tisdag 12 maj 2009
Pique Nique
Vi går inte alltid på restaurang. Det äts både hemmavid och som här, i den fria franska naturen.
Vi parkerar bilen, sätter Dessi i koppel runt ett träd och dukar fram vår medhavda franska pique-nique.
Med bröd och vin kommer man en bit men vi kompletterar med goda lant- och skaldjurspatéer, skinka, tomat, baguettes och emmentaler och roquefortost till "efterrätt".
Det finns vatten till chauffören också som synes. Här håller vi fast vid det svenska synsättet och det körs inte bil med alkohol i kroppen. Tyvärr gäller detta inte fransmännen och just vid den här tiden en söndageftermiddag får man se upp.
Då har alla ätit sina långa familjeluncher, antingen hemma eller på restaurang och det körs både fort och troligen vingligt så det gäller att se upp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Monet! Som alltid en fröjd att läsa om dina franska begivenheter. Fina bilder och spännande små vardagsäventyr! Tack!
Scary. Vad är tillåten promillegräns där nere i fyllebarbarernas land?
Jag tror minsann anfadersfrisyren håller på att växa fram på Dessi igen? :)
Ja, inte blir man besviken när man tittar in till dig.
Underbara bilder, som vanligt. Och katedralen är imponerande. Inte undra på att fransmännen är mer religiösa än vi svenskar...
Tack för idag!
Kram
Helen
Mira: Tack själv för gulliga kommentarer!
Libby: "fyllebarbarerna" får nog legalt hålla sig runt 0,5 promille tror jag. Hur det står till med saken vet jag inte. Mer än att man har kampanjer mot olika felaktiga trafikbeteenden och får poängavdrag vid varje förseelse. Till slut ryker körkortet och då måste man TA OM DET!! Jag vet inte om jag skulle klara det idag!
Fyllebarbarer:-)
ab: ja, lite åt det hållet. Hon är ju friserad och luggen är klippt men det växer ju ut igen fort som bara den. Nu har hon mustascher också så hon har bara sin små tassar rakade!
Helen: roligt att du tittar in till mig så ofta och har kul. Och jag håller med dig, fransmännens kyrkor är vackra och högtidliga och ceremonierna också. De har kvar något vi tappat i Sverige.
Skicka en kommentar