Utslagen av franskt host- och ont-i-halsenvirus och med trist regnväder utanför fönstret kurar jag på min säng och zappar mellan de franska tv-kanalerna. Och fastnar framför en direktsänd debatt från franska "riksdagen" som (tror jag och mera kunniga än jag får rätta mig) här är en senat.
Det är bilder från en gammaldags, 1800-talsliknande lokal, lite som i England. Här är inte tomma bänkrader som i Sverige, här sitter premiärminister, utrikesminister, sjukvårdsminister och flera andra. Medlemmar från oppositionspartier och regeringspartiet är bänkade. Påfallande många är kvinnor - alla är mycket välklädda och artiga och sirliga mot varandra.
Inledningsvis står alla upp och talmannen berättar om och uttrycker deltagande med offren för jordbävningen på Haiti. Ingående redogörs för vilka stöd- och räddningsinsatser som redan satts in från fransk sida. Det är experter, läkare, räddningspersonal, fältsjukhus, vattenreningsutrustning, ja allt som kan behövs och det är redan på väg, i första omgången fem stora flygplan med personal och material. Och mera kommer. Frankrikes ambassad har också rasat, det finns många haitier i Frankrike med släktingar som man oroar sig för. Engagemanget är djupt och äkta och jag blir väldigt imponerad över de franska insatser som kommer att göras och hur snabbt man organiserat detta i samarbete med USA och andra europeiska länder.
Vad gör Sverige? Litet land i förhållande till Frankrike men ändå??
Sen ställs välartikulerade och artiga frågor men ändå med udd och knuff till de olika ministrarna. Som svarar lika rappt och välformulerat de. Det är frågor till sjukvårdsministern om varför det beställts dubbelt så mycket influensavaccin än vad som visar sig behövas, nu när epidemien här i Frankrike dessutom anses vara över. Man kräver "transparence" och får det också.
En vänsterkvinna redogör för arbetslöshetsutvecklingen och risken för många att utförsäkras och hamna helt utanför de sociala stödsystemen (som det verkar bli för sjukskrivna i Sverige?)och får svar om hur regeringen tänker sig tackla det. Flera uppehåller sig vid att tre franska soldater dödats i Afghanistan och man vill veta hur utrikesministern ser på Frankrikes framtida deltagande där.
Skolan blir föremål för debatt - här har man problem med att många inte ens lär sig att läsa och skriva och invandrarbekymren är stora. Nu har man tagit beslut om att det bara får vara en tredjedel barn med invandrarbakgrund i de franska skolklasserna, blir det fler får man kulturella och språkliga problem.
Det hettar till ordentligt när nya tänkta företagsskatter diskuteras, särskilt en koldioxidskatt blir föremål för upphetsade diskussioner och för första gången "buar" man, applåderar och ropar kommentarer till talaren.
Det känns på ett märkligt sätt både likt en svensk riksdagsdebatt och ändå inte. Det här är ju frågor som rör alla områden i ett samhälle och de diskuteras förstås i Sverige också. Men här är alla ministrarna närvarande, inga tomma bänkar, inga "småfrågor" på landsortsnivå tas upp överhuvudtaget. Det är bara en fråga som ställs och det blir ett också bara enda svar. Befriande bra och distinkt formulerat, varje person har två minuter till sitt förfogande och håller sig utan talmannens ingripande exakt till det.
Proffsigt, kommer jag på med att tycka. Hur mycket som sedan är spel för gallerierna och fransk retorik har jag inte en aning om. Vi kan ingenting om den franska politiken än men håller sakta på att lära oss. Att titta på ett sånt här program är en bra inledning.
