Livets goda

Nu ska jag gå helt på tvärs mot vad många tycker man ska avstå ifrån på nätet. Och som jag själv skrivit om i ett tidigare inlägg. Det här med att lägga ut matbilder och beskriva sin värld i termer så att det kan uppfattas som någon slags skryt. Det är ju inte jag som sagt allt det här - jag har fångat upp och funderat över hur olika bilder och berättelser om livet kan tolkas av läsarna. (Det där rör ju mest Facebook, på den egna bloggen tycker jag faktiskt att man lägger ut precis vad man vill och känner för).

Och det här tycker jag faktiskt är roligt att dela med mig av. För här är vi samlade, vännerna som ses ett par gånger per termin och diskuterar böcker, av franska författare och om Frankrike, samtidigt som vi äter en god lunch. Vi är inne på vårt fjärde år nu och trots att det inte alltid är lätt att samla åtta personer varje gång så anstränger sig alla för att kunna delta och det här är prioriterade möten.

Från början hade vi inte maten med. Det sas att vi skulle lägga tonvikt på böckerna och diskussionerna kring dem. Sen var det någon som inte kunde hålla sig utan lagade en jättegod lunch och på den vägen är det och kombinationen är oslagbar! Det är njutning för både kropp och själ. Och som vi lärt känna varandra under resans gång - så blir det ju när samtalen leds in på slingrande vägar och både egna erfarenheter och värderingar speglas i de man upplevt vid själva läsandet.

Här är vi hemma hos mästermatlagaren själv. Så just därför får ni se allt vi fick. Från tonfiskkuber, rullade i svart aska från ugnsbrända purjolöksblad (jo det är supergott) och sen doppade i soja med wasabi och lite olivolja. Fänkålssoppa i stora snapsglas med riven tryffel. Pinfärska sparris, inhandlade på lokal marknad och serverade med hyvlad parmesan, god olivolja och lite flingsalt.

En underbar fisksoppa på sej-rygg med vårlök, strimlad lime, kokosmjölk och thailändsk currypasta. Och så en liten osttallrik med goda marmelader - fikon, aprikos och kvitten. Och så förstås hemlagad crème caramel - här med färska hallon i botten och så det brända sockret på toppen tillagat vid bordet så som man gör det här i Frankrike.

En sån här lunch äter man långsamt. Tillsammans med gott bröd och vin och vatten. Man avslutar med kaffe och det brukar vara ungefär lika länge som en fransk söndagslunch - minst ett par timmar. I och med att man äter så länge och långsamt är man precis lagom mätt efteråt. Men någon middag den här kvällen blev det inte!

Att rösta i franskt kommunalval

För första gången röstar vi i Frankrike. För att kunnna göra det måste man skrivas in i de franska röstlängderna, i det här fallet senast sista december 2013. Eftersom det är kommunalval i år och dessutom EU-val bestämde vi oss för att göra det. Nägra veckor senare får vi våra röstkort som berättigar till deltagande i franskt kommunalval och EU-valet.

Vi bor i en  MYCKET liten by. Cirka 2.700 invånare och med mycket få utländska "résidents", dvs fast bosatta. Det finns utlänningar här förstås, engelsmän, irländare, holländare, norrmän och några svenska familjer men de flesta har enbart semesterbostäder här och är alltså inte "skrivna" i Frankrike som vi är och är därför inte röstberättigade.

Nu känns det viktigt att vi också deltar i det som rör vårt lilla samhälle men också indirekt det som påverkar Frankrike i stort. Det är politiskt sett en förskräcklig röra här. Sedan Hollande blev president - och han röstades fram, inte pga sin politiska meriter, utan för att man just då ville bli av med dåvarande presidenten Sarkozy -  famlar landet runt i en slags politisk dimma, kantad av skandaler.

Inte minst upprörd blir man ju när man får klart för sig att Hollande, istället för att sköta jobbet, ägnar sig åt att åka vespa i centrala Paris för att besöka sin nya älskarinna, en fransk skådespelerska, förstås många år yngre än han själv. Och lämnar sin sambo sedan många år, landets första dam i en slags chock som resulterar i sjukhusvistelse för henne. Det är dramatiskt värre.

