Kulturkrock 1

Det annorlunda stället på förra inlägget med den eviga utsikten är en provencalsk kyrkogård. Det är den första vi varit på så om alla ser ut så här vet jag inte. Men uppenbarligen kan man inte gräva så djupt i jorden här så därför består gravplatserna av de här stora cementkamrarna ovan jord som sedan kläs med marmor. Gravstenen sätts sedan ovanpå.

Detta var så ovanligt för oss som är vana vid nedgrävda gravar att vi vandrade runt, helt mållösa. En kammare var öppen och knallmörk när jag kikade in i den. Brrrr. Här får plats flera kistor och nästan alla gravarna var familjegravar, sådana som vi hade förr i Sverige. "Dörren" förseglas sen med kraftiga bultar men kan förstås öppnas när det är dags för nästa familjemedlem.

Det kändes väldigt påtagligt, de dödas närhet när de var så "nära", inte djupt nere i jorden. Sommartid måste det bli stekhett därinne, vi som upplever värmeböljor på upp mot fyrtio grader.

Men utsikten är fantastisk!