Sjukdagar

Några dagar i sängen. Diffusa symptom lite varstans ifrån, mest feber som nu tack och lov är borta. Ett tag tänkte jag på både rabies och stelkramp med tanke på det jäkla kattbettet men symptomen stämmer inte tack och lov!

Jag blir som insvept i en kokong och vet inte om jag är i Frankrike eller Sverige. Vårt sovrum här är identiskt inrett som det på skärgårdsön, mina mediciner på nattygsbordet är på svenska, hunden är visserligen mindre och svartare än Jack russel-Max men hon tråkar sig lika mycket som han gjorde när jag var sjuk.

Här lägger hon sig demonstrativt på mig så att jag inte ska kunna se tv-bilden. Den visar förstås program på franska men annars har jag mest kollat på min nyaste och roligaste leksak - iPaden - där jag i sängen kunnat bläddra mellan gamla svenska serier som Ladies på Östermalm (herregud!), raggarbröllop och nyinspelad intervju med Linda Skugge. Plus läst svenska tidningar och rent mentalt varit helt i "det gamla landet". 

Nu har jag stigit upp till hundens omåttliga glädje och ska gå ut och sätta mig i den provencalska vårsolen och bara njuta av vår vackra trädgård och att livsandarna återvänt. Inte minst som sonen två dagar i rad skypat med lilla sötaste-i-världen bebisbarnbarnet L, fem månader som LER mot skärmen när hon ser och hör sin skruttiga och febriga farmor. Man vill bara dra ut henne ur pekskärmen och pussa de tjocka små kinderna. 

Mer om fenomenet Skype ska jag skriva sen. Märkligt att det inte används mer - vilket underbart sätt att kommunicera, åtminstone när man har barnbarnen på avstånd!

Tidningsrecension

Jag har som flera andra anmält mig till Fru Booked (finns på facebook) där man kan få förhandsrecensera böcker som är på väg att ges ut. Man får anmäla sig kvickt för att få en bok och jag har inte lyckats hinna med i svängarna än. Men för  någon vecka sedan var detta nya "glossiga" magasin, OM, som är ett "livstilsmagasin som vänder sig till män och kvinnor" som man skulle tycka till om. Och jag hann med och fick ett exemplar.

Det känns ju lite trist att inte kunna säga något som helst positivt om den här tidningssatsningen, framförallt när man får sin första recensionsmöjlighet. Men det här är ingenting jag rekommenderar. Vänder man sig till "män och kvinnor" rent generellt så tror jag man får tänka på lite olika målgrupper trots allt. Här känns det att det är 25-åringarna som skrivit och valt ämnen, språket är slarvigt och fullt med slang och anglifierat så till den milda grad. Och fullt med svärord vilket jag tycker man kan avhålla sig ifrån om det inte är rena citat.

Hela upplägget är virrigt och rörigt. Mängder med annonser (som vänder sig till en mycket köpstarkare och mognare målgrupp - här är tjuskök, Englesonmöbler och till och med Svenska Kyrkan (?) som annonserar och i uppslaget bredvid är det ett myller av prylar att köpa. Det går till sist inte att avgöra vad som är annonser och redaktionellt vilket i och för sig är en trend rent generellt i svenska tidningar av den här typen.

Man har tagit i för mycket och velat ha med allt känns det som. Som en kuriositet kan nämnas att man har sin egen porr-journalist vilket ju är ett udda grepp. Denna rapporterar bland annat om olika typer av dildos och detta fick mig att brista ut i gapskratt.

Vad sägs om en kombinerad motions- och dildopryl? Man ligger på rygg och trampar på pedaler och då rör sig en fastsatt stålarm fram och tillbaka. Man fäster valfri dildo på stålarmen och med normal tramptakt lär man komma upp i 80-150 "dildo strokes per minute"!! Jag överlämnar till läsarens fantasi att försöka föreställa sig det hela!

Ännu häftigare är en sk. okonventionell dildo som förmedlar njutning endast i samband med JORDBÄVNINGAR!! Apparaten avläser hur långt man är ifrån epicentrum och ju kraftigare jordbävning desto intensivare vibrationer. Man undrar om man inte har annat att tänka på om jorden skakar men vem vet. Något onödig konsumentupplysning kan tyckas dock:-)

Magasinet innehåller annat också förstås men genomgående känns att jag är INTE deras målgrupp.

Jag hoppas på en bok att läsa nästa gång. Men den som blir nyfiken kan ju pröva - den kostar inte mer än 29 kr så priset är ju överkomligt iallafall.

