Skärgårdsvår

Nej, jag längtar inte "hem". Inte än iallafall. Men när jag letar efter en bild i mitt digra arkiv ramlar de här bilderna fram.

Och de är tagna EXAKT för två år sen, den 16 maj. Så lite flashback blir det när jag ser de skira björkarna, katten Maya på gräsmattan och det fantastiska japanska körsbärsträdet i full blom.

Så här ser det säkert ut just precis nu i vårt gamla Paradis på ön. Hon som bor där nu får också uppleva den snabba underbara rosa blomningen, utsikten mot havet och katternas smygande på tomten. Dom bor kvar med ny djurvänlig matte - det känns bra. Och vi har fått Dessi "istället".

Hälsoundersökningar och Köksfranska

Jag upphör inte att förvånas över det franska socialförsäkringssystemet.

Nu när vi har fått våra socialförsäkringsnummer blir vi kontaktade på olika sätt. Jag fick för en tid sedan en sirlig inbjudan (som jag ännu inte vet om jag vågar mig på) att gå på mammografi.

Vi har brevledes fått en uppmaning att gratis lämna prov för att man ska kunna se i förebyggande syfte om det finns spår av coloncancer, vilket också blir vanligare och vanligare här.

Och nu kommer en ny inbjudan från l'Assurance Maladie i departemenet Var till mannen i huset. Han inviteras till en gratis hälsoundersökning och ungefär så här låter texten i fri översättning:

Monsieur,

Vad kan vara viktigare än er och era närmastes hälsa?

Er sjukkassa i Var erbjuder er denna hälsoundersökning. Alla försäkrade över 16 år och i synnerhet de som inte medicinskt följs rutinmässigt erbjuds denna periodiskt återkommande undersökning.

Vårt team på "Centre d'Examens de Santé" (hälsocenter, typ), tar emot er i Toulon under en FÖRMIDDAG. Allt är förberett för att lyssna till er, undersöka er och föreslå personligt anpassad information.

Sätt av en stund för er hälsas skull och tag emot denna "förebyggande gest".

Sen uppmanas man att skicka in den bifogade talongen där man får välja vilken dag som passar en bäst och där man också kan välja att anmäla någon annan i familjen som man tycker ska genomgå en sådan här undersökning.

Det finns alltså speciella hälsoundersökningscentra - i vårt fall heter det "La Colombe" och ligger i Toulon. Och man tänker ägna mannen en hel förmiddag, jag får läsa två gånger för att fatta att detta är sant?

Vi får se hur vi gör. För idag har jag också ringt till en av vår bys två lokala doktorer. Trots att jag förstod att det var fullt i hennes väntrum svarade hon själv i telefonen och lät både vänlig och ostressad. Jag sade som det var, nu bor vi här, vi har fått våra Cartes Vitales och är uppmanade att söka en husläkare och undrade om hon kunde ta emot oss för ett samtal.

Hon beklagade att hon inte hade tid idag (!) - det satt så många i väntrummet redan - och jag skyndade mig att säga att vi inte är sjuka, vi vill bara träffa henne. Och hon föreslog tisdag eftermiddag kl. 1500 eftersom hon öppnar praktiken efter långlunchen då. Jag antar att det är drop-in så dags så vi kanske får vänta lite men det ska bli intressant att se. Jag ska fråga henne vad hon tycker om den här hälsoundersökningen också.

-----------------

Nu har också min lilla bok, Köksfranska, som Christina på Stationen så rart tipsade mig om, kommit. Vilken liten pärla. Med kartor över ost- och vindistrikt dessutom, himla fiffigt. Den är liten som ett pocketlexikon och kommer att få bo i min handväska.

Till och med dottern i Luxembourg som bott i Paris sedan hon var 18 år tyckte att det var roligt att få veta vad vissa fisksorter heter på svenska. På franska kan hon dem men inte vad de heter på modersmålet. Det är klart - hur ofta äter hon vitling i Sverige och vet att det heter "merlan", en fisk hon ofta ätit i Frankrike?

