fredag 28 oktober 2011
Fransk veckoinhandlling
Här är ett litet urval av det som brukar ingå i vår veckomathandling. Jag är förstås nyfiken på hur mycket det skiljer i matinköpskostnader för två vuxna personer och hund mellan Sverige och Frankrike.
Det här är vad vi normalt inhandlar cirka en gång i veckan:
Vardagsmat: smör, hårdost, skinka, ev. annat smörgåspålägg typ mortadella eller bayonneskinka. Färskt bröd hos bagaren
Ägg, bruna från frigående höns, crème fraïche, Kelda (typ), någon dessertost, fruktyoghurt
Grönsaker: sallad, tomater, gurka, aubergine, squash, lök, champinjoner, purjolök, avocado, oliver, broccoli, blomkål, potatis, säsongsgrönsaker
Middagsmat: pasta, pajdeg, falukorvsliknande korv, frysta räkor, norsk lax, kycklingfiléer, köttfärs, ibland helt kött fast sällan, färska fiskfiléer eller frysta Ibland fisk/skaldjurspatéer eller lantpaté.
Färska kryddor: ingefära, basilika - timjan och rosmarin har vi i trädgården
Färdigmat: som i Sverige, engångsportioner med kött, ris eller potatis. Sällan gott men ibland har vi brådis och bristande inspiration och då får det bli så. Det finns alltid några såna i frysen.
Sällan eller aldrig kakor, godis, chips, nötter, choklad eller efterrätter. Bara när vi har gäster
Sen behöver vi förstås fylla på med basvaror och hygienartiklar och hundmat (även om Dessi äter ganska mycket av samma mat som vi själva) då och då men det görs inte varje vecka.Ibland tryter inspirationen och då får vi slänga en del mat som lätt möglar i hettan härnere. Ibland är det säsong för t.ex fikon och då är det roligt att göra egen marmelad. Ibland, fast mera sällan blir det en cheeseburgare från MacDo som det heter här och det händer kanske någon gång i halvåret att vi beställer en pizza som levereras hem. Men det sker ofta så sent på kvällen, först efter kl. 2000 att vi då redan velat äta något annat. Ibland frossar vi på kräftor från IKEA och gör soppa på skalen.
Ibland äter vi helfranskt med provencalska grönsaksröror, olivolja och allt det nyttiga i medelhavsmaten. Ibland blir det ägg och räkmacka eller IKEA-köpta köttbullar eller sill/ansjovis som verkligen smakar Sverige.
Vad tror ni vår veckopåse kostar? Säg gärna i svenska kronor. Till det ska läggas att det nästan alltid också ingår en eller två vinboxar, rosé för hustrun, rött för maken. Sånt köper man också på det stora matvaruhuset och till ganska lågt pris kan vi tipsa om.
måndag 24 oktober 2011
TACK!
Jag vill säga TACK till alla som under en längre tid troget, intressant, roligt och tänkvärt har kommenterat mina sydfranska blogginlägg.
Själv har jag just nu en personlig sits som gör att jag måste välja mellan att då och då (och det blir ofta lite i klump) lägga ut blogginlägg som beskriver livet i den sydfranska byn. Jag försöker hinna med men när både hjärtat, själen och tankarna allt som oftast försvinner iväg till andra och allvarliga saker - familjen handlar det om förstås - så måste jag välja hur jag ska hantera min tid.
Jag vill alltid kunna svara personligt till var och en som kommenterar mina inlägg och när det är mindre körigt så gör jag också det. Det har jag också förstått är en slags bloggetikett och svarar man inte på kommentarer får man finna sig i färre besökare och därmed också färre kommentarer. Det är både tråkigt och förståeligt men av två onda ting så väljer jag det som faktiskt var min utgångspunkt för att starta min blogg:
Den var i första hand avsedd för vänner och familj som ett sätt att ganska regelbundet kunna visa med ord och i bild hur vårt nya sydfranska liv gestaltar sig. Aldrig hade jag kunnat ana att det skulle komma till så många andra bloggvänner som också tycker det är roligt och intressant att se hur det går för oss i "det nya landet". Det är och har varit underbart och en hel ny bloggvärld med vänner både på nätet och senarer också i verkligheten har kommit till som en stor och oväntad glädje.
