Nej, det är klart det inte är. Även om det här också byggs hus tätt ihop och med olika utseende och i milda pastellfärger.
På fleras begäran så varvar jag lite sydfranskt med det nordligaste nordliga: Kiruna.
Varför detta kvarter, varför dessa hus?
Jo för att gatan är uppkallad efter min farmors pappa, han som var Hjalmar Lundbohms högra hand och närmaste man när Kiruna byggdes upp. Bengt Lundgren, överingenjören som hans titel var.
Jag ser på svensk tv på min dator att det är över trettio minusgrader idag i norra Sverige. Här har vi tolv plus och faktiskt strilande, trist regn. De här bilderna är tagna för fyra år sedan vid mitt första besök i släktstaden Kiruna. Det är september, solen skiner och det är vackert, vackert häruppe. Men KALLT. Frostnätter och isskrap på bilrutan. Är man inte van vid som "sörlänning" i den milda höstmånaden september!
2 kommentarer:
Det var det bästa vad man får veta mycket om Kiruna, helt plöstligt ..-)
Man tackar!
Ja visst är det kul? Att också vi sörlänningar kan bidra med något från det vackra Norrland:-)
Och bloggen handlar ju om sydfranska byn förstås men eftersom flera har tyckt att det varit roligt med Kiruna och Norrland så varvar jag lite. Det finns ju många beröringspunkter ser jag ju själv. Prinsens måleri inte minst!
Sen kanske jag, som är född i Lund, överraskar dig i Ystad, med lite gamla bilder från Skåne, Sveriges svar på Provence. Man vet aldrig -- så håll utkik!
Skicka en kommentar