Nytt och gammalt. Uppdaterat

Nu är det  här - Mormors staket från 1930-talshuset i Linköping monterat ovanpå ny mur i vår Provenceträdgård!!

Är det inte fint? Vi är så glada över detta så vi kan inte se oss mätta. Både muren och smidesräcket är gjort och monterat medan vi varit i Sverige i sommar. Som läsarna kanske minns hade vi besvärliga intrång av vildsvin i våras och något måste göras. Nu finns det en procencalsk mur, uppbyggd av stenar från marken av vår skicklige trädgårdsanläggare Stéphane.

Och precis innan vi körde söderöver kom jag på: det är klart vi ska ha en replica av Mormors smidesstaket från Linköping. Så en närliggande smidesverkstad fick se bild på originalet och fick i uppgift att gå ner i storlek så att varken svin eller Dessi kan ta sig in eller ut.

Nu är det färdigt och var så här vackert när vi kom hem. Och i hörnet där muren är som högst, det som vetter ut mot ängen ner mot byn och olivterrasserna med de blå bergen bakom, där ska vi nu fundera ut vad vi ska plantera i den "rabatt" som också ordnats.

Kanske ett olivträd i mitten och andra lågväxande växter runtomkring för att inte täcka det vackra staketet med klätterväxter. Och insidan av den vackra muren vill man ju också kunna se. Vad tycker ni?

Ett är då säkert - ett så här stilrent staket finns inte här i de krusidulliga provencesmidets härad och det är särskilt roligt att blandningen av gammalt och nytt, svenskt och franskt blev så himla bra!!

Segling

Eftersom förra inlägget handlade om min mormors hus i Linköping kommer här en bild från en annan del av Östergötland. Tillägnad min< båtälskande östgötabloggvänner som nu seglar i samma farvatten inklusive St. Annaskärgården!!

Detta är min farfars stora segelbåt - Bojar hette den - vars hemmahamn var Arkösund där mina farföräldrar, också de från Linköping, hade ett fantastiskt sommarställe precis vid vattnet. Många är de sommar kvällar jag suttit på deras brygga och försökt fånga aborre och senare somnat till dunket av fiskebåtarnas tändkulemotorer.

Alla i vår familj har varit duktiga och intresserade seglare och intresset fortsätter också i kommande generationer. Bojar var, tror jag ketchriggad, vilket innebär att den var, som synes tvåmastad och långt ifrån så lättmanövrerad som dagens motsvarande segelbåtar med motoriserade segelsättarfunktioner.

I den här båten har jag suttit som barn, inte med flytväst för det användes inte då, men väl faststpänd med rep för att inte kunna ramla överbord.

Att blanda nytt och gammal. Svenskt och franskt

Det här är bilder på min mormors hus i Linköping. Det är byggt 1929 och ligger i centrala Linköping på dåvarande Drottninggatan 46.. Där växte min mamma och hennes syster upp alldeles i närheten av morföräldrarna och därifrån har jag själv många barndomsminnen. Jag är själv fotograferad som bebis på altanen och det var under de efterföljande åren alltid ett speciellt ögonblick när man fick kliva in i mormors hall och sen fortsätta sina upptäcktsfärder i de olika rummen. Vissa av möblerna har jag ärvt och det är särskilt roligt att ha mormors guldspegel och kristalljusstakar härnere i Provence!

Det är ett fantastiskt hus - inredningen var alltså makalös med så mycket vackra detaljer och smakfulla möbler - ett sånt hus som knappast finns idag. Mycket riktigt har det fungerat som läkarmottagning sen det såldes och ägs och används nu av fackförbundet Handels i Linköping sedan många år.

För några år sedan fick min mamma och jag tillfälle att besöka huset - förstås är alla de vackra möblerna borta och den stora matsalen är omgjord till konferensrum men många av de ursprungliga detaljerna finns ändå kvar. Och huset är hyfsat välunderhållet vilket man får vara glad över.

På den övre altanen syns ett för tiden typiskt smitt järnräcke. Det återfinns också vid ingången till huset. Ett specialgjort sådant förstås och i tidens tecken. Ska man kalla det funkis?

Skälet till att jag hoppar tillbaka till 30-talets Sverige visar sig i nästa inlägg, så "stay tuned", som en del säger.....