I mina andra inlägg om den franska sjukvården och de privata jämförelser som görs med den svenska så kommer förstås kommentarer om hur bra den svenska vården också fungerar. Och det är klart att den gör - de regionala skillnaderna är stora och många upplever och ger exempel på hur bra det fungerat för dem.
Själva har vi förstås också varierande erfarenheter av den svenska sjukvården - vi har ju bott i Sverige sedan barnsben och har kunnat följa utvecklingen från dåtidens familjeläkare som kom hem på sjukbesök till storstockholms överbelastade akutmottagningar för både oss själva, barnen och föräldrarna.
Men man kan faktiskt inte blunda för att det sedan länge och i tilltagande takt är en diskussion i Sverige som går ut på att det finns ett allvarligt systemfel i hur vården nu är organiserad. Ett mycket bra - och skrämmande exempel skickade mig en bloggvän. En hustru skriver i tidningen Dagens Samhälle om hur hennes svårt cancersjuke man valsar runt i vården och vilka konsekvenser detta får. Det är en mycket tankeväckande och välskriven artikel. Googla och hitta den med rubriken:"Vem i vårdapparaten tar ansvar för min mans cancer?"
Fler än hon påpekar hur man som patient inte upplever kontinuitet i vårdkontakterna och att man till slut blir "sin journal" som ändå blir så tjock att ingen orkar läsa. Skrämmande undersökningar visar också att svenska läkare i princip tillbringar 18% !!! per dag i kontakt med sina patienter - exakt vad de gör med resten av tiden kan man ju verkligen undra över!!
--------------------------------------------------------------
Bilden överst föreställer väntrummet hos min mans franske kardiolog. Det är som alla franska väntrum oändligt sterilt, tråkigt och halvmuggigt. En konstgjord blomma, franska veckotidningar, svettkladdiga plastsoffor, en halvt fungerande brummande air condition.
Nu gör detta inte så mycket för man tillbringar minimalt med tid här. Detsamma gäller övriga franska vårdinrättningar - viss väntetid kan uppstå, tas man in akut kan man, efter att ha fått en första snabb genomgång, få vänta och hos husläkaren kan det ibland vara upp till en halvtimmes väntetid. Dit går man däremot när man vill - det är drop-in-service och man väntar tills det blir ens tur. Och tiden hos doktorn är så stressfri den kan vara - man får den tid som behövs helt enkelt.
Hos "le médécin traitant", behandlande läkare eller husläkaren finns inte reception, laboratorier, eller sekreterare. De tre distriktssköterskorna har ett rum för sina produkter och vistas aldrig där utan alltid ute bland sina patienter. Behöver man ta ett blodprov på fastande mage kommer de hem till en kl. åtta på morgonen "så att man inte ska behöva vara hungrig så länge" och vill vi som är 60+ få vår årliga vaccinationsspruta hemma så ordnas det också.
På den lilla läkarmottagningen arbetar två läkare i skift. Den ena på morgonen och då är den andra ute på patientbesök. De har varsitt rum men gör bara rutinundersökningar där. Behöver man spola öronen hänvisas man till öronspecialisten.
Man håller mottagningen öppen till klockan sex på kvällen och har öppet också på lördagar. Vår by har ca 2.500 invånare - lägg till det att man då har två läkare, tre distriktssköterskor, en kiropraktor/sjukgymnast och en tandläkare som tar hand om byns alla patienter. Hur många patienter har en vanlig svensk vårdcentralsläkare? Som dessutom byts ut kontinuerligt. Våra två doktorer (som dessutom känner alla eftersom man kan gå till den ene om den andre inte är där) sköter också sitt eget administrativa arbete men är inte belastad av journalhantering eller annat tidsödande pappersarbete. Recepten och/eller remisserna skrivs fortfarande ut för hand och med dem i handen hämtar man ut sina läkemedel på något av de otaliga apotek som finns överallt.
Och tar sedan själv kontakt med eventuella specialister för att boka tid. I vår närmaste större centralort, en kvart från vår by har vi: stort laboratorium dit man också går utan tidsbokning och får vänta max fem minuter. Svaren hämtar man själv nästa dag och går tillbaka till doktorn med. Det finns också en stor röntgenklinik som gör avancerade undersökningar inklusive sköter mammografi till vilken man kallas vartannat år. Vartannat år uppmanas man också att skicka in prov för att undersöka att man inte har tarmcancer - detta är ett led i förebyggande fransk hälsovård och är helt gratis.
