Åh, det här är den härligaste perioden på året. Den där man får åka iväg till de stora handelsträdgårdarna och köpa ny jord och komplettera med nya växter istället för de som dött under vintern. I år var det ovanligt mycket som frös för oss så det gäller att tänka till vad man kan ersätta.
Den som tror att vi har ideala växtförhållanden här hos oss har fel. Jordmånen är usel och är endast några centimeter tjock på hälleberget. Det går inte att gräva djupt och många växter får vi ha i stora krukor vilket innebär en risk om det blir minusgrader som i vintras. Vi har rabatterna fulla med svarta slangar med små vattenventiler instuckna vid varje planta och det porlar vatten minst en kvart varje kväll ur dem. Under sommaren ännu längre tid så "Priset på vattnet i Provence" är vi väl medvetna om också här.
Hettan blir periodvis intensiv och bladen bränns hur mycket vatten vi än öser på. Och med våra stora ekar blir det i vissa delar av den lilla trädgården så mycket skugga att växterna liksom inte alls kommer sig för.
Vi prövar och prövar och en del håller sig alltid. Men vem vill ha hela trädgården full med oleander, rosmarin och lavendel? Murgröna är ett säkert kort också och vi håller som bäst på att marktäcka så mycket det går med den och krypoxbär. Och våra Flammentanzrosor har en växtkraft vi aldrig sett maken till, på två och tre år är det nu som 20-åriga exemplar i Sverige. Snart slår de ut och efter dem kommer nu våra blåregnsklasar för första gången.
Allt det här är i full gång sedan länge nere vid havet, bara en kvart bort. Konstigt tycker jag eftersom mistralvindarna blåser kraftigt därnere och inte hos oss. Men kanske är det fukten vid havet som gör att det blomstrar tidigare vid havskanten.
Här är ett litet exempel på vad som möter en när man kliver in i blomsterhavet och ska tvingas välja. Vi är inte ensamma, det är den franska hustrun som precis som jag går före, tittar, undersöker och bestämmer. Och maken som fogligt drar vagnen och då och försöker sig på ett intresserat samtal om färg, vattning och växtplats. Och alla är vi i samma ålder och nickar och ler mot varandra och säger "Pardon" när vi krockar med vagnarna.
Här finns ju exotiska växter som palmer och kaktusar och papegojblommor och citron- och apelsinträd, sånt som jag trodde jag skulle ha i min provencalska trädgård. Nu blir det mera klassiskt och mycket att sätta i kruka. De rosa små rosorna är för inomhusbruk, de ska ner i den stora vita Waldemarsuddekrukan på matbordet. Och bilen vaggar hemåt, full av blommor och stora tunga jordpåsar.
Såhär roligt hade jag varje år i Furusunds Handelsträdgård också. Men det var betydligt senare på året - här är det härligt att sitta ute i solen bland rosenknopparna och doftande kaprifol redan nu.
