Campingliv

Det finns mycket att säga - och tycka - om det här med campingliv. Som med så mycket annat är det på gott och ont och mycket beror förstås på vilken form man väljer. När vi normalt amvänder vår husbil för att köra till Sverige på somrarna blir det korta stopp på campingar längs vägen. Aldrig förbeställda och max två nätter i rad. Oftast en. Vi brukar se till att det är hysad standard och gärna med restaurang inom området. Det är skönt att kunna sätta sig vid dukat bord efter en hel dags långkörning.

Nu är det aanorlunda campingliv som gäller. Vi ska stanna i Frankrike ich klra runt till för länge sedan besökta platser. Främst längs atlantkusten. Vi har i omgångar fått ändra våra planer, dels pga av extrema värmeböljor som dlrabbat södra men också mellersta Frankrike. I spåren har följt kraftiga åskoväder och skyfall. Mitt i detta börjar fransmännen sin semester - och de är många - 60 miljoner invånare märks när många av dem börjar förflytta sig. Långa köer blir det.

Och så blir det klassisk fransk strejk. Uppretade, med rätta, jordbrukare, främst mjölk- och köttbönder barrikaderar strategiska vägar med sina traktorer, bränner däck, halmbalar och lägger ut djurkroppar på vägarna och framför de stora matvarukedjorna. Nittio procent av fransmännen stöder aktionerna trots besvären de innebär. Alla är väl medvetna om att den inhemska produktionen inte ger bönderna mycket till övrrlevnadsmöjligheter och problemen diskuteras på regeringsnivå. 

Det gäller att snirkla sig förbi alla dessa hinder på vägen och vi hamnar till slut där vi tänkt. I det svala och  sverigesomriga Bretagne. Här måste vi boka våra campingplatser, det är högsäsong och det mesta är redan fullt. Camping är fransmännens semestervariant nummer ett och det märks också, även om vi träffar både holländare, tyskar och en och annan skandinav är det fransmännen som dominerar. Vi väljer genomgående fyr-och femstjärniga ställen, de är obetydlgt dyrare per natt men man vet att de ligger bra placerade och har den service vi behöver om man nu som vi stannar ett par dygn på varje ställe.

Franska campingar i den här prisklassen håller hög standard. Man har stora uppställningsplatser, alltid omgärdade  av buskar eller häckar så insynen är minimal. Långt ifrån det man är van vid när det gäller viss typ av båtliv där man ligger vid brygga och skaver, fender mot fender och tvingas åse grannens tamdborstning elller potatiskokning. El och vatten och avtappningsmöjligheter finns också oftast på tomten, stora poolanlöggningar, servicebutiker och restauranger med hämtservice och färskt bröd på morgonen också. Områdena känns som stora välskötta parker och som små samhällen i sig. 

Har man tur träffar man också trevliga grannar och bättre språkträning får man knappast när det gäller att prata med tyskar, engelsmän och fransmän. Ibland, dock, men mycket sällan, har man otur. På vår nuvarande   camping där vi ska stanna till på måndag har det idag varit stort skifte på flera tomter, inklusive de närmaste runtomkring oss. Hela dagen har gått åt att lyssna på och bese ett stort antal franska familjer, uppenbarligen släkt eller bekanta, installera sig runt oss. Ett herrans liv, skrik och tjut, skrammel med förtältspinnar och svordomar och obehärskade utbrott kring uppsättningar ich placeringarn har virvlat kring oss. Vi har omväxlande skrattat åt det farsartade i det hela men efter många timmar är det rätt tröttsamt med folk som inte ens låtsas om att det finns andra runtomkring som man behöver ta någorlunda hänsyn till. 

Med stigande förvåning ser vi också hur folk brer ut sig. Det verkar som om man tagit med sig halva hemmet och när allt ser ut att vara någorlunda på plats mitt i den saliga röran kommer den oundvikliga monteringen av fransmännens förtjusning: olikfärgade och blinkande lampor upphängda på snören. Och så kolgrillarna, fräckt placerade intill tomtgränserna så man blirhelt grillad själv. 

Den här sortens dagar känner man sig verkligen som i "Vi hade iallafall tur med vädret". Om vi inte hade tvingats till förskottsbetalning hade vi självklart kört härifrån redan i morse. Nu får vi glädja oss åt gårdagskvällens  trevliga restaurangbesök med god mat, vacker havsutsikt och underbar urfransk musikunderhållning. 

Vi står här, svenskregistrerade,, bland alla fransmän. Troligen har de inte en aning om att vi flrstår allt de säger. Troligen tror de också att vi är tyskar, det brukar vara då när mindre civiliserade fransmän inteens  säger Bonjour. Vi befiiner oss också norröver och det märks, den glada och lättsamma attityd vi oftast möter nere hus oss i södern är påtagligt annorlunda här!