Vilken lycka det är varje gång den gamla porslinsblomman blommar. Det här det enda skott vi tog med oss till Frankrike för 4.5 år sedan. Det kommer från moderplantan som ursprungligen var min mormors - säkert över 70 år gammal.
Största plantan från den ursprungliga finns kvar i Sverige och vårdas ömt av bästaste väninnan där den fått havsutsikt i skärgården precis som förut.
Världens tåligaste växt - och vackraste - när den blommar!
6 kommentarer:
Jag tycker så fantastiskt mycket om mina egna porslinsblommor, också de ett arv från äldre släktingar. Mannen min hävdar dock att de luktar illa när de blommar, men om det bryr jag mig inte det minsta.
Samma här .., jag hade en som blommade överdådigt varje år .., ja, vi har väl en ännu, förresten?
Tyvärr försvann min porslinsblomma som blommade så snällt när vi flyttade till Mogata för 20 år och som jag ärvt av min exsvärmor. Mitt minne vaknar till liv när jag ser dina foton på din fina blomma.
JAg hade en porslinsblomma efter min mormor men jag tålde inte doften när lommorna slog ut. De gömde sig de rackarna bland bladverken så de var svåra att upptäcka.Den växte så det knakade minns jag. Men, vacker är den.
Kramar Christina
Tänk vad det är lustigt att just porslinsblomma väcker så mycket minnen. Antagligen för att det är en så gammal prydnadsväxt hos oss och många har fått den av äldre släktingar.
Den växer ju så det knakar under rätta omständigheter också. Och många tål inte lukten vilket är synd.
För den som vill skaffa ny finns de ju i blomsterhandeln. Härnere finns de i olika sorter dessutom, Hoya, som arten heter!
Min/din är så vacker, men den blommar nästan aldrig. Den får mig mer att tänka på en djungel. Mina Afrikanska träfigurer och annat från Australien gömmer sig i det enorma bladverket som slingrar sig runt fönstret.
Hur får man den att blomma mer mån tro!?
Kram Atti
Skicka en kommentar