onsdag 21 november 2012

Utelunch i november



Det är inte första året det här händer. Att man i slutet av november fortfarande kan sitta ute i solen och äta lunch. Det är inte varje dag men fler dagar i veckan än man tror. Vi tar chansen förstås.

På nätterna är det nu kyligare och temperaturen faller fort på eftermiddagarna också även om vi sitter ute en stund vid femtiden, tar en apéro och låter Dessi leka i sin pudelträdgård. Då med tröja på men skiner solen är det lika underbart som mitt på dagen och det börjar inte skymma förrän en bra stund senare.

Här har vi precis dukat upp för enkel lunch på terrassen idag och termometern visar 20 grader i skuggan mitt på dagen. Igår eftermiddag satt jag en lång stund i solstolen efter lunchen och läste färdigt en av böckerna till vår bokcirkel på fredag. Jag blev alldeles röd om kinderna efter ett tag så solen tar fortfarande!

Detta är bland det absolut bästa med att bo och leva härnere. Ljus och sol och uteväder i t-tröja. I november!!

Sista kvällen med Hélène S.




Ev av min absolut största konstnärsfavoriter är Hélène Schjerfbeck. Jag har läst allt om henne och hennes liv, både det privata, ganska sorgliga och hennes konstnärsliv. Jag har fascinerats över hennes konstnärliga utveckling från det etablerade dåtida sättet att måla till hennes mer och mer avskalade och strama bilder.

Och inte minst har jag följt hennes olika självporträtt - de sista från Saltsjöbadens sjukhus där hon tillbringade sina sista år på 1940-talet. För några år sedan gjorde jag en parafras på ett av porträtten, det ni ser på bilden. Den var med på min senaste utställning härnere och köptes av ett trevligt par från Nice.

Häromdagen var det dags för avhämtning och jag lät Hélène få ta plats vid matsalsbordet under kvällen för att "säga adjö" till henne. Tro det elller ej, men vi som precis fått Slingbox och därför kan se svensk tv i realtid tittade samtidigt på programmet om "Den unga Schjerfbeck" på tv2. I mitten en av hennes bilder från England där hon också förälskade sig i en man som det tyvärr aldrig blev någon fortsättning med.

Söta pojkar vid en brittisk strand och redan här anar man hennes otroliga förmåga att fånga en bild med snabba penseldrag.

"Min Hélène" hänger nu härnere i södra Frankrike - vem hade kunnat tro det när jag målade henne på min skärgårdsö?