Inne i den lilla söta kyrkan i Sainte Maxime spelar någon på orgeln. Det är ofta så i de franska kyrkorna som alltid är öppna. Antingen är det organisten själv som spelar eller också har man orgelmusik i högtalarna. Blomsterdekorationerna är som alltid överdådiga - färska blommor överallt.
Och så ljusen, de som tänds för nära och kära bortgångna. Vigvattenskålen vid ingången och de små biktbåsen. I den här mer moderna kyrkan står det att man kan komma en viss tid för en "pratstund med prästen".
På en av tavlorna syns hur Veronica torkar svetten från Jesus panna. Det må ju vara den berömda Veronicas svetteduk det?
Svalt, tyst och stilla. En stund i en fransk kyrka ger alltid en känsla av lugn, ro och eftertanke. Här stjäl ingen kyrksilvret heller eller vad det nu är som gör att svenska kyrkor alltid är låsta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar