Men fryyyser du inte?

Det här säger alla till mig nu under Sverigevistelsen. Och jag sitter där i mina shorts och m ö j l i g e n på kvällen åker fleece-jackan fram att näee, det gör jag inte. Minnet av hettan när vi reste från Provence finns där fortfarande och jag är så glad över denna "normala" temperatur på mellan 17 och 25 grader som vi haft sedan vi kom. Jag älskar regnet också, det är mysigt när det smattrar mot husbilstaket. Så kan man med gott samvete läsa alla Se och Hör och Svensk Damtidning som jag frossar i som semeesterlitteratur. Så har det alltid varit för mig, redan under alla seglings- och motorbåtsåren var det riktig avkoppling att läsa om kungligheter och kändisar och släppa taget om verkligheten för en stund. Den där sortens tidningar finns inte i Frankrike. Inte på det sättet. Det här frossandet i Victorias bebislycka och påhittade historier om hur hon väcks av barnets blöta kyssar och med sång och paket på födelsedagsmorgonen gör mig helt fascinerad. En historia läser jag om, den om kronprinsessans bästa väninnas skilsmässa. Där råkar jag veta hur det ligger till och ser ju hur man skruvar hela historien som om den skulle vara någon slags sanning. Se och Hör, Se, Svensk Damtidning och Antik och Auktion ligger på mitt nattygsbord. Jag erkänner det oförblommerat. I Frankrike får jag varje månad M Magasin och efter att ha läst den vill jag varje gång säga upp prenumerationen. Jag blir så t r ö t t på Amelia Adamo som gör sig till tolk för en kvinnogeneration som ska framstå som modig, tuff och ungdomlig, inte minst i sängen förstås att jag ibland vill kräkas över hur vi framställs. Eller förväntas vara. Då läser jag hellre om Tom Cruises skilsmässa eller Madeleines nya skor eller för den delen om Silvias mormorslycka. Och fascineras över hur konstig hon ser ut numera, hon som var en så fantastiskt söt unga flicka. Hur kan man bli en sån stelt leende TANT undrar jag? Idag är det gråmulet och förhöstkänsla. Regn till och från. Vi pausar från allt och jag kan äntligen prova mitt nya tangentbord till min älskade iPad och lämna lite rapport kring det vi upplever i det gamla hemlandet. En vecka till har vi kvar i Sverige, sen är det hemkörningsdags via familjeuppehåll i Skåne och kanske Luxembourg igen. Två vänbesök och födelsedagsfirning av mellansonens sambo återstår. Då får man pussa på lilla barnbarnet Louisa igen!! Nu är det som sagt enbart textblogg som gäller, det är för krångligt att lägga in bilder också. Det kommer i efterhand. Den som orkar ta sig igenom det jag skriver får också acceptera att all text kommer i ett enda sjok utan några mellanrum. Inte vet jag varför, kanske är det för att jag skriver detta på min iPad. Och ute blåser det skönt och svalt och det är vilsamt och kravlöst med en sån här mellandag. Jag fryser inte!