Som ni kanske minns kom vi överens med den storbajsande labradorens matte att vi tillsammans skulle rensa ängen från "les crottes", och göra det i den här veckan då hon var ledig. Igår la vi en lapp i familjens brevlåda och föreslog att arbetet skulle göras idag, i morgon och framöver väntas nämligen regn.
Och så föreslog vi också att vi, som vi talat om, gemensamt skulle gå ner till borgmästaren och be att få en papperskorg för ändamålet uppsatt. Hon var ju visserligen både sur och surmulen men det här var vad vi enades om. Hon tyckte ju fortfarande att det var OK att hunden gjorde det den skulle så länge en av grannarna parkerar framför en förbudsskylt men den typen av märklig fransk logik gav vi oss inte in på.
I morse, när vi som bäst gottat oss åt anländande trattkantareller ringde telefonen och en allvarlig mansperson presenterade sig som Monsieur BAESA, labradormadamens man. Redan igårkväll när vi la lappen i lådan och såg namnet brast vi i skratt. Att familjen heter BAESA och det bara skiljer mellan ett E och ett J och att det uttalas precis som det gör på svenska - det hörde jag ju i morse, gör det ju svårt att ta hela historien på allvar.
Nå, Monsieur "Bajsá" sa nu att han och hustrun inte alls skulle vara hemma under dagen som det sagts och därför inte kunde delta i någon "crotte-upptagning". Han ville däremot komma över till oss ikväll för att diskutera ärendet. Han talade otydligt och vi har en burkig telefon så jag uppfattade inte allt. Mer än att det framkom att det han mest ville diskutera var grannens parkering under förbudsskylten.
Jag sa att han var välkommen men att vi, om det nu skulle bli tal om olika ordningsregler, kanske ändå skulle tillkalla föreningsordförande också så att diskussionen kunde föras i hans närvaro. Det tyckte inte Monsieur Bajsá. Vi får väl se vad han har att säga ikväll - efter 1930 vilket lika gärna kan bli kl. 2100 eller senare än så.
Under tiden bestämde sig maken för att gå ut och fixa eländet själv. Iklädd stövlar, nya handskar och med nyinköpt kratta och stora avfallspåsar har han krattat och sanerat ängen alldeles själv. Själv är bäste dräng och det här är en alldeles utmärkt sån. Trots ålder och två hjärtinfarkter vilket var lite darrigt för mig fick han som synes ihop två jättepåsar med skit.
Ängen är ren som en tvättad barnstjärt. Återstår som sagt att se hur länge. Det här gjordes mitt på dagen när inte många är hemma. Hade folk sett det här hade det nog varit stora ögon och märkliga tankar kring svenskar som inte drar sig för att fixa själva när det behövs. Kanske är det alla åren i svenska villasamfälligheter och de svenska "städdagarna" som sitter i?
4 kommentarer:
Skrattar gott åt namnet... :D
På ett sätt är det väl skönt att vara utlänningar. För av dem kan man ju förvänta sig precis vad som helst ;).
Jag håller tummarna för att ni får en el t o m två papperskorgar, så städpatrullen slipper dra runt med krattor.
Ni borde tilldelas bajsmedaljen av största (eller minsta) storleken!!
Detta var ett härligt reportage och jag har skrattat gott åt bilderna och hoppas på forts.följer i nästan nr, ja, vad beträffar mötet med Monsieur Bajs.
Ha ha ha! Monsieur Bajs!!! Ska bli mycket intressant att höra vad han hade att förtälja... Hälsa B att han är en pärla!
Jag tycker Monsieur ser ut som en äkta fransman, inte utförandet utan utseendet. Läser din blogg med nöje och förhoppning att få ett liknande liv när jag pensioneras.
A-M
Skicka en kommentar