Så här barnslig är jag. Håller just på att greja med de här bilderna som jag skrivit ut, lagt in i plastfickor och sen ska jag tejpa upp dem på vår ytterdörr. Stor lykta med levande ljus ska också stå där liksom några mindre i köksfönstret.
Allt det här för att visa barnen i området och byn att vi också tycker det här med Halloween är kul. Sen får det vara hur kommersialiserat som helst men när de här söta små barnen (och de minsta kommer alltid med sina föräldrar som håller sig i bakgrunden) ringer på dörren och står där som små skelett eller "sourcières", små häxor som mera ser ut som våra påskkärringar då smälter jag.
De minsta i treårsåldern har liksom inte fattat det där med Trick och Treat utan står bara där förläget och håller fram något att samla godis i. De lite äldre gör en översättning och säger "Bonbons ou Bétises", karameller eller bus, och dom får man hålla i eftersom de gärna drar åt sig en handfull av det godis man erbjuder. Typiska tonåringar som bara sotat ögonen och utnyttjar hela situationen.
Det är en rolig men faktiskt jobbig kväll också. I ett kör ringer det på dörren mellan kl. sex och åtta på kvällen och jag har fullt sjå att försöka hålla igen så att vårt inköpta godislager inte försvinner med de första besökarna.
Våra unga grannar, lärarna i 35-årsåldern gör som de brukar. Åker bort den här kvällen. Varför undrar vi? Gillar det inte evenemanget eller har de för mycket barn omkring sig på dagarna? En kväll per år kan man ju stå ut med detta tycker vi och förvånar oss som sagt över hur mycket barn det finns i byn. Det är verkligen något att glädja sig åt jämfört när vi satt på vår höstödsliga ö i skärgården utan ett enda besök.
