Cyklamen

Cyklamen överallt. Inne i Valdemarsuddekrukan, ute på köksfönsterbrädan, i trädgården bland stenar och murgröna. Överallt dessa underbara små minicyklamen som Provence svämmar över av just nu. Åh, så vackra de är. Och tåliga. Såna jag slängde förra året i komposten i tron att de gjort sitt växer med stora gröna blad just nu. Härligt!!

Ägg- och räkmacka i kvällsmörker

Det är 27 grader varmt. Klockan är åtta på kvällen och på altanen äter vi svenska frysta räkor med hemlagad majonnäs med ägg och avocadoröra. Mormors svarta rosor brinner med sitt stearinljus, mormorsmors i alabaster gör detsamma. Vi är alla här.

Det är i slutet av september i Provence. Allt är perfekt. Det enda jag saknar är ett par timmar skogspromenad och dessa litervis med trattisar jag ser på andra bloggar. Vill ha!!

Fint besök!!

Gissa vem som varit och hälsat på? Ingen mindre än tollare retrievern EMSER som rest i husbil med matte och husse genom Europa ner till södra Frankrike och kommer och hälsar på. Åh, vad det här med internet och bloggvänner är trevligt. Plötsligt får man träffas i verkligheten och det är som om man känt varandra i evigheter.

Det har ju inte Emser och Dessi på samma sätt och Emser som fortfarande har valptagen i sig, två år gammal, blir alldeles till sig över att träffa den lilla pudelmadamen. Hon är ju ett år äldre minsann och vet att hålla på sig. När Emser blir för framfusig säger hon till på skarpen, gör en ordentlig attack med skarpa skall så den store, snälle Emser måste backa med en faslig fart.

Här har han råkat ut för något förunderligt. Dessi får, trots att hon är bortskämd med allt annat, faktiskt inte vara i sofforna. Men hon får hoppa upp på sin soffkant där hon har utsikt över både trädgård och resten av huset. Och här ligger hon på högt avstånd från Emser. Som inte heller får gå upp i soffan och därför inte når Dessi som lugnt och förnöjt ligger och tittar ner på den store lekfulle.

Det syns faktiskt hur det snurrar i tollarehuvudet. HUR ska han komma åt Dessi? Hon är totalt oemottaglig för hans charm och tittar demonstrativt bort dessutom. Lite senare och också nästa dag går det lugnare till och vi enas om: en dag till så skulle de vara såna kompisar att de säkert skulle sova tillsammans.

Vilken underbar hund - fantastiskt temperament, snäll och så lydig man kan begära med tanke på åldern. Och vacker - en underbar roströd pälsnyans. Jag som haft både golden, labrador och ytterligare en retriever i familjen tänker med saknad på de här ljuvliga hundarna - snällare och godare finns inte. Tack för det rolliga besöket Emser med matte och husse M och M!

Blågult mitt i Provence

När vi parkerar på sjukhusparkeringen  för återbesök hos den franske kirurgen ser vi den här fina bilen. Urfransk så det förslår men i mycket välkända färger. De man ser härnere är otroligt välvårdade och renoverade och verkar skötas som spädbarn. Fin!!

I en klosterträdgård, III

I vår underbara klosterträdgård serveras vår varmrätt. Vi är med rätta skeptiska - nötkött på restaurang i Frankrike brukar oftast vara sega katastrofala köttbitar. Det vi får här är himmelskt. Mört så att det smälter i munnen, serverat med god potatis och sås. Till detta ett lokalt mörkt och kraftfullt rödvin som "elegant gifter sig med köttet" som vår hovmästare säger. Och det stämmer verkligen.

Så småningom kommer också vår efterrätt som kanske inte ser så där mycket ut för världen. Men jösses vilka barndomsminnen som väller fram. God glass i små petit-fourbakelser, på det en hemlagad mörk chokladsås och så vispgrädde så mycket man kan önska sig. Helt otroligt gott - vi äter under tystnad och bara tittar på varandra och njuter.

