På byposten

Det här fina huset mitt i byn är posthuset. Titta så vackert man dekorerat det inför julen, girlang och guldrosett minsann.

Vi har aldrig varit inne i huset, vi har en postmadame som kommer i sin lilla gula bil och levererar det mesta direkt i vår låda. Franska postboxar är stora och rymmer också paket av större slag. Lördagsutdelning är det t.o.m, det är service!

Idag var vi ändå tvungna att hämta ut ett större paket, avi om detta hade anlänt. Vi har hört talas om den vänliga postfröken och var lite nyfikna. Vi öppnade den gammaldags dörren och landade, nästan som förväntat, mitt i vårt eget postfemtiotal.

Dam bakom glaslucka, en springa att stoppa in papper i och få tillbaka dem. Ett litet rum, två stolar, ett brunt bord, gallerförsedda fönster. Gamla affischer om tariffer och frimärkspriser. Och ett antal fransmän, fler än vi förväntat oss. De flesta nös och snörvlade så nu är det väl dags för påspädning av nya franska virus förstås. Brrrr, man blir rent folkskygg efter flera veckors infektion!!

Man lär sig härnere att öva sitt tålamod och konsten att vänta. Här tog varje ärende en kvart, vi andra väntar stillsamt och under tystnad. Det konverseras vänligt mellan postdam och kund och man anar sig till att det stämplas och skrivs och donas där bakom luckan. Väldigt omständligt är det, också när vårt eget paket ska lämnas ut. Passet måste visas, det ska signeras och det stämplas och skrivs.

Under väntetiden smygfotograferar jag. Vis av skadan i livsmedelsbutiken vågar man inte provocera med kameran. Så bilderna blev därefter. Men det gulligaste av allt var faktiskt den
hemgjorda lilla brevlådan i svenskt gult och blått. "Boîte aux lettre du Père Noël" står det på den. Brevlåda för brev till franska tomten. "Fader Jul". Och kikade man i den var den nästan redan full.

Vad händer med de barnabreven tro? Kanske lämnas de till borgmästaren, vår trevlige halvtidstandläkare med de skinande vita tänderna som hittar på så trevliga byfester hela året. Kantänka han agerar tomte åt byns barn också?