I vår centralort finns sedan specialistläkare för allt: barnläkare, ögonspecialist (som här sköter glasögonundersökning och skriver recept till optikern - han får inte själv göra några undersökningar), kardiologmottagning med tre hjärtläkare, öron-näs-och halsläkare, allergiläkare, invärtesmedicinare, specialister för ryggar, reumatism, lungor - ja allt. En del av specialisterna kan man behöva ringa en månad i förväg för att få tid för årlig uppföljning. Har man en remiss eller något har hänt akut får man i regel en tid dagen därpå eller möjligen med några dagars väntetid.
I vår närmaste större stad finns sedan nästa nivå på sjukvårdsskalan. Här ligger flera andra specialistmottagningar med endokrinologer, pneumologer, psykiater etc. Här finns också både fristående laboratorier men också sjukhusanknutna undersökningslaboratorier med den allra senaste tekniken när det gäller röntgen, scanner och ultraljud. För en undersökning är väntetiden maximalt några dagar. I akutfallen sker de omgående. I området finns ett par privatsjukhus och minst tre, varav ett helt nybyggt, sjukhus med kapacitet för hela närområdet.
Ytterligare 10 minuters bilfärd och man har tillgång till den större staden Toulons specialistläkarutbud, flera sjukhus och framförallt det stora nybyggda militärsjukhuset som dessutom är undervisningssjukhus. Det är dit man tagit min man för hans hjärtinfarkt och misstänkta stroke. Man sorteras av läkare och ambulanspersonal till vissa sjukhus redan i ambulansen.
Har man legat inlagd på sjukhus kan man sedan välja om man vill ha sin uppföljning gjord på sjukhuset och då har man en och samma läkare som har specialistansvaret. Det är ofta opererande läkare eller avdelningsansvarig läkare som har mottagning vissa dagar för "sina patienter". Här finns alltså en kontinuitet upp på specialistnivå. Väljer man att sköta sin uppföljning utanför sjukhuset har man sin egen specialist som heller inte flyttar runt utan har sin mottagning och sina patienter sedan många år. De flesta av dem är privatpraktiserande men det spelar i praktiken ingen roll eftersom franska försäkringskassan ersätter majoriteten av det man betalar vare sig vården är privat eller inte.
Eftervården och rehabiliteringen är en självklarhet här. Det finns många rehabiliteringshem och institutioner som enbart sysslar med detta. Och rehabiliteringstiden är l å n g. Har man problem med ryggen får man kanske 40 sjukgymnasttimmar och räcker inte det så får man fler. Efter operationer av t.ex knä- eller axelleder blir man antingen inlagd på rehabiliteringshem i flera veckor eller hämtad och lämnad av ambulans varje dag och körd till noggrann eftervård med sjukgymnast, bassängbad och under uppsikt utförda övningar. Man skickas inte hem med ett papper med några övningar att utföra i hemmet - det är sjukgymnasternas ansvar och det är de som ser till att allt görs rätt.
Flera av de svenskar vi lärt känna här i sydfrankrike vittnar enstämmigt om den otroliga vård man får i jämförelse med Sverige. Här är det inte tal om att skicka hem patienter för tidigt, man undersöks å det grundligaste och vid minsta frågetecken eller avvikande provsvar remitteras man vidare eller skickas till specialistklinik. Läkarkolleger konfererar sinsemellan och det känns verkligen att man tar ansvar för sina patienter på ett personligt plan. Man körs genom avancerade scanners - dyrbara undersökningar - och man får hellre stanna kvar på sjukhus för observation en dag eller två istället för att skickas hem.
Det är inget fel på själva vården i Sverige även om vi i familjen har haft "otur" och fått felaktiga behandlingar ett par gånger nu under senare år. Stress, märklig handläggning och bristande uppföljning plus det märkliga faktum att hela vårdsverige stänger under sommarperioden har vi själva haft som förklaring.
Men något är fel - väntetiderna är för långa, patientkontakterna för få, läkarbytena för många, fördelningen mellan olika "kroppsdelar" ger märkliga och patientovänliga turer. Som man kan läsa i den rekommenderade artikeln.
Vi flyttade verkligen inte till Frankrike för sjukvårdens skull. Men när vi nu av olika skäl kommer i kontakt med den kan vi inte annat än bara vara supernöjda och extremt glada att vi får den vård vi får. I tid, proffsigt, vänligt och framförallt engagerat.