Nu vet vi båda: tack igen Christina för tipset. Och lycka till med fransk anka i helgen!

Själva ska vi åka till vår närbelägna vingård där det serveras så trevliga franska familjesöndagsluncher som tar hela eftermiddagen. Så det blir snart nya matbilder. Liten spädgris, bräserad, är utlovad!

Snigelgåta

Jovisst var det en snigel. Men den kröp varken på bilruta eller i växthus.

Utan på vårt sängkammarfönster på andra våningen. Rätt högt upp som synes!

Det kändes faktiskt rätt konstigt när vi drog isär gardinerna och den här figuren helt oväntat satt där.

Nu är den borta, dom tar sig fram med rätt god fart ändå, sniglar.

Fint besök i ett gråregnigt men ljummet Provence!

Bildgåta

Märklig syn i morse. Vad kan detta vara?

Är det det ni tror?

Hos veterinären

Ja, nu var det dags igen. Det är inte så att vi har en olycksfågel till valp - jo, hon klarade inte rabiessprutan särskilt bra och hon fick in en hullingförsedd gräsvippa i örat - men hon tappar heller inte sina valptänder i tid.

Så idag var det dags. På förmiddagen lämnade en orolig matte och husse den lilla fian på denna klinik på avtalad tid.

Efter ett par timmars spänd väntan ringer man och säger att allt har gått bra, Dessi är på väg att vakna från sin narkos och vi kan hämta henne om ett par timmar. Under tiden kommer Carole och städar huset och blir bestört när hon hör vad hennes bébé varit med om sen sist.

NIO valptänder har fått plockas bort säger veterinärassistenten - que? Man tror ju inte detta är sant. Men så har hon ju sett ut som en liten haj i munnen också.

När vi kommer och får vår älskade lilla valp i famnen får vi vänta nästan en timme på att få träffa veterinären. Men han visar oss alla nio utdragna tänder, samtliga med längre rötter än själva tänderna. Och de hade aldrig trillat av sig själv säger han, det var en nödvändighet att ta ut dem. Vill vi ha med dem hem? Nej tack:-)

Nio tänder - jag ryser inför räkningen eftersom jag varit inne och googlat på just detta med valptänder och hur man ska bete sig, ta ut eller inte. Och i Sverige ser jag att det kostar ungefär en tusenlapp per tand. Men nej, här kostar det hela 110 Euro och då ingår sövning och antibiotika för munnen. Veterinären säger att det är hål efter tandutdragningen - förstås - och att det är viktigt att det inte blir infektion i munnen.

Så det blir droppar, att intas en gång om dagen i fem dagar. Han har samtidigt kontrollerat öroninflammationen efter det märkliga hullingräsangreppet och trots att vi sprutat in antibiotika i fem dagar så har det inte läkt ut. Så en vecka till med örongegga också!

Och så säger han: kom tillbaka om 8 dagar så att vi får kontrollera öroninflammationen. Man vill ju inte att den blir kroniskt vilket är risken. Och detta kontrollåterbesök är GRATIS!!

Sen fyller han snällt i "feuille de soins", dvs försäkringsbolagets blankett där det framgår vad som gjorts. Och istället för att skriva "utdragning av valptänder" skriver han "parodontite" och lite till. Just detta lider matten av, dvs tandlossningssjukdom så det är klart att man hajar till och undrar: kan en sju månader gammal valp drabbas av detta?

"Nej," säger den trevlige och glade veterinären. "Men jag skriver så för att ni ska få ut era 70% av kostnaden från försäkringsbolaget. Det här med att ta ut valptänder får man ofta inte ersättning för så det här är bättre för er. Och jag skriver också att hon får antibiotika och ska på återbesök. Detta ökar era chanser till ersättning."

På den här veterinärmottagningen har man tidsbeställda besök på förmiddagen. På eftermiddagen (och så är det för människor också) har man drop-in, dvs man kan komma när man vill.

