Nytt väntrum

Det nyreparerade Svenska Hjärtat i den sydfranska byn ger oss nya skrämskott. Trots konvalescens och lugn och ro ger det ifrån sig symptom som inte känns bra.

Det blir nya läkarkontakter och en snabb remiss till det "Cabinet de Cardiologie" som finns i den lite större orten tio minuters bilfärd ifrån oss.

Franska väntrum är överlag små, trånga, fulla med tidskrifter i högar och jättefula.

Här stirrar jag på en tickande klocka och en klädhängare. På väggen nästan ett Elisabet-fönster i tavlan som kunde vara målad av Hilma af Klint. Och så avgiftstabeller - det här är en privat mottagning och nu kostar det pengar, nästan 500 kronor. Men med en fransk sk. "mutuelle", en tilläggssjukförsäkring som nästan alla har, betalas allt tillbaka.

Det är "prisvärt" också. Ytterligare en mjuk och vänlig fransk doktor som småler åt mig på det där märkliga sättet som alla läkare och tandläkare gör. Jag undrar fortfarande vad det kan vara - är det för att jag berättar och frågar samtidigt på ett sätt som kanske inte franska kvinnor gör? Eller är det för att jag kan ganska mycket kring medicinska frågor och det förbryllar dem? Lite snällt överseende lägger de huvudet på sned och ler lite i mjugg och ser ut som om de lyssnade på ett barn?

Nåja, den vänlige och servile kardiologen läser sedan journaler och ställer frågor och berättar mycket pedagogiskt om vad som hänt och hur det står till med det Svenska Hjärtat. Det undersöks sedan mycket noga med EKG, stetoskoplyssnande och ultraljud och allt är tack och lov BRA!

Lättade åker vi tillbaka till vår by - det känns skönt med ett lugnande besked och att vi nu har en specialistdoktor nära hemmet.

Efter en period med mycket regn och stora översvämningar nere i kustbandet har vi nu fått tillbaka vårt sensommarväder. Sol, blå himmel, lagom vind och 22 grader. Och ikväll kommer de franska barnen och ringer på i Halloweenkläder och vill ha godis. Vi är förberedda!

Ett stort TACK

...vill jag framföra till alla mina kära bloggläsare som skickat så varma tankar och välgångsönskningar till min man.

Som framgår av förra inlägget har vi haft en väldigt svår upplevelse som nu sakta klingar av och livet återgår till lite mera normala former.

I takt med att krafterna återkommer blir blogginläggen flera framöver. Just nu kan jag inte svara alla personligen utan ber att få tacka igen med denna ros från en bukett skickad av en familjemedlem. Äkta maken förenar sig med mig och är överväldigad över den omsorg och värme som möter oss i "bloggfamiljen". TACK än en gång!

Ett riktigt skrämskott

Det har varit mardrömslikt under en tid i vårt idylliska sydfranska liv. Men efter en otroligt snabb och professionell fransk sjukvårdsinsats - från omhändertagandet hemma till ambulansfärd och insatser på sjukhuset kan vi nu pusta ut.

Hjärtinfarkt. Ja. Operation. Ja. Åtgärdade kranskärl och ett hjärta som slår i rätt rytm igen. Dagens teknik är otroligt sofistikerad och det är bara att vara tacksam över att leva i en medicinskt avancerad tid som denna.

Trots det allvarliga läget är maken nu tillbaka hemma, mår bra och livet återgår sakta till normala rutiner. Men det finns också känslomässiga efterdyningar - man blir sårbar och utsatt när det mest oväntade och skrämmande helt plötsligt dyker upp. Och i ett främmande land dessutom där språk och annat bara måste fungera i ett läge som detta.

Tack och lov att det gjorde det. Den franska sjukvården är omvittnat god och professionell och nu vet vi det av egen erfarenhet också.