Fotoförbud?

Ser ni tanten bakom den vita disken? Hon som ser att jag tar en bild på ingången till Intermarché? Nja, hon syns ju knappast och tur är väl det.

Jag tar ju bilder på allt vad vi gör, dokumenterar vår vardag och speciella händelser. Jag är en "mammarazzi" och har alltid varit.

Och det är klart att man får vara försiktigt med vad man lägger ut för bilder på nätet, inte alla vill vara så synliga. Men entrén till en matbutik, kan det vara kontroversiellt?

Damen bakom disken är en kundtjänstdam. Det är till henne man går om man vill byta saker, hon är den som ordnar till det när det strular i kassorna, ja ni vet. KUNDTJÄNST, Service des Clients, alltså.

Hon stoppar mig när jag är på väg in i butiken. Och frågar varför jag fotograferat? Har jag fotograferat? Av vilket skäl och vad ska i så fall bilden användas till? Jag blir helt perplex. Och förklarar vänligt att vi är nya invånare i landet, att det är många i Det Gamla Landet som tycker det är roligt att se hur vi har det, till fest och till vardags. Så därför tar jag bilder av allt vi gör.

Jo, allt det här säger jag. Och lägger också till: och eftersom vi är kunder i er butik ville jag ta en bild på hur det ser ut när vi går och handlar hos er. Damen är fortsatt mycket misstänksam och att vi är hennes kunder känns verkligen inte. Det blir istället plötsligt som när man får visa väskan i tullen eller tas åt sidan för att guldarmbandet gett utslag i pip-portalen på flygplatsen.

Hade det inte varit för digitalkamerornas tid hade jag känt på mig att hon velat slita rullen ur kameran. Jag bestämmer mig därför för att vända på det hela och frågar vänligt: varför undrar hon över detta? Har affären haft obehag av tagna bilder tidigare? Brukar det komma in spioner från okänt håll och fotografera för att sen genera på något vis?

Jo, så är det, säger hon. Man har haft besvär med fotografer tidigare (!!??) så därför undrar hon nu på vilket sätt jag ska använda bilden. Jag försäkrar henne att hon inte behöver oroa sig. "Il faut pas se faire des soucis", säger jag lugnande.

När vi sen ska köpa grönsaker förstår jag något av hennes oro. Det är sen lördageftermiddag och det syns på paprikorna, svamparna och zuccinin att de legat där en hel vecka. Det är slokigt och skrumpet och lite halvmögligt. Kanske var det därfor hon var orolig?


Det blev inga grönsaker. Inte vågade jag ta bilder på de rynkiga auberginerna heller. Men hem kom vi med annat gott.

Byter vi matvarukedja får jag väl köra med dold kamera.