Hjälp!! Kattungar i trädgården

Nu behöver jag råd från kunnigt folk. Kattungarna på bilden är våra egna för många år sedan men det är en kull renrasiga Maine Coone-katter, resultat av mycket möda och planering. Och omsorg. På bilden är de en dag gamla. Nu har vi oplanerat lika gamla småungar i vår trädgård.

Här i Frankrike och i vårt område är det enormt mycket lösspringande katter. Vi har en särskilt cool cat, en svart-vit hona som i omgångar kommer in i vår trädgård och har kaxat sig så mycket mot Dessi att hon egentligen inte klarar av att jaga bort den.

Den har blivit fräckare och fräckare och nu när det är varmt och altandörrarna står öppna smiter den in och äter av Dessis torrfoder. Och dricker vatten. Mer än en gång har vi fått schasa ut den men den återkommer kanske fem minuter senare och retas med Dessi, lägger sig två meter framför henne och slickar sig och mäter sig med henne.

Hon har blivit rundare och rundare om  magen och senast igår kväll när vi tog vår apéro på altanen och katten kom smygande längs häcken konstaterade vi att hennes dräktighet var tydlig.

Idag på förmiddagen kom vår trädgårdshjälp Olivier för att fortsätta beskärning av häck och buskar. För en stund sedan kom han och sa: Vet ni om att ni har kattungar i trädgården? Bakom våra vinterdäck, under ett hopvikt solsegel till pergolan och inne i häcken hittar han till sin förskräckelse katten med ungar. Han blev förstås skitskraj, han hade lyft på solseglet för att komma åt att klippa och möttes av ett enormt fräsande. "Je croayais que c'était un serpent, peut-être un pyton",  - jag trodde det var en orm, kanske en pyton, sa han halvt på allvar, halvt på skämt. Jag förstår att han blev rädd, vem hade inte blivit det?

Olivier visar tillbörlig respekt för den illfräsande katten. Och säger åt oss att inte gå i närheten. Farligt för Dessi är det ju också om hon skulle vara dum nog att närma sig. Vad katten (!) gör man? Ungarna är bevisligen helt nyfödda, kanske kom de inatt. Det hopvikta solseglet har försiktigt flyttats tillbaka över mamma och barn men vad gör vi nu??

Vi vill inte ha kattmamma och kattungar i trädgården. Förra året födde samma katt mellan två stammar i den stora eken utanför vårt hus men då upptäcktes inte ungarna förrän de var cirka sex veckor. "Någon" tog säkerligen hand om dem, de försvann efter ett par dagar.

Jag kan överhuvudtaget inte tänka mig att själv göra något åt att ungarna försvinner på ett eller annat sätt. Jag ömmar för den nyblivna mamman också och instinkten blir ju att ge den mat och vatten. Men nej, säger Olivier, då har ni den här för jämnan. Och det vet vi ju också, det är därför vi schasar bort den så fort vi ser den.

Kan man få ett råd från kunnigt kattfolk i bloggvärlden?

Glad Påsk. Och Joyeuses Pâques

Med några bilder på mina franska kaxiga kycklingar och så deras pappa Tuppen tillönskas alla bloggläsare en Glad Påsk. Här kommer den att firas med påskaftonsmiddag tillsammans med alla svenska grannarna som är nere i Provence just nu. Det blir både sill, gubbröra, Jansson och lamm förstås. Säkert nubbe också och lika trevligt som vanligt!

Efter regn kommer också sol. Hela dagen igår strilade regnet ner, idag skiner solen igen och lövsprickningsexplosionen tar ytterligare fart. Vårt olivträd är beskuret in på bara stammen, vår trädgårdshjälpare tog bort halva trädet igår till vår fasa. Men man lär ska göra så vart tredje år och det kommer säkert att sätta fart igen. Blåregnet har klarat sig ser vi nu och slår snart ut det också.

Påsken här är mycket mera profan än i Sverige. Jag tror jag berättat detta märkliga förut: här är långfredagen en helt vanlig dag. Skärtorsdag och annat sysslar man inte med. Men att man i det katolska Frankrike inte "helgar" korsfästelsedagen upphör aldrig att förvåna mig. Fastlagsris har man inte heller men väl ofantliga mängder med påskägg och påskharar. Inte färgglada pappersägg som i Sverige, här är det chokladägg som gäller. Stora, goda och ganska dyra! Och måndag är ledig dag för alla.