Sen kommer kaffe och små "mignardises", hemlagade små chokladmuffins och marshmallows och sen är det tvärstopp. Väldigt mätta och mycket belåtna tar i en liten promenad i trädgården, njuter av grönskan, de vackra grönsakslanden och pergolaväxterna.

Det hela gick på runt en svensk tusenlapp inklusive allt och gör man det här någon enstaka gång är det väl värt precis varenda centimes!!

I en klosterträdgård, II

Medan vi väntar på vår mat serveras vi två sorters nybakat bröd, på skärbräda med linneduk och kniv att själv skära upp med. Och man häller upp av traktens olivolja för "dégustation", provsmakning. Som en liten "amuse-bouche", "roa-munnen-bit" får vi någon slags pastej på underbart god ratatouille i smördegsform i miniformat. Yum!!

Till förrätt serveras en ännu godare ratatouille med minutiöst hackade lättförvälda grönsaker, otroligt gott smaksatta. Och så lättfriterade squashblommor, både vackert och gott. Vi erbjuds ett mycket gott, kallt och krispigt vitt vin till detta - ett glas men det räcker så gott - vi har isande gott vatten som törstsläckare. Vi omges av proffspersonal, en hovmästare som ser till huvuddragen i vår måltid och en servitör som är både artig och med humor - det blir ett härligt samtal oss emellan.

Under tiden njuter vi av trädgården, av klostermuren och av kyrkklockorna som precis i vår egen by slår varje hel- och halvtimme. Här står tiden helt stilla!

I en klosterträdgård, I

Inte så långt ifrån vår by, några mil upp i bergen ligger en annan liten by. Celle. Den är känd för sin gamla medeltids-abbey men också för att den har ett "hostellerie", en gourmetrestaurang med hotelldel direkt inpå kyrkan och det tillhörande klostret. Vi har varit här förut men det har då varit stängt och nu passerar vi byn av en slump och bestämmer oss för att unna oss att äta lunch här.

Vilken upplevelse!! Det börjar med att man får ringa på knapp för att grinden in till parkeringen ska öppnas. Och här parkeras bilarna i små skuggiga valvpergolor strax intill klosterträdgården där man anar en uterestaurangdel. Enorma cypresser avskärmar trädgårdens frodiga gräsmatta med en skuggig stenfontän i mitten.

Vi slår oss ner och blir kungligt bemötta. Dessi får vatten i silverskål och vi får några underbart goda "röror", hoummus och anchoïade till hembakt bröd. Solen skiner, vi sitter i lagom skugga vid vackert dukat bord med tjocka linneservietter och det är helt lagom temperatur, vilsamt och harmoniskt.

Vardagslyx

Vi har kvar ett par kinesiska jumbokräftor i frysen. Trots att det är vanlig vardag tinar vi snabbt upp det, dukar med röda servietter, öl, vin och snaps. Och äter med förtjusning tillsammans med rostbröd och vänmedförd Västerbottenost.

Ett urgammal men makalöst gott kräftsopperecept kommer åter till heders. Vi avslutar vår goda vardagslysmåltid med tillagning av densamma av skalen och den blir, om inte godare än själva kräftorna så näst intill. Mycket vin och mycket grädde är ett par av hemligheterna!

Lugnet efter stormen

På middagsbesök hos vännerna i deras våning med stor terrass i hamnen i Hyères. Nu har lugnet lägrat sig. Här var det bara några veckor sen fullt med folk, det gick knappt att parkera, än mindre få plats på promenaden och på restaurangerna. Nu är det lugnt och stilla, det är fortfarande varmt i luften men det svalnar snabbt och vi äter inomhus.

Mörkret faller också snabbt men det blir desto vackrare med de upplysta växterna på terrassen. I bakgrunden skymtar ön Porquerolles.