Jag tror också att min eventuella hemlängtan har stillats något av allt det jag läser på bloggarna om hur det ser ut i "det gamla landet". Det känns lugnt och skönt med alla rapporter från alla delar av Sverige. Om maten man äter, utflykter och resor man gör, familjesammankomsterna, döda och födda, radio- och tv-program man tittar på. Och vilka debatter som förs och vad man gläds och upprörs över. Och så alla fantastiska bilder förstås från Sveriges alla hörn. Det är som om jag har ett "eget hemma" här i min franska dator, om det så är i landet Halland, i Arvidsjaur eller nära Nora. Eller i Stockholm, den gamla hemstaden med sin skärgård också för den delen. Nya delar av Sverige har jag också upptäckt och åh vilket vackert land vi har!!
Och så det här med djuren. Att kunna dela glädje, skratt och sorg över de kära hundarna och katterna och alla deras hyss och upptåg är också helt underbart. Jag läser alltså varje dag ett stort antal svenska bloggar, allt från småbarnsmammornas vab-bekymmer till nästan-pensionärernas ofantliga energi och tonårsflickors fantastiska nagelmåleri.
Men, jag måste välja. Antingen lägger jag bloggen helt åt sidan ett tag - och det är ju många som gör när det är lite bloggtorka. Men jag vill ogärna det, det händer trots allt ganska mycket roligt i vår del av världen och jag vill gärna förmedla det så regelbundet jag kan. Det är ett sätt att också berätta för den närmaste kretsen av familj och vänner vad som händer även om jag har valt att inte hålla bloggen alltför privat. Men jag hinner inte svara på kommentarerna så som jag verkligen vill göra det, så är det bara.
När jag kommer ikapp igen ska jag svara igen. Jag lovar. Men jag vill inte bara skicka en blinkande smiley till var och en, typ "gilla" på Facebook, det är inte jag.
Och det finns ju verkligen inte något kommentatorstvång heller. Jag blir bara glad för varje besökare som kikar in och hittar något som kan ge en glädjestund på samma sätt som jag får det av er. Så TACK igen för att ni finns och tittar in!
Själv har jag just nu en personlig sits som gör att jag måste välja mellan att då och då (och det blir ofta lite i klump) lägga ut blogginlägg som beskriver livet i den sydfranska byn. Jag försöker hinna med men när både hjärtat, själen och tankarna allt som oftast försvinner iväg till andra och allvarliga saker - familjen handlar det om förstås - så måste jag välja hur jag ska hantera min tid.
Jag vill alltid kunna svara personligt till var och en som kommenterar mina inlägg och när det är mindre körigt så gör jag också det. Det har jag också förstått är en slags bloggetikett och svarar man inte på kommentarer får man finna sig i färre besökare och därmed också färre kommentarer. Det är både tråkigt och förståeligt men av två onda ting så väljer jag det som faktiskt var min utgångspunkt för att starta min blogg:
Den var i första hand avsedd för vänner och familj som ett sätt att ganska regelbundet kunna visa med ord och i bild hur vårt nya sydfranska liv gestaltar sig. Aldrig hade jag kunnat ana att det skulle komma till så många andra bloggvänner som också tycker det är roligt och intressant att se hur det går för oss i "det nya landet". Det är och har varit underbart och en hel ny bloggvärld med vänner både på nätet och senarer också i verkligheten har kommit till som en stor och oväntad glädje.
Jag tror också att min eventuella hemlängtan har stillats något av allt det jag läser på bloggarna om hur det ser ut i "det gamla landet". Det känns lugnt och skönt med alla rapporter från alla delar av Sverige. Om maten man äter, utflykter och resor man gör, familjesammankomsterna, döda och födda, radio- och tv-program man tittar på. Och vilka debatter som förs och vad man gläds och upprörs över. Och så alla fantastiska bilder förstås från Sveriges alla hörn. Det är som om jag har ett "eget hemma" här i min franska dator, om det så är i landet Halland, i Arvidsjaur eller nära Nora. Eller i Stockholm, den gamla hemstaden med sin skärgård också för den delen. Nya delar av Sverige har jag också upptäckt och åh vilket vackert land vi har!!
