Ute blåser starka vindar och trots att solen skiner är det inte uteväder. Jag bestämmer mig istället för att ta ett tag med nyinköpta bok och dvd-hyllor och börja sortera bland böcker och andra pryttlar. Mycket har bara legat i skåp och lådor sedan vi flyttade hit och det har nu gått tre och ett halvt år sen dess så det är dags att ägna sig åt lite Feng Shui och rensa i rörorna!
Och titta vad jag hittade. Mycket har jag slängt genom åren men de här små pytteindianerna, inte mer än någon centimeter höga, har fått följa med vart vi än flyttat. Jag blir glad när jag ser dem - det är jag själv som har gjort dem när jag har varit någonstans i nio-tioårssåldern. Min mormor fick dem först som present och blev både glad och imponerad av sitt kreativa barnbarn och tog noga reda på dem - efter hennes död hittade jag dem fint bevarade i en liten ask med silkepapper. Trots det har de förfarits en del förstås. Pappa Indian till vänster har haft fina fjädrar i sin huvudbonad, mamma Indian i mitten har haft en likadan stor fjäder som Lilla Indian till höger.
Hur de är gjorda? Av dåtidens skolkritor. Ansikten, händer och fötter är utkarvade med liten kniv. Och så målade och med ditklistrade pappersfjäderskrudar. Och så lackade - det är väl därför de hållit sig så väl. Jag minns ännu känslan när jag dels kommit på själva idén att göra små figurer av kritor, dels hur pilligt det var att få till alla detaljerna. Snart är de antika - vi pratar tillverkning på 1950-talet!
Nu får de komma fram och sätta sig i den lilla träroddbåten som också en sån där sak som följt med genom åren. Den är inköpt för många herrans år sen i Västervik vid ett segelbåtsbesök där. Riktigt fint hantverk är det med öskar och små åror. Alla besökande småbarn har alltid varit mycket förtjusta i att få "ro" med den här lilla båten.
På understa bilden finns ett föremål, också det med stark indiananknytning. Det är en "stenålderskniv" i sten, upphittad av dåvarande amerikanske svågern i närheten av ett känt indianområde, Mesa Verde i Colorado. Det kan man googla på och läsa mera om - helt fantastiska indianboningar i stora grottor i vilt klippområde.
Han hittade den här kniven strax intill vid en hjortjakt och när han, vid vårt besök hos honom och makens "amerikasyster" förstod att jag har varit en liten "Hiawatha" sen barnsben så gav han mig så snällt det här fina föremålet. Och vi är alla övertygade om att någon, för mycket mycket länge sedan ägnat väldig tid och omsorg åt att få till den vassa eggen. Ett magiskt föremål som nu också fick komma fram ur flyttgömmorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar