Den 11 november är vapenståndsstilledagen för Första Världskriget som varade 1914-18. Ett krig som mer än något annan etsat sig fast hos fransmännen. Läs mer om det längre ner. Men även om dagen är speciell och officiell helgdag sedan 1918 (tror jag) så har betydelsen av dagen "moderniserats" under president Sarkozys tid.
Förra året var Förbundskanslern Angela Merckel inbjuden att övervara ceremonien vid den okände soldatens grav vid Triumfbågen i Paris. Det var första gången en tysk representant deltog i denna franska hyllning och hågkomst av ett krig som var lika förödande också för tyskarna. Till skillnad mot fransmännen har man i Tyskland varken soldatstatyer med inristade namn på stupade soldater mitt i varenda liten by som här i Frankrike och den 11 november förbigås med tystnad i Tyskland.
Den gången höll Sarkozy ett fantastiskt tal där han talade om krigets fasor och om söner, fäder och unga pappor på båda sidor som aldrig mer kom hem. I sann EU-anda talade han om vikten av försoning, förlåtelse och samarbete, det som sedan länge nu präglat relationen mellan Tyskland och Frankrike och som är en av grundpelarna för Europas nuvarande och framtida utveckling. Det glöms lätt bort i ett svenskt perspektiv att det är just de här två länderna, deras samarbete och inflytande som är avgörande i ett europaperspektiv.
I år har hågkomstdagen utvidgats till ytterligare ett perspektiv. Man vill nu minnas ALLA franska soldater som på olika ställen i världen och i olika sammanhang sedan första världskriget också gett sitt liv "pour la France". President Sarkozy nämnde i sitt, som vanligt, fantastiska tal, de unga männen som kämpade i Indokina, i Tchad, i Algeriet och andra för mig som svensk okända ställen. Och så nu senast i Afghanistan.
I början av ceremonien vid den okände soldatens grav lästes namnen på alla de fransmän som dödats i Afghanistan upp. Och på bilderna ser man presidenten tillsammans med fyra små barn, en flicka på elva år, en pojke på 8, en på 9 och så en liten färgad pojke på 6 år som alla förlorat sina pappor under det gångna året i Afghanistan.
De är med som representanter för den verklighet som gäller, de får växa upp pappalösa ´men kommer säkert förstås aldrig att glömma den här dagen då de fick vara med och hedra sina pappor på det här sättet.
Bland alla krig som nämndes förbigick man det andra världskriget snabbt. Jag har ofta undrat varför men antagligen handlar det om att Frankrike ockuperades och att de inte förrän tillsammans med de allierade förde ett "verkligt" krig mot tyskarna. Däremot var ju motståndsrörelsen stark och det finns namn från 1939-45 på soldatstatyerna i de små byarna. Jämför man antalet stupade under första världskriget med det under det andra är det ofta tre gånger så många!
Förra året var Förbundskanslern Angela Merckel inbjuden att övervara ceremonien vid den okände soldatens grav vid Triumfbågen i Paris. Det var första gången en tysk representant deltog i denna franska hyllning och hågkomst av ett krig som var lika förödande också för tyskarna. Till skillnad mot fransmännen har man i Tyskland varken soldatstatyer med inristade namn på stupade soldater mitt i varenda liten by som här i Frankrike och den 11 november förbigås med tystnad i Tyskland.
Den gången höll Sarkozy ett fantastiskt tal där han talade om krigets fasor och om söner, fäder och unga pappor på båda sidor som aldrig mer kom hem. I sann EU-anda talade han om vikten av försoning, förlåtelse och samarbete, det som sedan länge nu präglat relationen mellan Tyskland och Frankrike och som är en av grundpelarna för Europas nuvarande och framtida utveckling. Det glöms lätt bort i ett svenskt perspektiv att det är just de här två länderna, deras samarbete och inflytande som är avgörande i ett europaperspektiv.
I år har hågkomstdagen utvidgats till ytterligare ett perspektiv. Man vill nu minnas ALLA franska soldater som på olika ställen i världen och i olika sammanhang sedan första världskriget också gett sitt liv "pour la France". President Sarkozy nämnde i sitt, som vanligt, fantastiska tal, de unga männen som kämpade i Indokina, i Tchad, i Algeriet och andra för mig som svensk okända ställen. Och så nu senast i Afghanistan.
I början av ceremonien vid den okände soldatens grav lästes namnen på alla de fransmän som dödats i Afghanistan upp. Och på bilderna ser man presidenten tillsammans med fyra små barn, en flicka på elva år, en pojke på 8, en på 9 och så en liten färgad pojke på 6 år som alla förlorat sina pappor under det gångna året i Afghanistan.
De är med som representanter för den verklighet som gäller, de får växa upp pappalösa ´men kommer säkert förstås aldrig att glömma den här dagen då de fick vara med och hedra sina pappor på det här sättet.
Bland alla krig som nämndes förbigick man det andra världskriget snabbt. Jag har ofta undrat varför men antagligen handlar det om att Frankrike ockuperades och att de inte förrän tillsammans med de allierade förde ett "verkligt" krig mot tyskarna. Däremot var ju motståndsrörelsen stark och det finns namn från 1939-45 på soldatstatyerna i de små byarna. Jämför man antalet stupade under första världskriget med det under det andra är det ofta tre gånger så många!
1 kommentar:
Kanske är det lite ofint just denna dag med kommentaren att Sarkozy i alla fall är längre än barnen. Charles de Gaulle var minsann längre än 1.65. Frun Carla Bruni-Sarkozy med 1.75 likaså. Liten kuriositet från Stockholmsfrankofil som själv "bara" är exakt lika lång som Lennart Hyland var (1.79), och som har värdelöst vetande som främsta gren.
Skicka en kommentar