Som kanske framgår var det inte världens lustigaste miljö och jag är otroligt glad att jag är hemma igen och kan fortsätta "konvalescensen" i min egen sängkammare.
lördag 9 juli 2011
En vecka på sydfransk hôpital
Som kanske framgår var det inte världens lustigaste miljö och jag är otroligt glad att jag är hemma igen och kan fortsätta "konvalescensen" i min egen sängkammare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nej, blogger har varit lite villkorlig dom senaste dagarna, men tack ändå som uppdaterar, trots att du måste vara rejält slut på!
Och VÄLKOMMEN HEM, Monet!
Jag har saknat dina inlägg, även dom som handlade om ljufvliga middagar och gjorde mig svimfärdig av hunger ,-)
Men, din stackare...
Hoppas att du känner dig bättre nu i alla fall.
Krya-på-dig-kramar!
Krya på dig!
Elisabet: för andra gången har jag försökt berätta hur det var. Men man blir ju faktiskt helt galen efter en lång berättelse och så kan Blogger inte "tillfredställa din begäran".
Tack för dina rara ord - jag kan lova att det inte varit några gourmetmiddagar sista tiden, bland annat det hade jag velat visa!
Helen och Guy: Tack snälla, det blir långsamt bättre!
Det lät hemskt trist med fel på tarmarna och dropp. Det lät ungefär som fasta. Men så var det alltså inte?
Skicka en kommentar