Det är 27 grader varmt. Klockan är åtta på kvällen och på altanen äter vi svenska frysta räkor med hemlagad majonnäs med ägg och avocadoröra. Mormors svarta rosor brinner med sitt stearinljus, mormorsmors i alabaster gör detsamma. Vi är alla här.
Det är i slutet av september i Provence. Allt är perfekt. Det enda jag saknar är ett par timmar skogspromenad och dessa litervis med trattisar jag ser på andra bloggar. Vill ha!!
5 kommentarer:
Vill du att jag plockar lite och skickar ner torkade? Trattisar alltså ;-)
Men åh...jag får tårar i ögonen. Vill du verkligen göra det?? Det finns ett sånt sug i mig kring detta med just trattisarna, smörstekt på macka, i sås till gott kött, ja det är den svenska hösten som jag faktiskt plötsligt börjat sakna.
Och konstigt vore det väl annars - allt är ju inte perfekt härnere (fast nästan). Kära, snälla, torkade trattisar från Striberg vore faktiskt underbart! Om du hinner?
Det finns hur mycket trattisar som helst i skogarna, och sedan jag hittade på det fantastiska knepet att torka dom i en nylonstrumpbyxa (Obs, ny) hängande i en krok i pannrummet - ja, då går det rätt geschwint måste jag säga.
Klart du måste ha lite svenska trattisar till alla franska delikatesser ;-)En förpackning kommer så småningom.
Låter mysigt... Skillnaden är inte så stor just nu, mellan Frankrike o Sverige :). Brittsommarvärme har vi, strålande sol o +22. Det skulle vara kvällarna då, inte läge för räkmackor utomhus ;).
Ska nog också hinna ut i svampskogen igen. Har plockat mängder med svart trumpetsvamp o gula kantareller. Svampplockning är nog det bästa med hösten här i Sörmland.
Åh, så vacker rosljusstaken var, precis i min smak. Underbart att höra om era varma kvällar.
Hela september har varit regnig och tråkig här hos oss, så jag är redan i stort behov av sol och värme. Hur ska jag klara hela, långa vintern?
Ja, det skulle väl då kanske vara med hjälp av dina solskensdoftande inlägg... ;-)
Ha det gott, kram!
Skicka en kommentar