Som en sista kommentar kan de av bloggvännerna som också läser bloggen Wang Khanai där norrländske Guy Jonsson efter en stroke i Thailand nu är tillbaka i sitt norrländska Arvidsjaur. Han sitter där han sitter och kommer ingevart i ett sommarstängt sjukvårdssverige. Viktiga uppföljande undersökningar som arbets-EKG och ultraljudsundersökning av halsådrorna får han inte ens en tid för. Synundersökning har han väntat på i ett par veckor.
Min man, med exakt samma symptom som Guy, togs in akut med ambulans, undersöktes direkt och remitterades vidare för kompletterande undersökningar. Inom en vecka har allt detta gjorts och läkemedel och annat justerats för att ge klartecken inför vår årliga Sverigeresa i husbil. Självklart tar man hänsyn till VÅR planering och anstränger sig att ge vård och råd i tid så att vi inte ska bli försenade!!
11 kommentarer:
Det låter jättebra att inget krut sparas.
Men tycker det låter krångligt att man måste iväg till grannsamhället för att ta prover istället för att det görs längre ner i korridoren och att man kanske kan få svar rätt så direkt om man sitter ner och väntar ett tag.
Jag skulle tro att det skulle bli ett himla hallå om man var tvungen att gå iväg nån annanstans för att ta prover i Sverige.
Eller var det så att distriktssköterskan kommer hem och tar de proverna?
Jag hängde nog inte riktigt med där ...
Ja det låter helt underbart på alla sätt och vis! Helt otroligt.
Min reaktion vid tidigare inlägg var att all sjukvård i Sverige är inte kass och att Stockholms sjukvård är inte lika med landet Sveriges sjukvård. Som "Lantis", dvs boende utanför Hufvudstaden så upplever man ofta att det är Stockholm som är normen. Vad vi gör och har i resten av Sverige noteras knappt.
Det finns oändligt mycket att förbättra här i hela landet men som sjukvårdspersonal blir i alla fall jag så ledsen över att allt vi gör är fel och dåligt. Vi får ta skit för att systemet inte fungerar fast vi slår knut på oss.
Jag undrar hur många patienter som ringer till ansvarig politiker eller tjänstemän när väntetiden är för lång? Ett fåtal gissar jag.
Jag håller med och imponeras stort av den franska vården när du berättar om den. Ett paradis. Men varför kan vi.inte ha det så här i landet Sverige? Finns det mer pengar till vården i Frankrike? Eller kan man hålla en så hög nivå utan att det är dyrare? Eller?
Vi kan lätt enas om att olikheterna är stora men att all sjukvård i Sverige är inte kass. Tyvärr hör man oftare om det dåliga än det bra här. Jag har själv varit patient mycket sen barnsben så har sett båda sidor.
Vi kanske skulle skicka våra politiker och tjänstemän på studiebesök i landet Frankrike :-) Jag tror inte att det vi sjukvårdsfolkets fel att det är som det är här. Det ligger på en annan nivå. Vi gör så bra vi kan o det är jag stolt över!!!
Å attans så pillrigt det kan vara att skriva på mobilen och försöka rätta när bokstäverna hamnar fel...... Modernt men pillrigt :-)
Cecilia: man kan välja. Antingen åker man till laboratoriet och tar proverna där. Eller också ringer man distriktssköterskan så kommer hon hem och tar proverna. Sen lägger hon provsvaren i vår brevlåda nästa dag!! Man ansvarar själv för sina provsvar som man tar med till läkaren nästa gång man ses. Det är ingen match att åka till laboratoriet. Efter ett läkarbesök har man i regel fått recept och man hämtar ut sina mediciner i apoteket bredvid laboratoriet!
Turtlan: ja, jag förstår verkligen att du som sjukvårdspersonal kan bli både ledsen och upprörd över den negativa bild som ges av sjukvården i Sverige. Jag är också fullkomligt övertygad om att ni alla gör så gott ni kan. Och att det många gånger kan vara "lugnare" och därmed bättre på alla plan ute i landsorten.
Jag VET inte vad det är som gör denna skillnad mellan länderna. Man betalar säkert dyrt för den här sjukvården som är subventionerad av franska staten till hög del.
Alla säger att det inte kan hålla att ha så hög nivå på sjukvården på sikt. "Alla" är inte fransmännen själva - de är alltså vana vid det här och tar det för givet. Skulle man börja dra ner - vilket är det som skett i Sverige skulle det bli ett himla hallå och strejkande här!!
Skillnaden här är att det inte finns några administrativa överbyggnader. Du märker på mitt sätt att beskriva de olika vårdnivåerna att man ger vården där den behövs och sedan tar olika specialister hand om resten, antingen på egna mottagningar eller på sjukhusen. Man slipper på det här sättet överbelagda sjukhus och fullsatta akutmottagningar.