Då tar det tid och vi är många som trängs i det lilla väntrummet och vi får tålmodigt vänta tills veterinären tagit hand om alla andra som är före oss. Det gör faktiskt ingenting - varje ny person som kommer in till kliniken spanar in vårt svarta lilla troll och vill genast komma fram och gulla och hälsa.

När vi äntligen kommer hem är Carole, vår "femme de ménage", vår fenomenala städerska, nästan ifrån sig. Hon har väntat och tittat på klockan och tyckt att det tagit tid och undrat - har det blivit komplikationer? Mötet dem emellan blir lika glatt som om det vore hon som vore matten - deras städtimmar ihop har gett en speciell gemenskap.

Vi faller alla varandra om halsen kring att detta äventyr nu slutat bra.

Är det något jag gillar med Frankrike så är det att den här sortens känslor får uttryckas - man FÖRSTÅR att man är rädd för tandläkaren, är orolig för att ens hundbebis ska sövas och att hon har ont i munnen efter nio utdragna tänder. "C'est normale!" säger man. "Ne vous inquitez pas" - oroa er inte - och man betraktas inte som en överreagerande neurotiker som så många gånger i Sverige.

På plastpåsen som vi får med oss står: "Goda råd och medikamenter - lösningen finns hos er veterinär! Just så, som Elisabet brukar skriva.

Mat igen

Det är mycket mat och recept på bloggarna tycker jag. Här kommer igen mitt bidrag. En söndagmiddag på "La Bastide Enchantée", ett väldigt trevligt värdshus också i närheten av vår by.

Nu äter vi tillsammans med svenska vännerna en meny för 15 Euro. Alltså, för cirka 150 svenska kronor får man:

1. Rostade brödbitar och till det en anchoïade, en slags god sardellröra.

2. En roquefortbakelse. Helt underbart god på blandad sallad och späda spenatblad och god vinägrette. Vi tror att man blandar hälften roquefortost och hälften crème fraîche och tillsätter smält gelatin och sen kyler ner det hela i formar så får man fram något liknande.

3. Ej på bild men en liten mellanrätt: i ett snapsglas ligger på botten sval citronsorbet. Ovanpå detta hälls rom och det hela äts sedan med sked i väntan på varmrätten.

4. Varmrätten är den här gången en bamsebit fransk lasagne. Man orkar ungefär hälften. Den här helt underbart god, smakar lätt och fluffigt och precis sådär som lasagne ska.

5. Nu kommer det in en liten bit chèvre, "dans son huile", alltså en getostbit i olivolja med klippt gräslök över. Enkelt men gott. Jag håller på att lära mig att uppskatta chèvre, åtminstone i dess milda former.

6. Avslutande dessert: Mousse au chocolat. Alltså vit chokladmousse. Och ovanpå den har man hällt en blandning av passionsfrukt och färsk apelsinjuice. Till detta bjuder huset på mousserande vitt vin i champagneglas. Himlagott!!

Sa jag att det hela kostade 150 kr per person? Sen tillkommer ju vin och vatten förstås men det kostar inte särskilt mycket härnere.

Hos tandläkaren igen

Vi går på återbesök till tandläkaren, Docteur Chirurgien Dentiste, doktor D.

Det är han som har en tvillingbror som också arbetar på samma klinik och de är helt och hållet lika. Det enda som skiljer är färgen på deras tandläkarskjortor.

Doktor D. har ett kinesiskt utseende och ett mångalet fnissande skratt och uppenbarligen tycker han att jag är en roande person för han skrattar åt ganska mycket av det jag säger.

Innan vi släpps in sitter vi i väntrummet och bläddrar i tidningar. Äkta mannen får plötsligt syn på bilden av snyggingen ovan. Han har alltid fått höra att han själv är lik Sean Connery och nu vill han få det bekräftat av mig. Jooo, lite likt är det - ansiktet - resten av fysionomin är lite annorlunda. Maken blir dock nöjd över att jag fortfarande tycker att jag har en irländsk look-alike vid min sida.

