Efter att ha klappat den lilla katten och kollat lite på årtalsskyltarna över portarna (ser ni att det står 1697 på den översta bilden?) fortsätter vi runt ett par gatstumpar.
Det är fort gjort
, byn är inte stor. Den sista skylten talar ju sitt eget språk, här behöver man inte ens kunna franska tror jag för att begripa att här urineras INTE. Böter får man också om man tas på "bar" gärning. Någon har uppenbarligen tröttnat ordentligt på att hans porthörna används som by-pissoir.Den som är road får gärna lista ut vad det står på skylten på tredje bilden. Klickning rekommenderas förstås. Det här handlar om byns namnkunnige man, Peiresc, honom vars historia jag så småningom ska berätta. Men det känns som väldigt gammaldags franska, är den rent av från sextonhundratalet när mannen föddes?
Det verkar som skylten sattes dit 1958 dock och språket känns ju som om det tangerade både italienska och spanska. Finns det någon expert därute som kan dechiffrera? Det mesta förstår jag men inte allt.
I en vanlig vardag ingår också att upptäcka att en skruv sitter inkilad i ett av de nya däcken. Som om det inte vore nog med den f-b bakruteskadan på sextusen kronor som inte ersätts av försäkringsbolaget. Vi hade tänkt oss en tur till julklappsbyn på eftermiddagen i det vackra vädret, den lilla söta, för att byta en julklapp. Tur var det att maken upptäckte skruven och ville hem och pilla bort den först. Pyyys sa det och däcket sjönk förstås ihop och la sig platt. Nu ligger reservdäcket på och Citroënverkstaden i närorten kommer i morgon bitti, när de får in ett punkadäck, att tycka att de fått riktiga superkunder i de här nya svenskarna!
Eftermiddagen har maken ägnat åt att laga garageporten vars fjädring dessutom hoppade ur och det har slamrats, hamrats och filats. Och svurits. Själv har jag suttit i solen och läst en stund men ägnat större delen av dagen åt att tala med svenska banker som nu skickat sina årsbesked och dragit svensk skatt som de inte ska. Faktiskt är den svenska byråkratin värre än den franska. Men alla svenska handläggare är lika trevliga som någonsin de franska och gör allt för att hjälpa till. Så det så!
3 kommentarer:
Åh, mitt hjärta värker av längtan när jag läser om er lilla byvandring. Hur romantiskt som helst!
Känslan får mig att tänka på Lady och Lufsens restaurangbesök, i Kalle Anka på julaftonen. Ja, det låter som en saga, hämtad ur en Disneyfilm...Älskar ditt inlägg från i dag!
Kram
Helen
Ja, det enda jag förstod var att han var född den 1 december 1580 i det huset eller kvarteret.
Kan den underliga franskan härröra från Languedoc (Lengadòc på occitanska). Hörde er region dit en gång i tiden?
Flera av mina kommentarer har kommit bort, bara så att du vet.
Få se om denna kommer fram.
Tack Helen för att du blir så berörd av min beskrivning av vår pittoreska och gulliga by. Att det kan ge känslan av en saga är ju helt underbart!
Och Christina, jag säger samma sak till dig - och alla andra - som uppskattar när jag tar er med på olika turer, genom Europa eller i trädgården eller byn: inspirationen att dela med sig av en upplevelse kommer ju från de uppskattande orden från er som läser.
Att ni också kan få drömma er hit och längta lite och känna igen kanske. Just nu HAR jag det lite bättre med värme och ljus än ni hemma i gråmurriga Sverige. Men håll ut - det kommer till er också!
PS. Christina, vet inte varför inte vissa kommentarer inte kommer fram. Jag har ju råkat ut för samma sak hos dig. Bloggerproblem?
Skicka en kommentar