Husbilsresa. En slottsbarnkammare för länge sedan

Allra sist på vår rundvandring i Toulouse Lautrecs födelseslott får vi gå in i hans barnkammare och senare sovrum. Här står tiden stilla faktiskt. På golvet ligger teckningar som den unge konstnären gjorde som barn, särskilt skicklig var han på att teckna hästar. Hans pappa var kavallerist och det fanns många hästar på egendomen. Han bryter i barn- och ungdomen båda sina ben och eftersom han lider av en väldigt ovanlig sjukdom (många tror att den beror på att föräldrarna var kusiner), läker det inte som det ska och orsakar hans småväxthet. Han blev bara 1.5 meter lång och sjukdomen ger honom också en framträdande näsa och de tjocka läpparna.

I det här rummet tillbringade han långa tider som konvalescent, men återvände också hit senare för att tillbringa somrarna här, framförallt tillsammans med sin mamma Adèle Tapie de Celeyran som under hela hans korta liv alltid fanns där för honom. Särskilt sedan föräldrarna skilt sig. Det var hon som såg till att han tvångsintogs för sina alkoholbesvär men det hjälpte ändå inte. På sista bilden, längst till vänster ser man den blott 36-årige konstnären strax före sin död. Han ser ut som han vore sjuttio år minst.

Det är ett sovrum med karaktär. Väldigt vackra tapeter och ljuset silar vackert in genom de halvt fördragna fönsterluckorna. Hans dockteater får mig att tänka på Ingmar Bergmans Laterna Magica och jag ser tydligt hur han trots sina benbesvär ändå använder sin lustiga cykel.

Vi tackar vår fantastiska guide för en intressant tur genom det gamla slottet. Och tycker, när vi väl satt oss i husbilen igen, att den här sortens udda utflykter är väl värda en omväg. Det här är ingenting man hittar i någon turistbroschyr, här måste man älska en konstnär alldeles själv och vilja ta reda på mera. Då blir det så här annorlunda och tankeväckande. Och vackert!!