Doktor D. börjar att ta sig an mannen och eftersom jag har sagt att jag har uttalad tandläkarskräck kallar han fram mig och visar hur man tar bort tandsten med ultraljud och att det inte alls är farligt och inte gör ont. Och mannen bekräftar, det känns inte alls.

"Men jag kommer att blöda mycket mer än min man", säger jag till doktor D. Då får han ett skrattanfall igen och säger: "Sådär tänker barn! Om det blöder MÅSTE det göra ont. Men i ert fall Madame kommer det inte att göra ont, trots att det kanske kommer att blöda lite. Men ni är som ett barn förstås?" Och så kommer det mångalna skrattet igen.

Doktor D. och hans bror är ensamma på mottagningen. Deras receptionist/tandsköterska har tagit semester. "Så kan man göra här i Frankrike", säger doktor D. "Det var helgdag i förra veckan och sedan har man rätt att ta ut tre dagar till om man är "salarière", löntagare. Han säger det snällt, han klagar inte över detta men säger att det är så här och det lönar sig inte att ta in någon ersättare temporärt för tre dagar.

Så därför sköter doktor D. och hans bror allt själva. Det ringer hela tiden i telefonen, de svarar artigt, bokar tider, tar betalt av patienterna, skriver upp nya tider. Och mitt i mannens behandling kliver en annan patient in och berättar att hans papper till försäkringskassan förkommit och han måste få nya.

Tålmodigt går doktor D. in i hans datajournal, hittar dokumenten, skriver ut dom och skriver under och hoppas att det ska gå bättre den här gången. Han ber om ursäkt för dröjsmålet och fortsätter sen att omväxlande svara i telefon och behandla mannen och mig.

Han har rätt, jag blöder lite mera men det gör inte ont. Jag försöker koncentrera mig på den lustiga tavlan som sitter i patientögonhöjd och han har klassisk musik på i bakgrunden så nog vet han att hans patienter kan vara oroliga. Det säger han också. "Alla är rädda, Madame". "Mer eller mindre förstås. Men ingen tycker att det är behagligt med tandläkarbehandlingar, ni är inte ensam!"

Han berättar sen en vansinnigt rolig historia för mig när jag sitter där och gapar och jag skrattar så att jag nästan sätter i halsen. Han är snäll och berättar vad vi ska göra nästa gång och att allt ska ordna sig till det bästa. "Pas de problème Madame"! Jag blir nästan av med hela tandläkarskräcken sen tonåren av den här lugne, trygge och jovialiske mannen med sina pliriga kinesögon.

Vi var där i nästan två timmar. Det hela kostade 28 Euro var, totalsumma 57 Euro. Runt sexhundra kronor för undersökning och tandstensborttagning för oss båda. Och allt kommer att ersättas av försäkringskassan!! Det är ju inte klokt vilken skillnad mot i Sverige. Mer eller mindre fri tandvård alltså!

Men när det kommer till större ingrepp, då kostar det skjortan. Där är det ingen skillnad mellan länderna.

Pique Nique

Vi går inte alltid på restaurang. Det äts både hemmavid och som här, i den fria franska naturen.

Vi parkerar bilen, sätter Dessi i koppel runt ett träd och dukar fram vår medhavda franska pique-nique.

Med bröd och vin kommer man en bit men vi kompletterar med goda lant- och skaldjurspatéer, skinka, tomat, baguettes och emmentaler och roquefortost till "efterrätt".

Det finns vatten till chauffören också som synes. Här håller vi fast vid det svenska synsättet och det körs inte bil med alkohol i kroppen. Tyvärr gäller detta inte fransmännen och just vid den här tiden en söndageftermiddag får man se upp.

Då har alla ätit sina långa familjeluncher, antingen hemma eller på restaurang och det körs både fort och troligen vingligt så det gäller att se upp!

"Huvudet"

Efter att ha beundrat de höga valven, de märkliga symbolerna och tjuvkikat på ett barndop som pågick vid sidan av kryptan, går vi ner i den och den här gången vet jag ju var hon finns och kan rikta objektivet bättre.

