Liksom många bloggvänner har jag en faiblesse för fönster. Och för dörrar. De är ju husens ögon och mun på något sätt - öppningarna ut mot omvärlden. Stängda sådana med för den delen.
Härnere ofta gallerförsedda i bottenplan och fönstren alltid med sina luckor. Vi har såna också på vårt moderna hus. Ett måste i värmen och på natten sover man gott - det blir mörkare än med den mörkaste rullgardin.
De här lilla byn är stillsam men inte död eller halvsovande. Bakom många dörrar hörs röster, från fönstren kommer musik och pratljud. Och tvätten hänger som vanligt ut genom fönstren. Man är hemma.
Också bakom den vackraste och säkert äldsta dörren i byn. Den där årtalet 1697 står inpräglat i stenen. Månne dörren är från samma tid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar