Skåne igen

Framme hos mamma i Skåne igen. Lite välkomstbubbel bjuds det i kvällssolen. Vi har haft en varm nerresa och när vi är framme är det fortfarande 27 grader varmt på kvällen. Nästan som hemma i Provence!

Vi parkerar husvagnen för sista gången utanför mammas trädgård. Med en magnifik utsikt mot Söderåsen.

Nästa dag töms och städas den och vi ska hämta ut vår nya husbil.

Från och med denna dag är inte annat än trubbel. Bilen är inte på plats när vi kommer, den är på verkstad för åtgärd av lysande varningslampor och vi tvingas vänta i timmar innan den äntligen kan köras hem så att vi kan sova i den.

Den är dessutom riktigt ordentligt skitig, inte rengjord efter förra ägaren, så det är bara att plocka fram Ajaxflaskor och skurtrasor igen. Jag längtar efter min franska städmadame!! Och surar över både husvagnsleverantörens slarv och vissa människors brist på hygien.

Nästa dag får vi översvämning i bilen medan vi håller på att som bäst stuva in husgeråd, lakan och handdukar. Panikutryckning och återfärd till husvagnsförsäljaren i skånskt fruktansvärt regnväder med stormbyar. En packning till varmvattenberedaren måste bytas och vi står återigen utan bil i flera timmar.

Ett dygns försening blir till två.

Gårdagen blir äntligen stuvningsdags, bilen ska inte tas till Frankrike nu utan ställas i väntan på nedfärd senare i höst och därför måste den vara helt klar innan vi börjar den verkliga resan ner genom Europa med vår vardagsbil.

Inte bara husbilen krånglar. (den är nästan helt ny, har bara gått 700 mil så det är märkligt med alla dessa fel som uppstår). Våra magar - och Dessis - börjar spöka och vi får inställa dagens tilltänkta påbörjade resdag.

Vi sitter kvar i ett regntungt Skåne med oroliga magar och konstaterar inför kvällen att värmesystemet också verkar bete sig konstigt. Kanske är gasolen slut, kanske har det hakat upp sig på annat vis.

Mamma lagar snällt dietmat och vi hoppas alla att vi kommer iväg i morgon.
F-n trot!

Vi får glädja oss åt rosor och lavendel i trädgården så länge.

Sommaren är kort..

..och här på Himmelstalunds Camping i Norrköping är den definitivt över.

Kvar ligger en boll i den smutsbruna regnpölen. Barnet som lekt med den i sommar har nu börjat skolan och det är väldigt tyst i hela området.

Campingcafeterian har dragit ned på öppettiderna. Utanför sitter en dyster, tatuerad man med hästsvans. Kanske är det han som bor i Harley Davidsonbussen?

Man ska ha husvagn...

Så sjunger alla retsamt när vi pratar om vårt husvagnsliv. Och för det mesta får man också frågan om vi har rosa overaller båda två med revärer på brallorna och annat som hör ihop med fördomarna kring campingliv i största allmänhet.

Jag ska villigt erkänna: jag gillar att bo i husvagn. För mig som seglat och kört båt mycket i skärgården är det samma typ av boende fast på land. Det är praktiskt att ha allt med sig, man känner sig som en snigel med huset efter sig.

Lätt att stuva in, man lyfter bara matvaror från en kyl till en annan, kläderna från ena garderoben till den i vagnen. Bekvämt och praktiskt, allt finns, kyl, micro, tv, datoruppkoppling. Det är hög mysfaktor att kolla på video i vagnen med ett glas vin och tända stearinljus.

Nackdelarna är att man har ett stort åbäke efter bilen. Man får inte köra i mer än 80 km/timme och det är vansinnigt segdraget att ligga på motorväg och bli omkörd av lastbilarna till och med. Och så måste man övernatta på campingplatser.

Och det klarar jag dåligt. Jag kan inte koderna, känner mig helt utanför den här sortens liv där man står tätt intill varandra (det gör man i gästhamnar också men det känns liksom annorlunda?) och är helt oskyddad för insyn. Dela toalett och dusch och disk och övriga i och för sig mycket praktiska anläggningar med andra okända människor är inte för mig.

Vi har därför nu bestämt att vagnen ska säljas, vi har levt färdigt med den sortens liv. Men vi som kör så mycket, framförallt mellan Sverige och Frankrike och som vill kunna börja utforska vårt nya hemland lite bättre har sagt oss att kanske en husbil är ett bättre alternativ. Så så får det bli.

Den är inköpt och husvagnen ska bytas in mot ett ekipage där man får köra så fort man får och kan och där man slipper campingalternativen. Överallt i Europa finns sk. ställplatser, enkla uppställningar med eluttag och tillgång till vatten för en låg avgift. Inte mer än två eller tre husbilar i taget. Och i Frankrike finns det sådana platser vid vingårdar, hos osttillverkare och bönder som upplåter plats på sin gård och där man kan köpa lokala produker. Det låter väldigt trevligt att kunna köra runt på det sättet, inte bara i Frankrike utan kanske så småningom också till Spanien, Italien och övriga delar av det södra Europa där vi nu bor.

På väg till Skåne där familj och den nya husbilen väntar övernattar vi på sensommartom camping i min gamla hemstad Norrköping.

Det är regnigt, grått och trist. Knappt en kotte ser vi, det är verkligen "off season". Många gamla muggiga vagnar är uppställda för vintern redan även om en del har kvar sina sommaruteplatser, de som ställs i ordning av de som har året-runt-platser.

På den svarta bussen på sista bilden står det Harley Davidson på sidorna. Jag sover lätt oroligt på natten faktiskt. Dessi gruffar, morrar och skäller på både verkliga och inbillade figurer.

Sista skärgårdsstunderna

I kvällsljuset på vår ö passar vi på att inmundiga ytterligare en svensk favorit. Matig krabba -yum!

Nu har vi ätit både kräftor, surströmming (maken enbart) och krabba. Och till förmiddagskaffet på bryggan idag serverar värdinneväninnan och hennes syster rykande färsk och nybakad amerikansk blåbärspaj.

Sämre kan man ha det!

Idag har hela huset storstädats och det är inte utan att jag saknar min franska städmadame Carole. Det som har tagit oss hela dagen hade hon fixat på fyra timmar. Utan värkande rygg och ömma fötter.

Men nu står bil och husvagn (den som ska bytas till husbil) färdigpackade inför vår avfärd mot södern i morgon. Först blir det lite Norrköping, sen några dagar Skåne, till helgen Luxembourg och sista etappen tar vi oss Hem till Byn igen.

Lite vemodigt är det att lämna ett underbart sensommarsverige med så många familje- och vänbesök och ett underbart lagomt väder. Vi ser på vår franska météo att det fortfarande går över trettiogradersstrecket på eftermiddagarna i byn. Men september är underbart i Provence, det vet vi redan så nu har vi siktet inställt på att åka hem. Till Frankrike!