Jul i vårt grannhus. Kungakaka och Santons

Våra unga grannar, P och S, båda lärare och än så länge utan barn, ringer plötsligt på eftermiddagen och frågar om vi vill komma in och äta en "Galette du Roi". En kungakaka. Vi har aldrig hört talas om vad det är för något men tackar förstås ja. Vi ses ofta över staketgränsen men är inte så ofta inne hos varandra så det ska bli roligt.

När vi letade efter vårt hus här i Provence var vi inne i ett stort antal franska hem. Och överlag var vårt intryck att fransmännen inte bryr sig särskilt mycket om inredning (alla fantastiska tidningar och hemsidor om vackra inredningar till trots). Ganska rörigt och plottrigt med mycket pryttlar var det hos folk. Rent men rörigt. Och ofta väldigt konstiga blandningar av stilar, mycket var mörkt och murrigt.

Det fanns undantag förstås och våra grannar tillhör definitivt dem. De är båda mycket noggranna, det märker man på deras sätt att sköta sin trädgård, hur de hänger tvätten och sköter om sitt hus. Här är alltså ett modernt, ungt, franskt hem, stilrent, designat och på ett plan befriande fritt från prylar.

De har dukat vackert inför kakförtäringen, det ligger silverstjärnor på bordet och små mistelkvistar ovanpå vita fluffiga fjädrar. Granen är riktig men sprayad med låtsassnö och under den har de byggt upp en "chrèche", ett riktigt provencalsk krubblandskap. Här är inte bara den traditionella krubban med Jesus, Maria och Josef. Här finns också "Les Santons", dvs olika figurer som också ska ingå i en krubba här i Provence.

Jag snabbkikar på Wikipedia (rekommenderas för den som vill lära sig mera) och lär mig att alla de olika "Santons", små helgon, inte enbart behöver vara de Tre Vise Männen, änglar eller andra heliga figurer. Nej, de provencalska Santons är representanter för olika yrken. Här är timmermän, fiskare, bagare, vattenbärare, bönder, herdar och företrädare för alla yrkeskategorier. Olika djur finns också, oxar, får och åsnor. Ett krubblandskap ska byggas upp med terrasser, broar och floder och förstås ska fokus vara på Jesusbarnet och hans föräldrar.

Jag förstår nu bättre varför det i nästan varje liten ort anordnas krubbtävlingar här i Provence - det är en lokal specialitet och tradition sedan medeltiden att bygga de här landskapen och numera tävlar man alltså om vem som åstadkommit den vackraste. P och S har gjort det jättefint - Dessi blir genast mycket nyfiken och vill fram och nafsa åt sig en Santon men det blir "jajafy" på såna tilltag. Senare snor hon en vacker silverrosett som pryder krubbkanten, sånt här spännande kan man liksom inte bara låta bli.

Vi slår oss ner, bjuds på champagne och introduceras till vad Kungakaka är för något. Som framgår av nästa inlägg.