Idag kom dock röken ganska nära. Det gick inte att ha fönstren öppna, det bolmade stickig grå rök fram och tillbaka under hela förmiddagen. Igår var kommunalarbetarna här och slog hela ängen utanför vår trädgård och idag kom de tillbaka för att sätta fyr på det slagna gräset istället för att räfsa ihop det. Därav röken in i vår trädgård och in i huset.
Jag har varit med om sånt här förr. I synnerhet när vi bodde i Stockholms skärgård på ö där det blev riktigt läge och vårt hus blev hotat en bra stund innan brandkåren från Norrtälje räddade oss. Smygrökande tonårsbarn hade då satt eld på sin koja och halva skogen brann ner. Så éfter sånt man är något observant kring rök för nära inpå.
Efter ett par timmar bolmade det så pass att någon av närmaste grannarna uppenbarligen ringde les "Pompiers", brandmännen. Hade de inte gjort det hade jag gjort det själv.
Direkt var de här, parkerade utanför vår trädgård. Som alltid är det glada, tuffa, muskulösa och proffsiga män som fixar det som behövs. Grsäsbranden, bara meter från vår tomt fixades på nolltid och vi fick mycket snart lugnande besked. Och komplimanger för vår vackra trädgård som inte alls skulle brinna upp eller ned, nu var allt omhändertaget, marken genomblöt och "pas de soucis, Madame", gör er inga bekymmer, Madame, nu har vi tagit hand om detta.
Åh vad jag älskar den här mjuk-tuffa franska attityden. Så proffsiga de är och samtidigt så ömsinta och empatiska. Här står de utanför vår trädgård och vattnar bort problemen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar