Husbilsresa. Château du Bosc, Toulouse Lautrecs födelseplats

Det vackra medeltidsslottet ligger fantastiskt vackert med underbar utsikt. Här är tyst och stilla, de två hästarna på ängarna utanför står stillsamt bredvid varandra och inga ljud hörs. Vi går försiktigt in genom porten och hamnar på slottets innergård. Här förenas medeltid med nutid och aningarna från släkten Lautrec och Tapie de Celeyrans tid här känner man också. Så hette konstnärens pappa och mamma, de var kusiner som gifte sig med varandra och fick två söner varav Henri så småningom blev den berömde konstnären.

Mer om detta får vi snart veta när vi dragit i snöret till klockan som syns på näst sista bilden. Inifrån de öppna fönstren hör vi distinkta franska kvinnoröster men förstår att vi måste ge oss tillkänna själva. "Sonnez très, très fort" - ring mycket högt, står det på en skylt så det gör vi.

Och ut genom fönstret kikar den minstaste lilla gumma och säger åt oss att gå in i ett öppet rum och vänta på henne så ska hon strax komma och visa oss slottet. Och så tittar hon på Dessi och säger "Ici nous aimons les animaux, le chien est bienvenu aussi". "Här hos oss älskar vi djur, hunden är också välkommen!". Vilken tur! Dessi är på väg att bli en mycket kultiverad hund, hon har varit på muséer, i kloster, i kyrkor och nu är det dags för ett medeltidsslott.