Kung för en dag. "Fika" på franska

Vi bjuds till unga grannparet för att förtära en "Galette du Roi" - en Kungakaka. En sån äter man normalt den 6 januari vilket väl måste vara fransmännens trettondagsafton liksom vår? Vi serveras en smördegstårta med marsipan, jättegod och fullkomligt vansinnigt kaloririk, med en krona på toppen och en inbakad liten mandel i. Och, ja, det är som vår risgrynsgröt, den som får mandeln blir inte som hos oss gift men blir kung för en dag. Eller drottning för den delen.

Om det sen är för en dag eller för hela året eller hur det nu kan vara, det förtäljer inte historien. Maken blir förstås kung, det ser de unga till!! Mandeln är en liten keramikslant med en seriefigur på och det är tur att vi är förvarnade om att det finns något hårdtuggat i galetten. Som tack för kröningen hämtar vi IKEA-inköpta pepparkakor, glögg och bjuder i vår tur på.

Härnere finns "vin chaud", varmt vin, men se "Klock" som glögg uttalas, de har de aldrig druckit. Pepparkakorna hävdar jag är bakade med i huvudsak ingefära men de känner genast att det är mera kryddor än så - kanel, nejlika, ja vad kan det vara? Och "le Klock", vad är det i den? Svärföräldrarna bor i Metz, nära tyska gränsen, Glühwein känner de alltså till.

Det här är inte så lätt att förklara det som är självklart för oss som svenskar. Vi sjunger Hej Tomtegubbar för dem också och de lyssnar artigt men lätt förfärat på oss.

Vi skålar sen för det nya året i champagne för det som är det viktigaste på franska: La Santé, hälsan. Och sitter sen med de här rara, smarta och välutbildade unga fransmännen i ett par timmar och pratar och pratar. Om politik - om Sarkozy och oppositionen, om valet om två år, om hur man fortfarande ser Sverige som föregångsland när det gäller skola och utbildning - och sjukvård? Vi diskuterar grannarna och parkeringsbekymret i området och deras föräldrars köp av semesterlägenhet här, om skillnader mellan julfirande i Sverige och i Frankrike. Om att lagen om att man inte får örfila barn inte kommer att gå igenom i Frankrike. Och de säger precis som alla andra - det är att lagstifta om det mest privata, hur man uppfostrar sina barn ska staten inte lägga sig i.

Ständigt återkommer vi till varför fransmännen är så dåliga på engelska. De vet det, skäms för det men vet inte riktigt hur man ska hantera det. De berättar om livet som gymnasielärare, skojar och gullar med Dessi. Vi för ett roligt, intressant och allmänbildande samtal på omväxlande franska och engelska (jo mannen i huset talar bra sådan för att vara fransman) i ett par timmar.

Kära P och S. Om ni visste att jag hade min svenska blogg skulle jag gärna invitera er hit så att ni själva kunde se i hur hög grad ni bidrar till att vi känner oss så välkomna och omhändertagna här i Frankrike. Ni är lika gamla som våra egna barn men behandlar oss som jämnåriga jämlikar med stor respekt och värme. Ni har önskat oss hälsa, välgång och allt gott inför det nya året. Så som vi har det med våra franska grannar kan det inte börja bättre.