Joyeuses Pâques som sagt till alla och hoppas våren kommer till Sverige på riktigt snart!

Mmmm! Foie gras eller gåslever

Utanför den lilla byn Carcès står här Monsieur Vincent Tirard Collet som driver sitt företag Les Moulins Aufiés och berättar om sina olika ankprodukter. Först och främst fransmännens främsta delikatess Foie Gras (fet lever som det något opoetiskt blir i översättning).

Här har han och hans syster tagit hand om anklever från uppfödare i sydvästra delen av Frankrike sedan 1988. Själv försökte han sig på egen uppfödning under en period men det varma klimatet i Provence var inte rätt så nu kommer råvarorna från annat håll.

Vi är här tillsammans med ett 30-tal andra svenskar som ska bese den lilla "gåsleverfabriken" och sedan äta gemensam lunch inne i byn. Monsieur Tirard Collet berättar på hyfsat god engelska om hur man tar hand om cirka 5o kg lever per månad (en fullmatad lever väger mellan 5-600 gram) och hur de sedan behandlas och konserveras på olika sätt. Normalt pratar man ju om gåslever men här handlar det om anklever - skillnaden i smak lär inte vara särskilt uttalad. Den kan fås konserverad i hel form och då skärs den försiktigt upp i skivor som en kulinarisk entrérätt, gärna till jul och nyår. Den kan också ätas som paté och blir då som en slags leverpastej som man brer på baguetteskivor. Allt det här äts med lök- eller fikonmarmelad och sköljs ned med ett sött vitt vin av Sauternestyp.

Det är faktiskt otroligt gott. Det hela liksom smälter i munnen - fetthalten är förstås makalöst hög. Här i Frankrike som är den största gåsleverproducenten i världen - man producerar över 18.000 ton per år - är själva fågeluppfödningen inte särskilt kontroversiell. I andra delar av världen, också i Sverige, är tvångsmatningen, le "gavage", av fåglarna inte tillåten.

Men här matas fåglarna de sista veckorna med hjälp av ett rör ner i matstrupen med majs ett par gånger om dagen och utvecklar därför denna fettlever innan de slaktas. De hygienska kraven är höga och både djurskötseln och tillverkningen står under noggrann kontroll. Vi släpps inte in i själva tillverkningslokalerna just av hygienska skäl. Det känns heller inte som om jag vill ta ställning för eller emot den här tvångsmatningen, det är så mycket konstigheter i världen med djuruppfödning som det är ändå. Monsieur Tirard Collet talar med värme om sina ankor  - "zö döcks" - och jag tror att de sköts väl även om de får mera mat än de kanske både vill och behöver. Normalt lagrar de ändå stora mängder fett i levern inför sina vinter och sommarflyttar så själva processen är naturlig även om levern inte blir så stor som i de här fallen.

Här står vi alltså och lyssnar på hur det hela går till och vilka ankprodukter som tillverkas vid sidan av Foie Gras. Det är ankbröst förstås - här kan man köpa dem råa eller lufttorkade - de senare får man ofta i sallader vilket är väldigt gott. Man kan också köpa "rillettes", en slags strimlad paté av långkokt anklår som också läggs på bröd och äts som ankpatén.

Kan vi låta bli att köpa med oss? Såklart inte. Så nu har vi både en konservburk med en hel lever och två små mindre burkar med "paté de canard" plus en flaska sött vitt vin och fikonchutney. Det blir en härlig förrätt till särskilt inbjudna gäster någon gång framöver!

Klicka på bilderna så syns härligheterna lite  bättre!

Annan sydfransk by

Vi är i Carcès, en något större ort än den vi själva bor i, ett par mil norr om oss. Så stor är den inte, cirka 3.500 invånare, charmig som de flesta franska byar som är levande året om och inte direkt lever på sin turism och därför ligger helt öde på vintrarna. Vi har varit på besök tillsammans med ett 30-tal andra svenskar hos en lokal gåslevertillverkare. Ja, inte tillverkare av själva levern men de olika produkterna. Varav vi köpte med oss lite olika saker, gåslever förstås inklusive fikonchutney som hör till den här delikatessen och så sött vitt Sauternesvin. Mera detaljer kommer så småningom om hur det här ska förtäras på bästa sätt.

