Till alla norrländska bloggare: Jag vill också vara med på ett litet hörn:-) Och så har jag sett att många lägger ut bilder på sin familj och visar släktträd och berättar om hur det var då, för länge sen.
Så jag visar därför nu min egen anknytning till Norrland och till Kiruna. För visst var det Kiruna på förra bilderna. Tagna för fyra år sen (med vissen lågpixelkamera) vid mitt första besök i staden någonsin.
Däremot har jag hört mycket om den och dess tillkomst. Det är min farmor, Elisabeth, som berättat om sin barndom och uppväxt i det Kiruna som byggdes upp i slutet av 1800-talet och framöver. Stadens starke man, Hjalmar Lundbohm, är känd för de flesta.
Och i Kiruna vet man fortfarande vem mannen på bilden är. Han heter Bengt Lundgren och är min farmors pappa. Han var Lundbohms närmaste man och den som skötte allt när Lundbohm var ute på sina många och långa resor. Här är han med sin familj, hustru Eva, sina fyra flickor och ende sonen som tyvärr dog ung. Min farmor står längst till vänster på bilden.
Flickornas lappdräkter syddes för ett speciellt tillfälle: Kungens invigning av järnvägen till Lofoten år 1902.
Det var ett spännande liv för min farmor och hennes systrar i det Klondyke som till slut byggdes till ett helt fungerande samhälle. Min farmorsfar var med precis överallt, så som det var på den tiden. Såg till att kyrkan byggdes, skolor och sjukvård fungerade, att gruvarbetarna och deras familjer hade mat för dagen, drägliga arbetsförhållanden och tak över huvudet. Lundbohm själv var ogift så de många celebriteter som gästade Kiruna under den här perioden (Zorn, Engström, Oscar I, Prins Eugen och många andra) trakterades i det Lundgrenska hemmet där min farmorsmor Eva styrde med fast hand.
Och för min farmor slutade livet i Kiruna på det mest romantiska sätt. Det kommer bilder på det också!
De här bilderna har jag beställt från Bildarkivet i Kiruna kommun. Den berömde fotografen Borg-Mesch har tagit dem.
3 kommentarer:
Se där ..., norrlänningar i förskingringen finns överallt!
Vi är väl alla mer eller mindre Kirunaättlingar.
Min morfar var med och byggde järnvägen till Narvik. Han var inte rallare utan han byggde rallarnas kojor. Det fanns ju inte hus som de kunde bo i som på många andra järnvägsbyggen. Sedan arbetade han i gruvan i Svappavaara innan han började med tillverkning av läskedrycker på annan ort.
Min mamma föddes i Svappavaara, Jukkasjärvi församling.
Det kanske är så; att vi alla har något norrländsk påbrå? Jag är iallafall glad att jag kört hela vägen upp från Stockholm till Kiruna för att se hur det såg ut. Och hittade halva min historia i arkiven där!
Innan dess hade jag inte varit längre än till Östersund.
Skicka en kommentar