Nu prövar jag att lägga in bilder på annat sätt. De blir då oredigerade men det får gå. Så här ser vår skadade Citroën ut. Tittar man noga ser man att det saknas en hel plastdel nedanför lyktan och att det är stora, grova repor i lacken. Reparation för tusentals kronor alltså.
Den skadade plastdelen finns inte kvar, förövaren har förstås slängt den så att det inte ska finnas bevis kvar.
Hos franska Gendarmerie Nationale, i deras "bunker" där man släpps in genom gallergrind efter att ha presenterat sitt ärende: Porter plainte - anföra besvär, tas vi emot vänligt och effektivt och det som orsakar största besväret är inte själva ärendet, det är som vanligt det här med mina personuppgifter. Vad heter jag egentligen, är det mitt första förnamn eller det andra. Som vanligt använder man sig av mitt flicknamn och inte mitt gifta efternamn och det blir en salig blandning av gamla och nya namn som gör att jag känner lätt identitetsförvirrad. Plötsligt blir jag den skolflicka jag var innan jag gifte mig och det känns märkligt.
Smulan undrar vad det är för nya franska ord jag lär mig. Ja, inte är det "merde" inför att ha blivit påkörd, det kunde jag innan. Och sa faktiskt inte heller. Man blir mera ledset uppgiven när sånt här händer.
Men här kommer en liten fransk läsövning från polisrapporten. Den innehåller ett antal för mig nya, men nyttiga ord:
"Des constations effectuées, il ressort qui'il s'agit apparemment d'un choc avec un autre véhicule alors que le véhicule dégradé se trouvait en stationnement. Dégats préjudice: Rayures diverses sur la partie du pare-choc avant gauche. Partie plastique sous l'optique avant gauche manquante. Carrosserie légèrement enfoncée sur pare-choc. Préjudice non évalué."
För den som vill tränga ännu längre in i polisfranskan kommer här vad en sån här rapport heter: ATTESTATION DE DÉCLARATION DE DÉPÔT D'UNE PLAINTE CONSÉCUTIVE A UNE INFRACTION.
Vi behöver det här dokumentet så att försäkringsbolaget ska förstå att vi själva inte orsakat skadan. Nu kommer det uppenbarligen inte att spela någon roll - den berusade grannen som vi tror - vi vet inte, ingen har sett det hända - har ju bevisligen krockat med en mur och två andra bilar i området men tvärnekar när han tillfrågas av grannarna. Här står ord mot ord och vi åker antagligen därför på att betala självrisken på 4.500 kronor. Plus besvär med att åka och få bilen besiktigad och sen vara av med den under reparationstiden.
Den unge, tuffe och beväpnade gendarmen som tar upp vårt ärende säger sig inte kunna göra något åt att en av grannarna kör omkring berusad och vandaliserar bilar och annat i vårt område. "C'est une affaire privée" - en privat affär. Off the record säger han sen att han kanske kommer att göra en tur till vår by och göra sig ärende att tala en stund med Monsieur F som grannen heter. Han har ju namn och registreringsnummer och de övriga grannarnas rapport också. Inte förrän något allvarligare händer (typ köra på något grannbarn eller en katt eller hund eller så) kan man ingripa.
Inte heller områdets förening kan göra något. Privatlivets helgd är viktigt i Frankrike. Om grannen, vars fru och dotter inte synts till på länge, ligger i skilsmässa och dricker sig full och repar sönder hela sin bil och vandaliserar andras, så är det hans ensak.
Att få vara privat är viktigt här. Här finns inga personnummer eller den transparens vi är så vana vid i Sverige. Av det skälet går inte lagen om förbud mot aga igenom heller. Jag hörde en av de franska ministrarna svara på en fråga om detta: "Det är en i vårt lands andra sammanhang inte en viktig fråga!"