Temperaturen stiger från nio grader på morgonkulan till tjugoåtta när vi kör hem efter lunch- det är inte helt lätt att klä sig just nu. När vi går från parkeringen  upp till själva centrum för att äta lunch med alla de andra svenskarna ser jag de här växtbeklädda balkongerna. Det är bara att hoppas att de inte dött i vinterkylan utan får klä in det fula huset med samma grönska som på grannhuset.

Vi möter det här rätt ålderstigna paret som varit på lördagsmarknaden och handlat blommor. "Bonjour Madame" ropar de glatt och säger till lilla barnbarnet att säga samma sak: Goddag Madame. Här är det barnpassning över ordentliga generationsgränser och den lilla hålls stadigt i handen av Mami som jag tror är mormorsmor faktiskt. Och som förmedlar den franska artigheten ner till nästa generation. Tänk så glad man blir bara av detta!

Ett doftande blomsterhav möter oss strax därefter. Och dessförinnan har vi mött ett antal människor med underbara buketter i händerna, på väg hem verkar det som. Kanske unnar sig fransmännen alltid färska blommor till helgen? Ungefär som vi gör i Sverige just nu med tulpanbuketterna. Fint var det iallafall!

Liten fransk pojke blir tillrättavisad

Franska barn är som regel mycket mer "väluppfostrade" än svenska. Ibland är det näst intill obehagligt att se hur unga föräldrar tar i för mycket och för hårt (för att sedan pussa och krama desto mer). Barnen är inte kuvade men man märker att de är vana att hejda sig inför tillsägelser och försöka lyda.

Den här unge mannen mötte vi ett par sekunder på en gata i den lilla orten Carcès. Pojken har alldeles nyss kommit springande på trottoaren med sin pappa bakom sig och gjort en liten avstickare ut på gatan. Den unge pappan blir livrädd, i synnerhet som det kommer en bil snuddanden nära. "Arrête, arrête, tu viens ici", ropar han. "Stanna, kom hit!!"

Han fångar in sin unge, tar pojken i armen och talar, tack och lov, lugnt och pedagogiskt med honom men i skarp och uppfordrande ton. Det hela går ut på att han ska lyda sin pappa, han får inte springa sin väg och framförallt inte ut på gatan där bilarna kan "döda honom". Förstår du vad jag säger, säger pappan flera gånger. Förstår du hur farligt det var, det du gjorde. Och att du alltid måste komma när jag ropar på dig

Och det syns ju tydligt på den lille att det här inte var så roligt. Pappa är upprörd och arg och han nickar och mumlar "oui", jo han har förstått. Klickar man på bilden ser man hans minspel men också att han och pappa varit hos bagaren och köpt ett bra stycke bröd. Sportintresserad verkar man vara i familjen också. Har inte pappan en t-tröja med de ryska bokstäverna man brukade se på ishockeyspelarna? Och lillpojken har fotbollströja från Italien.

En sekundsnabb scen en varm eftermiddag i en liten sydfransk stad.

Mitt i den sydfranska lövsprickningen

Nu spricker det ut överallt. Det är nästan så att man kan se timme för timme hur fort det går. Det är ett underbart vårlandskap överallt omkring oss - fortfarande blommande mandelträd, gul ginst och så den skira grönskan som påminner om studenttiden hemma i Sverige.

Vi bor i ett nybyggt hus som inte kräver mycket underhåll. Men den heta provencalska solen gör att trädetaljer som fönsterluckor och som här, pergolan, tar stryk. Så maken får balansera på stege och torrborsta och lasera innan det snart är dags att ta fram "sommartaket", ett fiffigt solsegel som ger välbehövlig skugga dagtid. Vårt kära blåregn som vi oroat oss för visar att det överlevde vinterattacken för några månader sedan och börjar nu också visa upp sina löv och växa till ihop med våra Flammentanzrosor och kaprifolen.

Varmt är det också - igår hade vi 28 grader i skuggan på eftermiddagen. Det är lite svårt att veta hur man ska klä sig - på morgnar och förmiddagar är det mellan 9-10 grader och kvällar och nätter fortfarande lite kyliga. Skönast är det som nu, vid 5-tiden på eftermiddagen i en solstol på terrassen!