Hela havet stormar...

I vår har vi verkligt "aprilväder". Ömsom varmt och soligt, ömsom regn och iskalla nätter. I norra Frankrike överraskas man av oväntat snöoväder som visserligen inte kan jämföras med hur det brukar se ut i Sverige men som ändå orsakar mer eller mindre kaos.

Tåg och flyg ställs in, bilar sitter fast i timmar på vägarna och folk evakueras i bussar och inkvarteras i skolorna och man blir utan el i flera dygn. Särskilt landsbygden drabbas hårt och man känner igen de tända ljusen, brasorna och det smälta snövattnet på vedspisarna.

Det som är speciellt för vår sydliga region och som många nog inte förknippar med Medelhavsområdet är det mycket kraftiga nordliga vindar, Le Mistral och La Tramontane som då och då sveper in över området. I synnerhet mistralen (som ibland varar i dagar och kallas för "Le vent du fou" eftersom känsliga personer blir "tokiga" av den envetna tjutande vinden) ställer till det.

Sitter man inne ser det ut att vara fantastiskt väder. Vinden sveper undan molnen, det blir klarblå himmel och solen strålar. Men ute, och i synnerhet nere vid kusterna, blåser det något alldeles fruktansvärt. Palmerna viker sig, vågorna slår flermetershöga in över kajkanter och stränder och i byarna mäter man upp mot 130 km vilket är liktydigt med orkan.

Vi bor bland de skyddande bergen men råkar också ut för att det blåser så att vi undrar hur det ska gå för våra flerhundraåriga ekar som knakar oroväckande i byarna. Man varnas för att ge sig ut i onödan och framförallt se upp på vägarna eftersom allt möjligt bråte kan komma farande.

Bilden är från ett tillfälle då vi tog en liten färjebåt till Toulon under en mistraldag. Det var inte värsta sorten men gungade i de höga vågorna gjorde det!