I morse ringde det på dörren. Här har vi brevbärare som levererar direkt om paketen inte går ner i de i och för sig stora brevlådorna och han hade en stor rulle från Sverige att överlämna. Med ett stort leende på läpparna kom mannen i i sängkammaren med den runda pappersrullen och sa: "Jag tror jag vet vad det är!"
För jag hade förstås berättat om att jag skrivit om min trattkantarellängtan på bloggen och att Christina på stationen i Striberg, hon som så finurligt torkar sina trattisar i nylonstrumpor (obs nya, som hon själv skriver) i pannrummet, skrivit att då fick hon ju skicka några till mig.
Och här kom de - underbart doftande och i mängd som kommer att räcka till de ljuvligaste rätter hela vintern. TACK, Christina, TACK och TACK. För din omtanke, för arbetet, för att du bemödar dig om att plocka, torka och förpacka, köpa dyrt porto och gå till posten och så vips så finns det här hos oss och skänker en sån fantastisk glädje. Inte bara för svamparna som är så mycket höstsverige utanför allt det andra också.
Hade man anat detta när bloggandet gick igång för tre år sen? Vilken underbar värld med så många fantastiska nya människor att upptäcka och lära känna. Både på nätet och faktiskt också i verkligheten. För ni vet väl att Mira med man och Emser också varit och hälsat på och just nu är det otroligt roligt att följa hennes vackra bildreportage från platser inte så långt från oss. På Miras Mirakel.
Underbara roliga bloggvärld!
2 kommentarer:
Ja, jag har sagt det förut och säger det igen: bloggvärlden överraskar hela tiden med så mycket vänlighet och värme!!
Christina är en osedvanligt varm och generös människa och som du vet så tyckte vi att besöket hos er var helt fantastiskt. Vi kommer gärna och hälsar på igen!
Skicka en kommentar