hundskall på avstånd besvaras direkt. Hon gillar heller inte att vara ensam och det är snart dags att börja träna det. En gång har hon fått vara ensam i bilen när vi snabbhandlade. Hon pep och gnällde när vi stängde bildörren och gick men var alldeles tyst när vi kom tillbaka så det gick bra.

Hon vet att hon inte får tigga vid bordet men har tagit på sig uppgiften att då istället roa oss vid matbordet - då åker alla leksakerna fram och det blir ett rusande och sladdande på golvet. Vill hon tanka lite närhet kommer hon och stryker sig mot benen eller krafshoppar lite så att man tar upp henne. Hon blir alldeles lugn och stilla i knäet och somnar gärna så. Det allra sötaste är när hon ställer sig på bakbenen och småhoppar och viftar med sina små framtassar samtidigt. Man förstår att rasen varit cirkushund.

Hon var en svindyr hund (med mycket fina meriter och stamtavla) men inte en sekund att vi tänker på det nu. Vi tycker vi fått högsta vinsten när det gäller hund - en roligare, piggare och smartare liten valp finns inte. Söt som en karamell och har det jättebra dessutom - ständigt med sin matte och husse, all uppmärksamhet och omvårdnad som behövs och en helt egen trädgård att rusa runt i och hitta pinnar att gnaska på. Eller böka i rabatterna och hjälpa till med vårplanteringen.

På sista bilden tar hon ett nappatag med en tom pet-flaska. Det är särskilt roligt att brottas med dom!