Hos tandläkaren igen

Vi går på återbesök till tandläkaren, Docteur Chirurgien Dentiste, doktor D.

Det är han som har en tvillingbror som också arbetar på samma klinik och de är helt och hållet lika. Det enda som skiljer är färgen på deras tandläkarskjortor.

Doktor D. har ett kinesiskt utseende och ett mångalet fnissande skratt och uppenbarligen tycker han att jag är en roande person för han skrattar åt ganska mycket av det jag säger.

Innan vi släpps in sitter vi i väntrummet och bläddrar i tidningar. Äkta mannen får plötsligt syn på bilden av snyggingen ovan. Han har alltid fått höra att han själv är lik Sean Connery och nu vill han få det bekräftat av mig. Jooo, lite likt är det - ansiktet - resten av fysionomin är lite annorlunda. Maken blir dock nöjd över att jag fortfarande tycker att jag har en irländsk look-alike vid min sida.

Doktor D. börjar att ta sig an mannen och eftersom jag har sagt att jag har uttalad tandläkarskräck kallar han fram mig och visar hur man tar bort tandsten med ultraljud och att det inte alls är farligt och inte gör ont. Och mannen bekräftar, det känns inte alls.

"Men jag kommer att blöda mycket mer än min man", säger jag till doktor D. Då får han ett skrattanfall igen och säger: "Sådär tänker barn! Om det blöder MÅSTE det göra ont. Men i ert fall Madame kommer det inte att göra ont, trots att det kanske kommer att blöda lite. Men ni är som ett barn förstås?" Och så kommer det mångalna skrattet igen.

Doktor D. och hans bror är ensamma på mottagningen. Deras receptionist/tandsköterska har tagit semester. "Så kan man göra här i Frankrike", säger doktor D. "Det var helgdag i förra veckan och sedan har man rätt att ta ut tre dagar till om man är "salarière", löntagare. Han säger det snällt, han klagar inte över detta men säger att det är så här och det lönar sig inte att ta in någon ersättare temporärt för tre dagar.

Så därför sköter doktor D. och hans bror allt själva. Det ringer hela tiden i telefonen, de svarar artigt, bokar tider, tar betalt av patienterna, skriver upp nya tider. Och mitt i mannens behandling kliver en annan patient in och berättar att hans papper till försäkringskassan förkommit och han måste få nya.

Tålmodigt går doktor D. in i hans datajournal, hittar dokumenten, skriver ut dom och skriver under och hoppas att det ska gå bättre den här gången. Han ber om ursäkt för dröjsmålet och fortsätter sen att omväxlande svara i telefon och behandla mannen och mig.

Han har rätt, jag blöder lite mera men det gör inte ont. Jag försöker koncentrera mig på den lustiga tavlan som sitter i patientögonhöjd och han har klassisk musik på i bakgrunden så nog vet han att hans patienter kan vara oroliga. Det säger han också. "Alla är rädda, Madame". "Mer eller mindre förstås. Men ingen tycker att det är behagligt med tandläkarbehandlingar, ni är inte ensam!"

Han berättar sen en vansinnigt rolig historia för mig när jag sitter där och gapar och jag skrattar så att jag nästan sätter i halsen. Han är snäll och berättar vad vi ska göra nästa gång och att allt ska ordna sig till det bästa. "Pas de problème Madame"! Jag blir nästan av med hela tandläkarskräcken sen tonåren av den här lugne, trygge och jovialiske mannen med sina pliriga kinesögon.

Vi var där i nästan två timmar. Det hela kostade 28 Euro var, totalsumma 57 Euro. Runt sexhundra kronor för undersökning och tandstensborttagning för oss båda. Och allt kommer att ersättas av försäkringskassan!! Det är ju inte klokt vilken skillnad mot i Sverige. Mer eller mindre fri tandvård alltså!

Men när det kommer till större ingrepp, då kostar det skjortan. Där är det ingen skillnad mellan länderna.