Ja, nu var det dags igen. Det är inte så att vi har en olycksfågel till valp - jo, hon klarade inte rabiessprutan särskilt bra och hon fick in en hullingförsedd gräsvippa i örat - men hon tappar heller inte sina valptänder i tid.
Så idag var det dags. På förmiddagen lämnade en orolig matte och husse den lilla fian på denna klinik på avtalad tid.
Efter ett par timmars spänd väntan ringer man och säger att allt har gått bra, Dessi är på väg att vakna från sin narkos och vi kan hämta henne om ett par timmar. Under tiden kommer Carole och städar huset och blir bestört när hon hör vad hennes bébé varit med om sen sist.
NIO valptänder har fått plockas bort säger veterinärassistenten - que? Man tror ju inte detta är sant. Men så har hon ju sett ut som en liten haj i munnen också.
När vi kommer och får vår älskade lilla valp i famnen får vi vänta nästan en timme på att få träffa veterinären. Men han visar oss alla nio utdragna tänder, samtliga med längre rötter än själva tänderna. Och de hade aldrig trillat av sig själv säger han, det var en nödvändighet att ta ut dem. Vill vi ha med dem hem? Nej tack:-)
Nio tänder - jag ryser inför räkningen eftersom jag varit inne och googlat på just detta med valptänder och hur man ska bete sig, ta ut eller inte. Och i Sverige ser jag att det kostar ungefär en tusenlapp per tand. Men nej, här kostar det hela 110 Euro och då ingår sövning och antibiotika för munnen. Veterinären säger att det är hål efter tandutdragningen - förstås - och att det är viktigt att det inte blir infektion i munnen.
Så det blir droppar, att intas en gång om dagen i fem dagar. Han har samtidigt kontrollerat öroninflammationen efter det märkliga hullingräsangreppet och trots att vi sprutat in antibiotika i fem dagar så har det inte läkt ut. Så en vecka till med örongegga också!
Och så säger han: kom tillbaka om 8 dagar så att vi får kontrollera öroninflammationen. Man vill ju inte att den blir kroniskt vilket är risken. Och detta kontrollåterbesök är GRATIS!!
Sen fyller han snällt i "feuille de soins", dvs försäkringsbolagets blankett där det framgår vad som gjorts. Och istället för att skriva "utdragning av valptänder" skriver han "parodontite" och lite till. Just detta lider matten av, dvs tandlossningssjukdom så det är klart att man hajar till och undrar: kan en sju månader gammal valp drabbas av detta?
"Nej," säger den trevlige och glade veterinären. "Men jag skriver så för att ni ska få ut era 70% av kostnaden från försäkringsbolaget. Det här med att ta ut valptänder får man ofta inte ersättning för så det här är bättre för er. Och jag skriver också att hon får antibiotika och ska på återbesök. Detta ökar era chanser till ersättning."
På den här veterinärmottagningen har man tidsbeställda besök på förmiddagen. På eftermiddagen (och så är det för människor också) har man drop-in, dvs man kan komma när man vill.
Då tar det tid och vi är många som trängs i det lilla väntrummet och vi får tålmodigt vänta tills veterinären tagit hand om alla andra som är före oss. Det gör faktiskt ingenting - varje ny person som kommer in till kliniken spanar in vårt svarta lilla troll och vill genast komma fram och gulla och hälsa.
När vi äntligen kommer hem är Carole, vår "femme de ménage", vår fenomenala städerska, nästan ifrån sig. Hon har väntat och tittat på klockan och tyckt att det tagit tid och undrat - har det blivit komplikationer? Mötet dem emellan blir lika glatt som om det vore hon som vore matten - deras städtimmar ihop har gett en speciell gemenskap.
Vi faller alla varandra om halsen kring att detta äventyr nu slutat bra.
Är det något jag gillar med Frankrike så är det att den här sortens känslor får uttryckas - man FÖRSTÅR att man är rädd för tandläkaren, är orolig för att ens hundbebis ska sövas och att hon har ont i munnen efter nio utdragna tänder. "C'est normale!" säger man. "Ne vous inquitez pas" - oroa er inte - och man betraktas inte som en överreagerande neurotiker som så många gånger i Sverige.
På plastpåsen som vi får med oss står: "Goda råd och medikamenter - lösningen finns hos er veterinär! Just så, som Elisabet brukar skriva.
6 kommentarer:
Och jag tackar återigen för omtanken att du översätter, för jag inser ju att du snart tänker på franska och för dig blir det då en självklarhet.
Tack.
Nio tänder! Det var det värsta. Tur att Dessi är tuff valp.
Ja, tänk vad lilla Dessi har fått utstå under sin valptid.
Men hon verkar vara av det rätta virket, så hon kommer nog bara att bli stärkt av allt hon har genomgått och klarat av!
Jag gillar fransmännens proffsighet!
Kram
Helen
Nu har jag inte hängt med i de senaste bloggsvängarna - har ju varit i väg - och du (eller veterinären) har kanske redan dragit slutsatsen att valpgaddarna med de långa rötterna var ROTEN till den håglöshet och matvägran som drabbade lilla Dessi för ett tag sedan. Visst var det någon kommentar om det också på bloggen? Hur som är det gott att veta att veterinären fixade allt, dessutom till en så ringa kostnad som 110 euro. Tror att bara narkosen går på nåt sånt här. Men återbesök är faktiskt gratis. Alltid nåt :) Vad ger ni henne nu när hon inte kan knapra foder?
Så många tänder utdragna - så öm hon måste vara i munnen nu. Får hon äta välling ett tag?
Elisabet: jag tycker det skulle kännas ganska förmätet om jag använde franska ord och uttryck och tog för givet att alla skulle förstå. Samtidigt känns det också bra att lägga in vissa saker på franska för att förstärka hur de uttrycker sig. Så översätta, det kommer jag att fortsätta med!
Panter: ja, det är ju inte klokt. Och hårt satt de också, hon hade aldrig tappat dem själv sa veterinären.
Helen: jo, det har ju varit en del med henne och idag är hon pigg som en pelikan så hon klarar rätt mycket trots sin litenhet. Jag gillar också den här proffsigheten, den känns helt ny för mig men är bra!
Kesu: vi pratade faktiskt inte om detta med veterinären. Men i efterhand kan jag mycket väl tänka mig att håglösheten kan ha berott på att hon haft svårt att äta.
Vi trodde vi skulle få köra med äggröra, potatismos och mosad mat. Men så fort hon kom hem kastade hon sig över sitt torrfoder och började knapra i sig som om ingenting hänt. Vi hann inte ens blöta upp det!! Hon hade ju inte ätit på hela dagen så det slank ner fort!
ab: som du ser av mitt svar till Kesu så behöver vi inte bekymra oss ett dugg om hur hon ska få i sig maten. Undrar om det inte till och med är lättare för henne att äta nu trots alla hål efter de utdragna tänderna. Det lär nog bli besvärligare att få i henne antibiotikadropparna som hon ska ha i fem dagar.
Skicka en kommentar