Skillnaden ligger också i attityden. Det finns en slags osynlig solidaritet här (säkert pga av de svåra krigen)som gör att man bryr sig om varandra på ett helt annat sätt. När min man for iväg i ambulansen så kommer grannarna och erbjuder all tänkbar hjälp och följer verkligen upp att allt är i ordning.
Fransmännen är också duktiga tekniker och man vill verkligen använda de nyaste teknikerna inom vården. En skandinavisk doktor på besök blev nästan upprörd när han hörde om en svensk patient som fick en avancerad undersökning för tiotusentals kronor. Enbart för att doktorn inte var nöjd med provsvaren och ev. misstänkte något annat. Det hade aldrig förekommit i Skandinavien men här är vården till för alla på något sätt.
Jag tycker det är bedrövligt som det utvecklats på sina håll i Sverige och håller med dig om att man mycket oftare behöver vända sig till sina politiker och rapportera om hur det ser ut i verkligheten. Alternativt sätta ner foten och göra ett ordentligt uppror. Problemet är ju att det blir tredje person som drabbas - igen!
Myten om det fantastiska Sverige är ju för länge sen över. Men än lever den kvar - många tror att vi har det så fantastiskt med den "svenska modellen". När vi berättar för fransmännen om hur det nu ser ut i Sverige häpnar de. Så, visst - ett och annat studiebesök på franska sjukhus och ute i primärvården tror jag skulle vara bra för svenska sjukvårdspolitiker och sjukhuschefer till exempel.
I Sverige är man på väg att administrera ihjäl sig och hitta på olika affärsmässiga modeller som sen inte håller i praktiken. Här i Frankrike är man mera patientorienterad och har inte fastnat i lönsamhetskrav och produktionstänkande som i Sverige. Jag VET inte, men anar mig till att det kan vara detta som är skillnaden? Och är det så att man lägger mera pengar på vården här än i Sverige så är det en vettig prioritering av skattemedel, det tycker jag verkligen!!
Hoppas du orkar fortsatt känna arbetsglädje och stolthet över det ni åstadkommer. Jag har både familj och vänner i den svenska vården så jag vet hur tufft det är!
Jag och min familj bor sedan ett år tillbaka i Paris. Vår yngste son har barnreumatism, så vi var i behov av fransk sjukvård från dag ett. I mångt och mycket håller jag med dig. Vi har fått förstklassig hjälp från första stund. Men vi har fått betala också. Betala mycket pengar. Och i ett års tid har vi väntat på att komma in i det franska systemet. Den franska administrationen är inte att leka med! De har begärt uppgifter som jag inte ens visste att det fanns ett ord för! Papper och mejl har utväxlats i, som jag skrev, snart ett års tid. Under tiden har vi betalat ur egen ficka. Vi var förberedda på det och hade lagt upp en ordentlig buffert, men hur gör Nisse på gatan? Som förmodligen inte har en "mutuelle"(extra försäkring)? Nu har min man och våra två barn fått sitt carte vitale, så nu rullar det på. Hos de läkare som har en carte-vitale-maskin vill säga. Annars får man ligga ute med pengar. Men jag håller med, effektivt när man väl är där. Och professionellt. Så länge man kan betala.
Ulrika: det är svårt att kommentera din kommentar eftersom jag inte vet i vilken situation du befinner dig. Min man och jär är pensionärer och det gör det mycket enkelt när man ansöker om att komma in i det franska socialförsäkringssystemet.
Så får man "skriver ut sig" från Sverige hänger man i luften innan man har kommit in i det nya landets system. I vårt fall tog det ingen tid alls, man skickar in en blankett E121 och fyller i övriga uppgifter och får därefter sitt Carte Vitale. De medicinska utgifter vi hade innan dess ersattes så snart vi skickat in kvitton på detta.
I vår värld är det väldigt ovanligt att läkare inte har "carte vitale-maskin". De enda gånger man kan behöva lägga ut pengar är vid hembesök men då får man kvitto som man skickar till CPAM, franska försäkringskassan. Vid vissa privata läkarbesök kan man behöva betala men kostnaden ersätts direkt av CPAM som skickar månatliga redogörelser för varje läkarbesök och varje apotekssuttag.
