Skärgårdsmåne

Jag letade bland mina bilder efter något helt annat. Och ramlade på de här.

Tagna i januari förra året en av de där vidunderliga månskensnätterna som man egentligen bara kan uppleva fullt ut som på vår ön i Stockholms skärgård.

Inga gatuljus är i vägen, månen lyser skarpt och ger till och med egna skuggor. Man vaknar av månskenet som lyser in genom fönstret och blir "mångalen", drömmer konstigt eller vaknar stup i kvarten.

På samma sätt som jag saknade tunnbröd häromdagen kan jag känna att vissa naturfenomen inte är desamma här i Provence.

Vi har visserligen en blek måne som hänger över bergen lite då och då. Men på nätterna stänger man för fönsterluckorna och det blir beckmörkt i sovrummet. Inte en månstrimma skulle kunna leta sig in.

På ön var vi alldeles ensamma i mörkret. Runt oss fanns storskogen och havet, tystnaden och stillheten var påtaglig.

Månskenet och de fantastiska kaskadstjärnenätterna kan jag känna en saknad efter.