Inga fransmän reagerar dock över att presidenten har älskarinnor. Den sortens moraliska indignation förekommer inte här. Men man retar sig på att han inte sköter jobbet utan mera verkar vara engagerad i sina amorösa affärer. Vad han gjort under sin mandatperiod hittills vet man inte. Vissa skatter har höjts, han har träffat Merkel men inte på samma hjärtliga vis som under "Merkozy-tiden" och han varit hos Obama men i övrigt.......?

Samtidigt utökar Marine le Pen - Front Nationale - Frankrikes Jimmie Åkesson, sitt politiska territorum och befäster det. Det sker med charm, beslutsamhet och karismatiska, mänga gånger övertygande politiska statements. Oroväckande men inte oväntat. Inte minst här i södra Frankrike har hon sina anhängare.

Inte heller oväntat visar den här söndagens första kommunalval (man har två, ett till  nästa söndag) att UMP, det franska "högerpartiet" vinner terräng gentemot Hollandes socialistparti. Detta trots att man inte är ense inom partiet, att det inte finns en given stark man  och att Sarkozys eventuella återkomst förmörkas av ett antal gamla skandaler och rättsprocesser som dras upp igen. Tröttsamt nog.

Samtidigt uppträder hans väna hustru Carla Bruni på bästa sändningstid som den artist hon är i det välkända söndagsprogrammet "Vivement Dimanche" som om ingenting hade hänt. Hon reser på egen turné runt om i Europa och till Kanada och sjunger sina "Little French Songs" som den senaste dvd:n heter.

Under tiden hon sjunger hos Michel Drucker går vi ner till byn och la "Salle des Fètes". Lokalen som används till allt här i byn. Just nu är det röstlokal. Vi är som sagt en liten by med få invånare. Därför finns det bara en kandidat att rösta på, den nuvarande, sedan många år valde borgmästaren Dr. A. Han är byns tandläkare men också dess ovedersäglige försteman. Hans pappa företrädde honom och har fått platsen framför Folkets Hus uppkallad efter sig. Det känns lite konstigt att inte ha några alternativ men å andra sidan är vi nöjda med borgmästarens insatser för byn under de år vi bott här och har inga problem att lägga vår röst på honom. Han företräder också en politisk inriktning vi är bekväma med.

Vi får instruktioner om hur det hela går till rent praktiskt och det liknar exakt det vi var med om sist i bygdegården på Blidö - också en röstningsprocedur i det lilla formatet. Här är det också kända ansikten som sitter vid borden och sköter administrationen och med påtagligt engagemang säger: "C'est la liste Europeènne", det är den europeiska listan, där vi är inskrivna. Och det är kul att se våra namn där i röstlängden och att Monsieur Le Maire själv tar emot oss och skakar hand och tackar oss för att vi gör vår plikt. Man frågar oss hur länge det är vi bott här nu och några av de röstningsansvariga ingår också i byns festkommitté och berättar för de andra att Monsieur och Madame, dvs vi, alltid deltar i byns olika fester och att det är roligt för dem. Att det är lite exotiskt med oss får vi klart för oss när man säger att det känns internationellt med vår närvaro. En av personerna säger att han kommer att tänka på Beethovens femma och vi får då faktiskt förklara att vi är från Sverige och inte Tyskland vilket många tror härnere.

Man beklagar skämtsamt att det bara finns sen kandidat och skojar sen om att det här i Frankrike råder "total demokrati". Borgmästaren kindpussar sedan och jag säger till honom att jag har röstat på honom (utan att ha något val) vilket han lite blygsamt tackar för. Lite senare kommer han till bycaféet där vi satt oss i solen med varsitt glas rosé och klappar om oss igen och önskar oss en god fortsättning på dagen.

Ännu en upplevelse att lägga till det sydfranska bylivet.