Vanlig dag i sydfransk by

Det här är "stora" vägen som går igenom vår by. Den är särskilt älskad av motorcyklister eftersom den är smal och kurvig som den värsta alpväg. Norr om oss går den genom "berg och dal" och man blir omkörd av de här galningarna precis hur som helst, gärna i skymda kurvor.

Idag har vi varit hos Madame D, vår späda rara husläkare för förnyelse av recept och lite annat. Under tiden städar vår fantastiska Carole vårt hus och tar hand om Dessi som inte gillar att vara ensam.

I väntrummet hos doktorn sitter några äldre par, ett av dem där kvinnan är otroligt välklädd i chaneldräkt och vackra smycken. Värdigt franska är de i sin vithårighet. Alla hälsar vänligt när en ny patient kommer in: "bonjour messieurs-dames" låter det. Och så säger man adjö när man varit inne hos doktorn. Hon är som vanligt vänlig och tar sig mycket god tid, aldrig något jäkt utan noggrant gås allt igenom.

Vi berättar att vi ska ta en minitur med vår "kammping kaar", camping car som husbil heter på franska. Till vildhästarnas och flamingosarnas deltalandskap Camargue. Åh, säger hon, där är fint. Men ni måste absolut ta med myggmedel, det är säsong för myggorna där nu. Detsamma säger Carole som bott därborta tidigare. "Attentions, les moustiques". Vi har svenskt myggmedel men kanske får vi inköpa extra starkt franskt dito och så har vi "spottat" Dessi också med särskilt medel mot en läbbig sandfluga som ger så mycket sjukdomar att man bara inte vill veta.

Efter doktorsbesöket går vi den lilla gatan fram och besöker byns slaktare. Han heter något väldigt långt och konstigt som låter som kurdistanska men förnamnet är Gérard och han är en tvättäkta vänlig fransman. Jag vill beställa en lammstek till långfredagen nästa vecka och det går så bra. Vi pratar om hur stor och vilken bit och eftersom detta är nya franska ord för mig går han helt resolut och hämtar ett helt lamm, lägger på disken och visar vad som är "gigot d'agneau", dvs stek från lårköttet.

Han blir väldigt förvånad när han får höra att långfredagen är en helgdag i Sverige vilket det inte är i det katolska Frankrike. Konstigt nog. Påskhelgen firas på påskdagen, dvs söndagen och dagen när Jesus hängdes på korset är vanlig vardag. Till helgen  börjar det franska påsklovet som är två veckor långt - barnen går länge i skolan på dagarna men har desto längre lov.

Nere i byn är det stillsamt. Småaffärerna har öppnat efter siestan, Martine står som vanligt och klipper sina kunder, ett par äldre stamgäster sitter som alltid på sina stolar utanför caféerna och läser Var Matin, lokaltidningen. Eller tittar på folk. Och varje hel- och halvtimme klingar det i kyrkklockan  mitt i byn. En vanlig dag med franska möten, alla genomsyrade av vänlighet, artighet, serviceanda och intresse.

Nu blir det blogguppehåll ett tag igen - franska landsbygden är inte full av internetmöjligheter precis. A bientôt!