Flera sydfranska trädgårdsäventyr

Den som läst om vildkattungarna här på bloggen förstår att det inte är helt lätt med djurhanteringen här. Vi bor visserligen mycket civiliserat i ett inhägnat modernt område och bara några minuter nerför en vacker trappa har vi vår pittoreska by. Runtomkring oss är det dock rätt mycket vildmark, området här är också känt för sina vackra och ibland utmanande och tuffa vandringsleder. Kommer man upp på några av bergstopparna ser man Medelhavet, längre bort än så ligger inte det.

I byn finns också många jägare och när det är säsong för det ena och eller andra - mest hjort och vildsvin tror vi - så knallar det bland bergen titt som tätt. Och restaurangerna fylls av goda vildsvinsstekar på menyn.

Att vårt område fått besök av vildsvin noterades redan för ett bra tag sedan, gräsmattan bakom områdets pool och några andra närliggande områden bökades upp och förstördes på vildsvinsmanér. Några grannar klagade och det skrevs till alla boende om detta men sedan hörde vi ingenting mera.

I vårt område är vi fyra svenska familjer. Två av oss är permanentboende, det är vi och så väninna M som har ett likadant hus med trädgård som vi en bit bort från oss. När någon av oss är bortrest brukar vi hjälpa varandra med trädgårdstillsyn, blomvattning och postomhändertagning.

Det jag nu ska berätta är JÄTTEHEMLIGT!!! Det får inte komma ut till någon så det är bara att hoppas att ingen fransktalande bybo får för sig att googleöversätta den här texten och skvallra. Och jag hoppas ingen av mina bloggläsare gör det heller:-)

Väninna M åker till Sverige och vi ser till hennes hus som vanligt. Vid ett av trädgårdsbesöken noterar jag att det ser konstigt ut i grannens rabatt, uppkrafsade plantor låg utslängda. Jag visar maken som inte tror att det betyder något särskilt. Och vi har inte ansvar för grannens trädgård heller för den delen.

M, som är född och uppvuxen på gård på landet,  kommer hem strax efter detta och berättar sedan följande: En kväll i skymningen hör hon mystiska ljud från sin trädgård. Hon öppnar sin altandörr och hör, som hon upplever, mycket tydliga ljud från "en tuggande och smaskande gris". Hon känner igen ljudet, inte minst sedan barndomstiden.

I skenet av en ficklampa ser hon det hon misstänker - en vildsvinsgalt några meter ifrån henne, nu i hennes rabatt. Gnaskande på hennes växter. Hon är i mitt tycke supermodig som tar en sten och kastar mot galten som då genast far iväg och försvinner ur trädgården. Hur begriper hon inte, vi har alla staket av Gunnebostängseltyp runt våra trädgårdar. Inte kan väl vildsvin hoppa över ett sånt tänker M och bestämmer sig för att läsa på om vildsvin. Och lär sig att de är skygga skymningsdjur och bland annat gillar ekollon som det finns mycket av på M:s tomt. (Hos oss finns det i mängder också, vi har ju stora flerhundraåriga ekar i trädgården så jag blir lätt orolig vid tanken).

M talar med O, mannen som hjälper oss båda med att sköta vissa trädgårdsarbeten. Han är en mångkunnig ung man och det visar sig att han också ingår i byns jaktlag. Vildsvinsjaktsäsongen är över men problemet måste lösas, inte minst med tanke på att många barn leker precis utanför M:s tomt.

M har noterat att galten kom första gången klockan 1950. O vidtalar jaktkamrat från byn och det bestäms att de ska komma påföljande kväll strax före kl. 2000. Kl. 1950 hör M återigen de karaktäristiska grymtningarna och smaskandet från den stora håriga och punktliga grisen, öppnar dörren och lyser på den. Jo, den är där. Men jägarna har ännu inte kommit.  Till M:s frustration.

Så småningom dyker de upp, får korn på galten, byjägaren går snabbt upp på andra våningen och in i M:s sovrum, öppnar fönstret och PANG. Fäller han galten. M vet sedan inte vad som händer, galten tas snabbt och diskret bort av de båda männen och när jag senare frågar O om de delat på den svarar han att de har dom och att M ska få en lämplig bit så småningom. Och han understryker att vi inte får tala om detta - att han inte sköt själv trots att han är jägare beror på att han bor i området och inte kan förknippas med detta.

Galten har förstås förstört en del i M:s trädgård, lökar och annat har gått åt. Men borta är den, snabbt och effektivt hanterades det i det franska kvällsmörkret och nu är det bara att hoppas på att den inte har någon bror eller kusin eller annan släkting som tänkt ta över reviret. Än har det varit lugnt.

Titta på bilden av den uppstoppade galten som jag hittade häromdagen på en landsortsrestaurang. Det är rätt stora djur, aggressiva dessutom så det är inget man vill ha i sin trädgård. Varken dom eller vildkatter. Vi har ett annorlunda och spännande liv här i vår sydfranska by ibland!