Upphittat inför avresa.....

Det ramlar fram lite allt möjligt inför en resa som innebär att man måste gå igenom skåp och lådor. Varsågod, lite vacker och nostalgisk poesi från förr. Och gissa gärna vem som skrivit det här::

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå.
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns,
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Zulamit var han,
och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

----------

Och då har Zulamit en kväll, av längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen av sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand av rymdens ocean

--------------

Och Salami och Zulamit, när bryggan färdig var,
de sprungo i varandras famn - och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,
som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

On the road again

Om några dagar blir det miljöombyte i några veckor. Lite tidigare än vanligt lämnar vi vårt provencehus i goda händer och kör husbilen till Sverige för det årliga besöket. där.

För den som undrar hur vi bor under den tiden kommer här några bilder på vårt trogna ekipage, Liberty. Vi har precis allt som behövs men det är "compact living" som gäller, precis som på båt av motsvarande storlek men det är vi å andra sidan vana vid sedan många, många år.

Kök med gasolspis, fläkt, varmvatten och kyskåp med frysfack har vi. LIkaså badrum/toalett med lättskött toalettsystem som töms på campingar. Dusch och förstås varmvatten där också. Värme via el eller gasol om det skulle  behövas. 

Varsin mycket bekväm säng, separerad från den övriga "boytan" som består av litet minivardagsrum med plats för sex personer när man vänt förar- och passagerarstolen åt matbordshållet. Vi har tv, radio med högtalare i hela bilen, mängder med fiffiga garderober och stuvningsutrymmen, både inne i bilen och utanför. Står vi stilla ett dygn eller mer fäller man ut markis utanför dörren och placerar sina stolar och sitt bord där och har sedan olika typer av utsikter beroende på var man parkerar sig. Internetuppkoppling sker via de campingar eller ställplatser vi står på och när vi är i Sverige utnyttjar vi vårt mobila Telia-abonnemang. 

Det här är ett roligt sätt att ta sig fram genom Europa och vi är ganska vana husbilsåkare numera. Det finns de i vår bekantskapskrets som fortfarande tror att det här påminner om "Vi hade iallafall tur med vädret" eller att detta transportsätt är att jämföra med "trailer camps" eller andra lätt nedsättande omdömen. Inget kan vara mera fel och vi bryr oss heller inte längre om de som kommenterar eller gör sig lustiga på det sättet. 

Just husbilmarknaden (på bekostnad av husvagn) har exploderat under det senaste decenniet och det är framförallt människor i vår ålder som kanske tröttnat på både sommarstugeunderhåll och båtar som väljer att resa och bo på det här sättet. Många tillbringar många månader i södra Europa, andra åker runt både i Sverige och utomlands, kanske under lång tid och med stor upptäckarglädje. 

För oss som har en utspridd familj är det här än så länge ett perfekt sätt att resa. Vi kan stanna till där vi vill och kan rå oss själva vilket är viktigt för oss. Det där med att sova över på soffa hos vänner och bekanta har liksom aldrig känts bra för oss så det här är ett bra alternativ. 

Nu står den här för den årliga översynen och inpackningen av tusen prylar. Vi lämnar om några dagar ett 25-gradigt Provence i sol och kör uppenbarligen mot något kyligare temperaturer. Men hoppas förstås ändå på en härlig svensk vår!!

Rosor och rosor....

Mitt i våra förberedelser för den i år tidigarelagda sverigeresan med husbilen kommer käre maken på söndagmorgonen och berättar att han haft en besvärligt natt med stickningar, klåda och allmänt ont i pannan och övre hårfästet (det i och för sig obefintliga:-). Och undrar vad detta kan vara.

Jag ser begynnande rodnad och tendenser till små knottror och eftersom jag faktiskt är erkänt bra på att ställa diagnoser tidigt och korrekt - yrkesskada förmodligen - tänker jag genast: BÄLTROS.

Hade det inte varit för att min mamma drabbats av detta just i pannan och i ögat för ett par år sedan hade jag nog tänkt i de klassiska bältrosbanorna (de som ger symptom mest på bålen) och trott att detta var något mystiskt annat.

Nu avvaktar vi under söndagen men på måndagen har det hela förvärrats och jag skriver mitt vanliga brev på överkursmedicinsk franska till husdoktorn och skickar ner mannan med det i handen och en förfrågan om utifall inte detta är vad vi tror. Och ögat har dessutom börjat bli rött och rinnigt och det känns riktigt oroligt. Jag  ber vår husläkare ringa mig efter undersökningen vilket hon också gör.

Jodå, mycket riktigt - det är "le zona" som varicella zoster eller bältros heter på franska. Något atypiskt och tack och lov i begynnelsen så man kan sätta in antivirusmedel inom de 72 timmar som gäller. Hon skriver ut ett antal läkemedel men eftersom ögat är påverkat (vilket kan ge svåra besvär om de inte behandlas i tid) vill hon att jag ringer till vår ögondoktor.

Jag framhåller ju - till mångas förundran i Sverige och ibland också irritation tror jag, den makalösa franska sjukvården -  men just när när det gäller att få tider till oftalmologerna brukar det ta några månader så jag ställer mig tveksam till hur det ska gå. Jodå säger Madame  Husläkare, det är bara att hälsa från mig och säga att det är akut så går det nog bra.

Och se, doktorn,  som håller till ett par km från oss svarar själv inom några minuter och  när han hör vad det handlar om säger han åt mig att skicka mannen direkt ner till honom för undersökning. Han tar emot utan väntetid, mannen får gå före andra patienter, undersöks och det konstateras att det är vad det är. Tack och lov är ögat inte så illa angripet än - han kompletterar med ytterligare antivirusmedel och antibiotikakräm - och sköljmedel och säger sen att det inte alls är något körförbud inför den långa sverigeresan i nästa vecka utan det kommer att gå bra.

Inom loppet av två och en halv timme har mannen besökt och undersökts av två läkare, varav en specialist och sen varit på apotek och fått hjälp med att hämta ut ett icke oansenligt antal läkemedel. Körtiden inkluderad. Behandling insätts omedelbart och det tar en bra stund att klura ut vad som är vad - bara ögonen ska skötas fem gånger per dygn, skalpen smörjas sex gånger och antivirustabletter i högdos tas tre gånger per dygn. Det blir en lång lista i badrummet!!

Nu ett dygn senare har det hela lugnat ner sig - alla symptomen verkar klinga av och vi kan pusta ut. Det enda som är tråkigt är att det planerade barnbarnsbesöket fick ställas in. Småttingarna har inte haft vattkoppor och man vill inte gärna att de ska smittas och få det just nu. Det är ju samma virus så det känns inte så roligt att utsätta dem för det heller. Deras chokladpåskägg står här därför och väntar i kylskåpet, vi får väl se om de kan tas med på vägen upp till Luxemburg vid resan nästa vecka.

När vi är i Sverige har vi det franska huset väl omhändertaget inklusive trädgården. Under just den här tiden och ett par veckor framåt brukar våra Flammentanzrosor blomma som bäst och det är bara att konstatera: av de olika rosor man kan välja emellan så föredrar vi dem!