Frankrikes socialförsäkringssystem är mycket generöst och det är därför ett problem med finansieringen, inte minst som många grupper fortfarande går i pension tidigt. Men många tar också en extra försäkring, sk. mutuelle för att försäkra sig om att om man vid svårare sjukdomsfall och sjukhusinläggningar och vid vissa operationer får hundraprocentig täckning för sina utgifter. Många i arbetsför ålder har mutueller som en löneförmån och den täcker då hela familjen och ofta ingår också tandvård och glasögontillägg.
"Nisse på gatan" omfattas av både arbetslöshetsförsäkring och fransk socialbidrag och får den sjukvård som anses nödvändig.
Jag vet inte varför det tog sådan tid för er att få era Carte Vitale. Hoppas du också har ett nu? Normalt ska barn under 16 år inte behöva detta, jag vet inte varför era barn fått sina kort. Det förefaller mig som om ditt barns barnreumatism borde betraktas som en kronisk sjukdom och vid många sådana blir man alltid hundraprocentigt ersatt, både när det gäller vård och läkemedel.
De pengar ni lagt ut för ert barns vård måste i efterhand ersättas av antingen svensk eller fransk försäkringskassa. Det är tufft att behöva ligga ute med pengar men ersatt blir man alltid!
Monet, tack för en bra blogg! Tryggt läsa något redigt skrivet av en landsmaninna. Allt gott önskas er, och krya på sig önska din man. Mvh! Eva, just nu i Toulon/ Valette
Är det inte sä ocksä Monica att man inom Fransk sjukvård också är öppen för alternativ vård ex homopati?? Nämner man alternatkv vård här ses man inte med så blida ögon.Ett holistiskt synsätt och mer mänsklkg sjukvård önskas sanneligen!!! Hoppas ni mår bra.Kramar Christina
För mig okända "Eva i Toulon": tack för kommentar. Roligt att du uppskattar bloggen!
Christina: jo, det är sant. Här har varje apotek med självaktning en hel sektion med homeopatiska medel och frågar man apotekspersonalen är de utbildade i att kunna rekommendera dessa medel också. Inget konstigt i det. Läkarna rekommenderar väl inte detta i första hand men gör det om man frågar.
T.ex allmänt stärkande medel, ett visst örtpreparat istället för kolesterolsänkande medicin. Sjukgymnasten kör med gammaldags knep (det gör städerskorna också, "les astuces des grand-mères", dvs mormors ).
Man har ett mycket mera holistiskt synsätt här, det är sant. Stress t.ex anser man är allvarligt och sjukdomsframkallande och varnar för detta.
Tror jag flyttar! Låter alldeles underbart.Jag kan bara konstatera hur långt efter vi är i Sverige.Vi är revirtänkande och har helt missat dett med helhetssyn.Det är så jobbigt att behövar uppsöka trad.vård för att systemet är uppbyggt så för att sedan söka alternativa lösningar på egen hand.Stress...här sjukskrivs man ju inte för stress än gång annat än om den har gått för långt.Vilken tur för er Monica med den trygghet ni har omkring er.Må så jättegott.Kramar Christina
Hej Monet,
jag har sedan en kortare tid hittat din mycket trevliga blogg och läst lite valda inlägg. Förstått att du har en dotter i Luxemburg, dit ett av mina barn nu flyttat. Och dit jag beger mig om en vecka. Jag har ett par frågor angående Lux som jag hoppas få lite tips om. Min mejladress är: 747malou@gmail.com
Hoppas få möjlighet till vidare kontakt via mejl.
Bästa hälsningar; Malou
Cecilia / Monet, hej! Jag lever med en fransman hemma i S, han har hela sin släkt här i F och god allmänkunskap om politik/samhällsfrågor/struktur. Han menar att sjukvårdens kostnader i F förut skenade iväg okontrollerat, den upptog alltför stor del av beräknad budget, så vissa radikala(?vilka vet jag ej) förändringar gjordes så att den nu kostar mindre. Spännande att försöka förstå hur effektiviteten o kvaliteten kan bibehållas under samma premisser som hemma - det finns inga verksamheter som inte kräver kostnadseffektivitet- varken hemma eller här. Jag är paramedicinare, arbetesterapeut i S, och tycker det är bra att vården, landstingsdriven, kommunal och privat får kritik. Lite drag undrr galoscherna krävs hemmavid, det finns inga politiker i Sverige som vågar ta i med hårdhsnddkarna och driva tufft förändringsarbete. Tror att fransmännen har hårdare nypor på högre nivåer när det gäller strategiska o operativa frågor på samhällsnivå. Mvh! Eva i Toulon
Skicka en kommentar