Varken ni eller jag kan se det. Inte ens om man klickar på bilderna tror jag.
Men här har nu i ett par dagar uppträtt det konstigaste - och mest underbara fenomen: en jätteflock med fåglar, starar, tror mannen. Eller kanske trastar. Svarta och grå i koltraststorlek har de kommit flygande i svärmar.
Och slagit sig ned precis i träden utanför tomten. En gång i vår stora ek. Det är fåglar i MÄNGDER. Och sen sitter de där i en kvart och kvittrar och snackar och piper och sjunger lite och det är ett ljud som överröstar allt, människoröster, billjuden, kyrkklockan. Det känns som om man var i Paradiset och är fullkomligt översköljd av fågelsång.
Efter en stund börjar en eller flera av fåglarna att flytta sig, flyger iväg en sväng, gör en looping ner mot byn, drar med sig ett par andra och till slut hela svärmen. På avstånd ser det ut som en stor bisvärm med den svarta svärmen mot den klarblå himlen. Efter en stund kommer de tillbaka. Just till våra träd, de som ni ser på bilderna.
Slår sig ner, rättar in sig bland grenarna och så börjar det otroliga fågelkvittret igen. Man blir helt förstummad, igår stod jag ute i säkert en halvtimme och bara betraktade och lyssnade till detta fenomen. Ibland blir det plötsligt alldeles tyst inne i trädet också, de tar paus i tio sekunder och sen sätter de igång igen.
Nyss frågade jag grannen S som blåser torra löv på sin tomt vad han trodde detta var. "C'est la migration", sa han. De förbereder sig för nästa steg av flytten. Varje år, just här och vid den här tiden har de upplevt samma sak.
Vad kan de tänkas prata om funderar vi båda? Kanske på vilken väg norröver de ska ta och när de ska ge sig iväg? Vi ligger iallafall klart mitt i deras flygbana, det är säkert.
Så gläd er, ni norröver. Härnere sitter de i svärmar och förbereder sig för att komma hem till er och förljuva tillvaron med sin underbara sång. Det dröjer inte länge nu!
12 kommentarer:
Det kanske är trastar ...? Stararna kommer ju långt senare.
Jag hittade till din blogg av en slump när jag var inne och hälsade på hos Elisabet. Så trevligt du skriver och så vackra bilder du har tagit! En fröjd för ögat att se den blå himlen och det gröna gräset.
Här uppe där jag bor finns inte en färg att skåda utomhus längre - endast olika schatteringar av grått...
Jag är frankofil även om jag inte varit i Frankrike sedan 1996. Efter min pensionering 2001 har jag dock avlagt 40 poäng eller två betyg som det hette förr, i konstvetenskap och i franska. Jag avslutade med en fil kand i engelska.
Nu går jag på en konversationskurs i franska för att hålla språket levande och ha trevligt i största allmänhet.
Med tanke på din signatur så kanske vi har en del gemensamt...
Elisabet; ja jag har inte en aning. Har aldrig varit med om detta fenomen tidigare. Kommer stararna efter trastarna??
Musikanta: Hej och välkommen hit!! Så roligt att dú hittade hit och att det verkar som du är från min ungdomsstad Norrköping (delar av den tiden alltså). Eller i närheten av?
Tack för fina ord om bloggen och roligt om den också kan vara inspiration för alla frankofiler därhemma som uppenbarligen just nu lever i lite grådask.
Vi får regn till helgen är det utlovat om det kan hjälpa den som tror att solen ständigt lyser härnere!
Men nog tror jag det är starar. Jag tror inte att trastar har riktigt samma flockbeteende som starar. Dessutom tyder körsången på starar.
Tack Bert!
Jag känner att jag vill veta mera om det här. Finns det fler därute som kan något om det här som jag ALDRIG upplevt i Sverige.
Eller gör de så där också när det är dags att flyga söderöver?
Hur vet man att starar sjunger i kör? Vi som trodde att vi aldrig mer skulle få höra koltrasten, den som sjöng så ljuvligt på vår skärgårdsö, det kanske finns hopp härnere också?
Så härligt att komma in i ditt Provence igen efter en dag med bl a kalas. Jag njuter till fullo! Har börjat bli beroende av din blogg...
Kram
Helen
Hej Helen,
Du får så gärna bli beroende av min blogg, det är bara roligt om det ger något sådär på kvällskvisten! Fortsätt att kika in, det är ni som gillar det jag lägger ut som är den stora inspirationskällan.
Det är såna där naturfenomen som är så häftiga att uppleva.
Så underbart det låter med hela träd fulla av vad Bert tror är starar! De som sjunger så vackert!
Din beskrivning låter ju som våra kajor beter sig här hemma...utom skönsången naturlligtvis ;)
Har tittat in och tittat på ala dina franska bilder. Underbara hus-utsmyckningar, fönster och färger och fåglar. Vackert. Våren är på väg hos dig.
Hos oss är det fortfarande vinter. Mycket vinter. Men det har blivit ljusare dagar! Alltid något!
Allt gott!
Hej Monet! Sitter här och småsurfar runt lite i bloggvärlden och hamnar här. Plötsligt slår dej mej... Du och din man har flyttat ner till Provence. Hur törs man ta steget? Måste man vänta tills man blir pensionär? Och hur övertalar man sin man (som dessutom är halvfrasse och ändå inte törs)? Tips tack, om du har. Gillar din blogg!
TAck igen för alla rara kommentarer om bloggen. Och till dig, Mira, sist ankommen vill jag säga: att svara på din fråga i kommentarsform blir så långt och detaljerat.
Men jag ska fundera över en sammanfattning och lägga ut som ett separat inlägg inom kort. Hoppas det blir bra?
Jag skulle gärna vilja lägga till dig till mina blogglänkar om jag får.
Jag är mycket riktigt uppvuxen i Norrköping men bor numera en mil sydost om Söderköping.
Om jag får din mailadress här, eller i min egen blogg, så kan jag tala om vad mitt flicknamn var.
Vi kanske t.o.m. känner varann eller har gemensamma bekanta! Jag gick fem år i flickskolan 1947-52. Fast du är nog lite yngre misstänker jag...
Skicka en kommentar