Vardag igen

Nu är julen slut hos oss i vår sydfranska by. Alla slingor i olivträdet, adventsstaken och julstjärnan och den pyntade granen är nerstoppat i sina respektive kartonger. Det enda som påminner om julen är den rosa julstjärnan som troligen kommer att blomma fram till i vår liksom de andra gjorde förra året.

Folk snorar och snörvlar och det är "rhume"-tider, dvs förkylningsdags och efter besök på det stora köpcentret är det förstås inte så konstigt att man vaknar av halsont, svid i ögonen och igentäppt näsa. Av svensk väninna får jag ett hastigt nerkrafsat dunderrecept på whisky, socker, hett vatten och Bamyl - att intas mitt på dagen om så är. Månntro det? Samtidigt försöker jag översätta tekniska termer på franska för att vi ska kunna installera vår nya dekoder och också kontrollera att mitt iPhone-abonnemang verkligen har ändrats till ett mera verklighetsorienterat pris.

Jag har en iPhone, inte alls för att det är inne eller att jag tycker det är kul med alla "appar" hit och dit. Jag har visserligen kollat att jag kan läsa mail på den och att den har en gps som talar om var jag är och kan leda mig dit jag vill. Vill jag kan jag till skyhög kostnad kolla klipp på Youtube. Men gps finns i bilen också och mail och youtube kan jag kolla på annat sätt. Enda skälet för mig att skaffa just en sån här var att den har ett tangentbord som fungerar som ett vanligt sådant när man sms:ar. För är det något jag både tycker ser löjligt ut och själv vägrat att lära mig är "tumtryckningarna" för olika bokstäver på vanliga mobiltelefoners siffror. Är man van vid och snabb vid tangentbordet känns det där som fullkomligt onödig nyinlärning. Undrar när den tekniken faller i glömska? Kanske med iPadar och annat?

Medan jag tillbringar min tid vid skrivbordet körs mitt skärmsläckningsprogram på datorskärmen med slumpvis utvalda bilder från min bildbank där många tusen bilder ligger inlagda. Ibland blir jag bara sittande och låter mig kastas mellan, som här exets föräldrars storslagna bröllop i Linköpings domkyrka för evigheter sen. Till en utflyktsbild någonstans i Provence och våra numera helt kala ekar på tomten. Allt dyker upp på skärmen, hundarna, gamla husen, vännerna, mannen, skärgård i ur och skur, bebisbilder på de egna ungarna och barnbarnen. Och så mängder med Provencebilder förstås! Kolla själva om ni vill ha lite underhållning framför datorn. Det är Googles skärmsläckningsprogram.

Idag är det söndagsstiltje i byn. Kyrkklockan har dånglat uppmanande till mässa klockan elva. Det är gråmulet men ovanligt varmt för säsongen - plus 15 grader. Det tillsammans med bofinkskvitter i olivträdet ger verkliga vårkänslor!