Och så det här med djuren. Att kunna dela glädje, skratt och sorg över de kära hundarna och katterna och alla deras hyss och upptåg är också helt underbart. Jag läser alltså varje dag ett stort antal svenska bloggar, allt från småbarnsmammornas vab-bekymmer till nästan-pensionärernas ofantliga energi och tonårsflickors fantastiska nagelmåleri.
Men, jag måste välja. Antingen lägger jag bloggen helt åt sidan ett tag - och det är ju många som gör när det är lite bloggtorka. Men jag vill ogärna det, det händer trots allt ganska mycket roligt i vår del av världen och jag vill gärna förmedla det så regelbundet jag kan. Det är ett sätt att också berätta för den närmaste kretsen av familj och vänner vad som händer även om jag har valt att inte hålla bloggen alltför privat. Men jag hinner inte svara på kommentarerna så som jag verkligen vill göra det, så är det bara.
När jag kommer ikapp igen ska jag svara igen. Jag lovar. Men jag vill inte bara skicka en blinkande smiley till var och en, typ "gilla" på Facebook, det är inte jag.
Och det finns ju verkligen inte något kommentatorstvång heller. Jag blir bara glad för varje besökare som kikar in och hittar något som kan ge en glädjestund på samma sätt som jag får det av er. Så TACK igen för att ni finns och tittar in!
Nordisk konstrunda i Provence. del 2
Vi hade som sagt Nordisk konstrunda här i vår del av Provence för två veckor sedan. Jag som är ateljélös fick ställa ut på vår vingård istället. Det blir riktigt häftiga effekter med tavlor i medeltida vinkällare, uppställda mot berg av flaskor och spotlights lite hipp som happ i den i övrigt knallmörka lokalen. Inte är det precis gallerieffekt med stora fönster och vita väggar. Men kul ändå!
(Det här är min abstrakta sida, för den som undrar och ingen av tavlorna har något namn - det får man känna efter själv vad man tycker det kan vara!)
Boksällskap i solsken
Idag när jag skriver detta är det 14 grader och regn från grå och disig himmel. I morgon väntas ordentliga mängder, säkert sånt där kaskadregn som det ofta blir här när det väl regnar.
Men för bara lite drygt en vecka sen såg det ut så här. Vi har dukat ute i strålande sol och ska tillsammans med våra vänner i det lilla boksällskapet äta lunch för att sen diskutera de böcker vi läst. Det är alltid väldigt roligt och intressant och alla har spännande åsikter från olika infallsvinklar. Vi läser bara böcker med tonvikt på Frankrike - antingen franska författare (fast på svenska) eller andra författare som berör landet Frankrike. Nu och förr.
Då satt vi som sagt ute i några timmar och det blev till slut riktigt ordentligt varmt så att alla fick uppsöka skugga. Det är i såna stunder man säger: herregud, det är inte klokt, sitta ute och äta i timmar i mitten av oktober i sån här värme, det är ju alldeles fantastiskt.
Men idag är det svenskt gråväder och vi har för första gången fått ställa om luftvärmepumpen från "cool" till "hot".
Nordisk konstrunda i Provence
För två veckor sen var det dags för det som i dagligt tal kallas "den nordiska konstrundan". Ett antal nordiska konstnärer, bosatta i det som också kallas Provence Verte, dvs den del av Provence som ligger en bit upp från havet, har under ett par år ställt ut i sina ateljéer under en oktoberhelg. Det är ett uppskattat arrangemang, många tycker förstås det är roligt med nordisk konst härnere men eftersom de flesta också bor i små pittoreska byar får man möjlighet att åka runt till ställen man normalt kanske inte besöker.
Jag har ingen ateljé härnere. Än. Hur det blir får vi se framöver. Så i år, som var första gången jag var med, fick jag och en konstnärskollega ställa ut i den medeltida vinkällaren på vår kära lilla vingård Château de Cancerilles.
Så i två dagar hade vi tavlor och skulpturer i vinkällaren och för den som ville fanns det möjlighet att provsmaka gårdens viner också. Här står Mme Garcia, hon som är den som tillverkar vinet, och bjuder på smakprov.
Vi hade lite spridda skurar av besökare men alla som kom blev oerhört förtjusta över den här vackra gården med sitt fantastiska läge. Ännu ett smultronställe upptäckt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