Sainte Marie Madéleine, som hon heter på franska. Vår Maria Magdalena som ligger begravd här och där bara huvudet finns bevarat.

Ser ni det - eller kraniet, rättare sagt. Man anar det innanför den draperade guld-huvudduken. Brrrrr.... Det är mörkt och kallt härnere och faktiskt en kuslig känsla.

Basilikabesök

Vi åker också tillbaka till den enorma basilikan i St. Maximin la Ste Baume, några mil ifrån oss.

Det är söndag och när vi kommer fram väller det ut folk ur kyrkan. Inte förrän vi ser prästerna förstår vi att mässan just har avslutats och att det är kyrkobesökarna som samlas för att prata med prästen, både utanför och i kyrkan.

Den magnifika orgeln från 1700-talet spelas det på den här gången. Det är alldeles överväldigande - ett så högt ljud som stiger upp mot det 33 meter höga valvet.

Berättade jag förra gången om orgeln? Den var på väg att förstöras under franska revolutionen - varför man ville slå sönder kyrkoorglar då förstår jag inte - men den räddades av att dåvarande kantorn började spela Marseljäsen på den när revolutionärerna stormade in i basilikan.

Det är en helt underbar katedral (eller hur det nu var) med många vackra och spännande detaljer. Nu ska vi försöka se om vi ser Maria Magdalenas kranium igen.

Middagsdags igen

Nu upprepar vi oss lite men vi vet ju att på det närbelägna värdshuset får vi alltid god mat.

Det är lördagkväll och alldeles fullsatt. Här, till Christinas ära, kommer bild på "canard aux olives", ett mjällt anklår i den mest underbara olivsås - allt bara smälter i munnen.

Och så husets hemlagade, rykande heta tändsticks-pommes frites.

Det trevliga värdparet känner igen oss vid det här laget, gullar med Dessi förstås, som får en skål vatten och serverar oss och alla andra med vänlighet och effektivitet. Och små lustigheter. Dessi vill man packa in och få som present också här!

Som vanligt på franska restauranger stiger ljudnivån aldrig mer än till ett behagligt sorl. Man äter långsamt och i behaglig takt, dricker sitt vin, barnen och de äldre är med och man talar med varandra runt bordet men också med oss, bordsgrannarna.

Det är underbart avstressande att sitta i de här miljöerna där man slipper bakgrundsmusik och måste skrika för att göra sig hörd som på svenska restauranger där det ofta brölas ju mer det ölas:-)

Till efterrätt kommer den mastodonta "omelette Norvègienne", den förklädda glace au four som obegripligt nog kallas för norsk omelette.

Den är jättegod och rolig att se på när den brinner men helt omöjlig att äta upp, så stora är portionerna!

Shoppingrunda i Le Castellet

Vi åker som vanligt med vännerna till den lilla medeltidsbyn Le Castellet uppe på höjden med den svindlande vackra utsikten.

Nu blommar rosorna i varje hörn, varje liten boutique är öppen och hela byn drar till sig massor med besökare.

Var vi än går får Dessi uppmärksamhet. Den lilla svarta pudeln väcker sån förtjusning hos fransmännen: "Ah, comme elle est belle", åh vad hon är söt, hur gammal är hon, är det en liten flicka, men så rar och snäll hon är, vi vill ta henne med oss, var snäll och ge oss henne som "cadeau", som present. Sådär gullas det och pratas det i ett.

Väldigt bra språkövning, i synnerhet för hussen som nu kan alla svaren på franska. Men de är så rara alla fransmännen som berömmer oss för att vi talar deras språk och blir förvånade över att vi BOR här i deras land och inte är här som turister. Och förstås är det trevligt att vi har en liten FRANSK hund också!

I den lilla byn finns affärer med de vackraste ting. Och man är fenomenal på inslagning också. Den här vita papperspåsen har fått en dekoration av en färsk doftande ros och några kvistar, thuja och något annat. Enkelt och elegant.

På väg tillbaka till bilen möter vi en av byns många katter. Här något kamouflerad i sin stenmur och med en forskande blick riktad mot fotografen.