söndag 19 april 2009
Skärgårdsmåne
Jag letade bland mina bilder efter något helt annat. Och ramlade på de här.
Tagna i januari förra året en av de där vidunderliga månskensnätterna som man egentligen bara kan uppleva fullt ut som på vår ön i Stockholms skärgård.
Inga gatuljus är i vägen, månen lyser skarpt och ger till och med egna skuggor. Man vaknar av månskenet som lyser in genom fönstret och blir "mångalen", drömmer konstigt eller vaknar stup i kvarten.
På samma sätt som jag saknade tunnbröd häromdagen kan jag känna att vissa naturfenomen inte är desamma här i Provence.
Vi har visserligen en blek måne som hänger över bergen lite då och då. Men på nätterna stänger man för fönsterluckorna och det blir beckmörkt i sovrummet. Inte en månstrimma skulle kunna leta sig in.
På ön var vi alldeles ensamma i mörkret. Runt oss fanns storskogen och havet, tystnaden och stillheten var påtaglig.
Månskenet och de fantastiska kaskadstjärnenätterna kan jag känna en saknad efter.
Sååå vackert. Ordlöst.
SvaraRaderaStillheten är skönt när månen lyser så där. Det blir stilla! Tyst och nästan magiskt:)Nästan så man hoppar till om det kommer ljud tycker jag.
Kram
Susanne